Jäklar vilken bra fölseda!

Hurra, det har kommit en Klara till världen idag!
Ett lika stort mirakel som alltid.
Undrar just när man ska få nypa i den lilla marsipan-ungen?

Skryt-Måns åker på spö

Jaha.

Det kunde man ju ge sig på.
Så fort jag skrivit färdigt mitt föregående självgott präktiga inlägg, började viruset skörda karma-offer i familjen.

Så jag har lärt mig min läxa; om man försöker stoltsera med skrytet om sin egen suveränitet kommer vattkopporna som ett försenat julkort på posten.
Än så länge bara one down, vi väntar spänt på att de andra två små ska insjukna.

Men i dessa filippintider är jag inte sämre än att jag bjuder upp till tävlan:
Jag tror Lilla Arg får första utslagen imorgon och Liten Späd på torsdag.
You wanna bet?

Stora Julafton vs. Lilla Twentyfour

Nu är jag färdig, helt f*cking färdig!

Och då menar jag inte som i "slut som människa och artist" -utan klar!
Alla klappar köpta, inslagna i likadant papper och prydligt parkerade under granen.
I den här familjen är vi nämligen jul-fascister.
Alla paket slås in hemma i samma matchande papper enligt årets bestämda tema.

Vi har haft teman som 'snö och is' 'regnbågs-jul' 'natur-jul' och rött & guld'.
Temat ska prägla hela julen; pyntet, granen, omslagspappren och you name it.
Man skulle ju kunna tänka sig att med sex barn välja att lägga ribban lite lägre.
Att satsa det berömda krutet på annat än julomständigheter.
Men icke!

Hos oss firas Stora Julafton enligt konstens alla regler den 26e december.
Det är inte för att vi ska hinna köpa alla presenter på rean som någon snål-gök gissade, utan för att våra Stortjejer även har en far som gärna vill träffa dem på julen.
För att slippa 'varannan mammas' bestämde jag mig för länge sen att skapa en egen julafton som man aldrig behöver dela.
Skitsmart -och simpelt!

På juldagens eftermiddag kommer Stororna hem.
Då hängs hemsydda och broderade strumpor fram, att fyllas av presenter och godis under nattens nisse-besök.
Innan alla lägger sig på kvällen ställer vi ut gröt eller lite julmat åt tomten och den käkar han opp när han stoppat julklapparna under granen.

Tomten lämnar också alltid ett handskrivet brev till barnen som de läser när de vaknar.
Där står vad som hänt på Nordpolen och hur året varit med nissarna och hur renarna har det.
Vi har sparat alla brev som kommit under åren och framför allt Stortjejerna tycker om att läsa de gamla.
I sju-åttaårsåldern började de att fråga knepiga saker för att syna tomte-bluffen, men det har ändå fortsatt vara en outtalad överenskommelse att han finns.
Jag gillar att mina barn tror länge på tomten!

Julen ska vara magisk och trollsk och full av spänning som inte går att ta på.
Den är tid för sagor, fantasier, förtroliga funderingar och hjärtevarm glädje.
Julen får aldrig bli ett substitut i materiella grejer istället för allt man inte hunnit ge under året i tid, närvaro, tålamod och kärlek.

Jag älskar jul!

Den som spar....

...hon har alla julklappsinköpen kvar.

Mitt klappförråd gapar tomt sånär som på några småpryttlar längst ner på botten.
Sex ungar, ni fattar ju själva hur mycket det är som ska köpas, och idag är dagen då allt ska ske!
Jag börjar på fullaste allvar känna oro över om jag kommer att överleva den här dagen!


"Kvinna omkom i julruschen - funnen död i kön på Åhléns City"

Kom ihåg var ni läste det först!

Gran-anal

Ja man kan tro att jag är en god människa.
Det är jag inte.
Tydligt står det klart efter att jag och sonen klätt årets julgran ikväll:
Inte en enda liten kul-jävel fick han hänga utan att jag skulle lägga mig i.

Då mina Stortjejer var små klädde vi alltid granen tillsammans på kvällen.
Och på natten smög jag upp och klädde om allt så den blev perfekt.
Jag hör ju att det låter rubbat.
Kanske är jag inte elak utan bara störd?
Tack gode gud i så fall.

Dagens lista

Dagens bästa:
Laxen gravad, Args tredje 3årskalas avklarat; äntligen julefrid!

Dagens sämsta:
"Leilas jul". Va fan, skärp er!!! Inte bara för att matporr känns pisstrist;
man kan i alla händelser inte låta den levereras av en torr surmule.

Dagens gulligaste:
Nya guddottern, som fått det eminenta smeknamnet Lill-Gäddan av föräldrarna.
Gissa om man är mallig!

Dagens avundsjuka:
Fina Fyran gråter ilsketårar över livets orättvisor vid andras födelsedagar.

Dagens gladaste:
Liten Späd som inte visste till sig av entusiasm inför Lill-Gäddans uppenbarelse. Obetalbart!

Dagens tröttaste:
Hunden Pytt vars kissrundor nu görs i 40cm djup snö. Det är tungt när man själv inte är högre än en tvärhand.

Bastukungen får sällskap

Herr Piano har gubbfest och bastar med vår goda vän Apan som flyttat in över helgen.
De har piskat upp bastun i vansinniga hundratie grader och bälgar öl för att överleva.
Som ystra kalvar slänger de sig i snödrivorna runt knuten och tycker att det är livet på en pinne.

Själv tycker jag de är galna.

Fritt blås!

Ikväll har jag varit på fest med jobbet.
Det var väldigt trevligt.
Jag var nykter och städad och gick hem tidigt.

På väg från t-banan fes jag några riktiga 3rätters-brakare.
Synd bara att jag inte märkt killen som gick två meter bakom mig.
Den här snön är så sjukt ljudisolerande!

Lite lucia till (Eller "Lucia enligt Fyran")

Härom dagen:
-Vad vill du vara i luciatåget?
-Darth vader.
-Nä, på lucia får man inte vara Darth Vader, men det finns annat man kan välja på.
-Som vaddå?
-Tja, lucia, tärna, tomte, pepparkaksgubbe och stjärngosse.
-.....Jag vill nog vänta med att bestämma mig.

Senare:
-Mamma!!! Jag tar rymdgubbe.
-Man fick ju inte vara Darth Vader.
-Du sa att man kunde välja mellan tomte och rymdgubbe!
-Stjärngosse, min son. Stjärngosse.....

Jobb = telefon

Jag har fått nytt projekt.
Ett jättelångt nygammalt.
För tydligen har Gädd-jäveln skött sig så väl att hon får följa med jobbet in i framtiden och komma tillbaka nästa säsong.

Det innebär jobb från början på mars till slutet av december.
Det innebär glädje och gamman eftersom jag tycker så mycket om att göra exakt det jag gör.
Men bäst av allt är att det innebär att jag faktiskt nästintill _måste_ skaffa en iphone!

(Det är bara Herr Piano som tvivlar över det hur oundvikligt det är, men det ska jag snart plocka ur honom!)

Lucia hurra!

Idag såg jag med familjen på lussetåget på tvn, det var väldigt vackert.
Äntigen har SVT fattat att på Lucia vill man se just det:
En långa jävla räcka nattlinnen som sjunger natten går tunga fjät.
(Inte 'fjärt' som en av stortjejerna trodde att det hette förr)

Vad man däremot INTE vill se är vad SVT visat de senaste åren: alternativa Luciafiranden från typ Gotland när de spelar nykomponerade folkvisor på näverlur iförda gute-kaftaner.

Sen åt vi skinkmackor och trillingnöt-godis som Stortjejerna gjort.
Julen rules!

Jobb och kärlek

Idag har jag fått väldigt positiv feed back på jobbet.
Nästan så jag rodnade lite faktiskt.
Och då måste jag genast fundera över varför det är så förbannat svårt att skopa i sig beröm, när det är överdrivet lätt att förnimma och skrämmas ihjäl av den minsta lilla negativa stämning?

En god och klok kollega till mig sa en gång att 'kom ihåg att vi bara gör tv' apropå min nästintill neurotiska skräck att något ska gå åt pipsvängen på kontoret.
Jag brukar försöka påminna mig själv om det, när jag blir alltför överdrivet och stressat petnoga med sånt som har med jobbet att göra.

Idag reflekterar jag lite mer än vanligt över det, sen min finaste vän åkt för att träffa sin väldigt sjuka mamma. Då sänder jag mina varmaste, innerliga tankar och hoppas att de får sköna stunder tillsammans och känner att allt det där som jag våndas över egentligen bara är skit samma.

Det är bara logistik.
Och tv.

Long time no see

Ja, jag jobbar ju nu, så det finns inte så mycket tid till Gäddans.
Allmän sinnesförvirring råder mitt bland alla nya intryck.
Men för att göra det hela överskådligt för mig själv kan jag sammanfatta mitt liv så här:

1. Fram tills 18/12 jobbar jag järnet.
2. Efter 18/12 kommer jag att sträva efter att snarast få jobba järnet igen.
3. Och ja, jag älskar det fortfarande.
4. Väldigt mycket.

Nu sova........

Jobb (YES!)

Mitt i Bullerbyboken och mellisfika ringde de från Redaktionen, jag höll på att sätta en toscaruta i vrångstrupen av pur upphetsning; jag har fått jobb, börjar redan imorgon.
Äntligen finkaffe och frukostmöten igen, som jag längtat!

I flygande fläng ilade jag till Ica efter ny deodorant och tandtråd
-det har skett visst förfall sen jag var i civilisationens sköte sist.

Men nu är jag back på banan igen.
Tack gode jävla gud!

Jippie!

Status:

Ikväll: Finbesök från Myllan. Härligt!


Snart (Ca 05.20): Liten Späd vaknar -min morgon. Fan!

Jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul

Det enda jag kan tänka på just nu är JUL!
Jag vaknar kallsvettig på nätterna av någon pyntidé jag fått, livrädd att jag ska glömma bort den före gryningen.
Ingen älskar julen som jag, inte ens mina ungar.
Det är årets mesta happy fucking happening!
In i minsta detalj planerar, pysslar, städar och dekorerar jag hemmets boning till oigenkänlighet.
Jag får nypa mig hårt för att inte börja pynta redan nu.
Än så länge har jag bara planterat hyacinter, plockat mossa och kottar, samt gjort en miljon små hjärtan och stjärnor i saltdeg med snirklig ståltråd att hänga i olika granris.

(Ok, jag har tagit in ett träd som jag hängt dem i också, och satt fram hyacintvaser och en stor kruka med amaryllis i. Plus tjuvlyssnat på två julskivor. Och ätit en lussekatt. Men inte ett dugg mer än så!)

När första advent kommer, då går det officiella startskottet för julandet i vår familj.
Och jag kan knappt bärga mig!!!!!!!

Se hit blom-experter!!!

Hej.
Finns det någon som kan beskriva för mig:

1. Hur man tar hand om två pelargonier nu över vintern och sen framöver?

2. Hur sköter man en julstjärna så den inte tappar alla blad inom två veckor?

3. Hur är det egentligen med rumsenar, hur ska man sköta dem?

4. Hur mycket ska man vattna hyacinter och amaryllisar?

Använd snälla inte termer som "vattna sparsamt" för det fattar jag inte något alls av.
Jag måste veta typ "vattna tre matskedar varanan dag" eller "dränk under kranen en gång i veckan" och om man skriver svalt betyder det då "ute på balkongen" eller "i ett dragit fönster" eller "långt från ett element"?

Den här julen ska jag inte behöva köpa nya växter varje vecka, basta!
(Har ni andra tips på krukväxter som trivs hos en med askgrå fingrar så mottages de varmt)

Teknikens under (not)

Vi har en ny diskmaskin.
En dyr inbyggd sak.
Varje gång den är klar med ett program så tutar den oupphörligen tills man ilar dit och öppnar luckan.
Jävligt irriterande!

Jag vill att den som diskar gör det snabbt, effektivt och sen håller käften.
Om jag nu verkligen _ville_ ha någon som stod i köket och vrålade:
-HALLÅÅÅÅÅÅ! NU HAR JAG DISKAT KLART; HÖR ALLA DET???!!!! så kunde jag lika gärna bett Herr Piano.

Dagen efter

Nä idag måste jag nog ta och vila mig lite.

ENERGI!

Idag har jag så otroligt mycket energi!
Misstänker att det är en kvarleva från chipsen igår; nu jädrar ska jag TA TAG!
Har värmt upp med att måla köket och ska raskt kasta mig över (o-)ordningen i källaren.

Vi ses när dammet lagt sig, säger jag till Herr P som uppslukat läser sin farsdagspresent.
Vita bönor, bacon, rinniga ägg och en ny pocket till samlingarna
-så håller han sig lugn resten av dan.

Göttig lördag

Idag tog jag med Två Små, maken och mig själv på Körslaget.
Ska man vara petnoga, och det kan man ju alltid roa sig med, så var det _genrepet_ av Körslaget.
Min roliga bekant Fröken Anka ordnade det bästa av välkomnande och bjöd på trevligt snicksnack i fikarummet före.

När allt drog igång var det dunder och brak och mastodontliknande sånginsatser, glittriga kostymer och kvicka kameramän som ilade fram över glasgolvet (Jodå, flott ska det va!)
Fina Fyran och Lilla Arg satt imponerande still hela timmen.
(Ok, jag hade mutor med. Fast bara lite)

Sen gick vi hem och tryckte i oss en påse chips.
Det var nästan lika gött.

Jo tack, jag vet!

Kollar igenom DN Bostad och undrar över en sak:
Varför envisas folk med att skriva "arkitektritad" i sina husannonser?
Vad är de rädda för, att vi ska misstänka att det är en jäkla vetrinär som ritat huset?

Ser kåken så skev ut att mäklaren måste gardera sig med ett "hm, jag _vet_ men det är iallafall arkitektritat trots allt"

Annars kanske det är dags för restaurangerna att skryta med kocklagad mat och sjukhusen med kirurgutförda operationer....

Min dotters syster

Jag var på utvecklingssamtal i Stortjejernas skola med deras pappa.
Det var trevligt.
Vi fick träffa SYO-konsulenten.

-Jaha, sa han och sträckte fram handen till mitt ex medan han tittade på mig; så du är här med din dotter?

Ok att jag inte ser lastgammal ut, men 14?!

Liv och död och Fina Fyrans fina alster

Fina Fyran och jag gör trolldeg.
Han är totalt besatt av dinosaurier just nu så det blir mest såna han gör.
Jag sitter brevid helt betagen av hur säker han är på att forma de allra mest underbara små monster.
Självklart har han lärst sig namnen på dem också och babblar på medan han intensivt knådar kroppar och drar halsar.
Plötsligt hejdar han sig och tittar på mig.
-Mamma, alla dinosaurierna är faktiskt änglar nu.
Han fingrar på leran innan han tillägger:
-När jag blir en ängel, kommer du ändå att vara min mamma då?

Det finns så mycket jag inte vill att han ska fundera över, som jag vill skydda honom ifrån.
Men eftersom jag inte kan det så skyndar jag mig att säga:
-Det är klart att jag alltid kommer att vara din mamma, till och med när du är en gammal gubbe!
Jag kan inte förmå mig att säga det som han menade "till och med när du är död".
Det är en tanke jag ens kan tänka.

Jag ser det snöar!

Det snöar över Enskedet idag.
Hårda små yttepytte flingor viner i blåsten runt husknuten.
Vagnen blev prickig under hundpromenaden.
Barnen jublade lyckligt; kan vi åka pulka nu?!
Det är inte mycket, men avger ändå någon sorts löfte.
Ett löfte om glögg och pyssel och tända ljus, inlagd sill och vänner på visit.
Ett löfte om tjocka filtar, varma brasor och apelsiner med nejlikor.

Kort sagt; det lackar mot jul igen.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!

Gissa släktdraget?

Borta bäst

Jaha.
Hemma-mamma igen.
Det låter väldigt härligt, och är det i vissa stunder också.
I andra stunder är det tråkigt. Långsamt och tjatigt. Äckligt och kladdigt. Bråkigt och skrikigt.
Får dåligt samvete när jag inte njuter mer.

På fredag ska jag på jobb-presentation.
Och jag hoppas...

Äntligen hemma!

Vår tomt ligger så till att vi bara har grannar åt ett håll. Det är skönt att efter ha bott tusen år i lägenhet och radhus få rå sig lite mer själv...
Fast folk träffar man ju ändå ute på gatan och då hälsar jag och försöker se så huld och vän ut.
Det går helt allvarligt så där.

Herr Piano är betydligt bättre på att göra sig gemen med dem i stugorna, och kom för ett tag sen att prata med med vår mitt-emot-granne Sixten.
Han är oändligt trevlig och minst lika gammal.
Sixten berättade att vårt hus byggdes av postmästare Karl och att det aldrig bott nårga barn här. Däremot brukade det krylla av dem på gatan utanför eftersom vårt hus ligger i början av en backe där ungarna åkte kälke om vintrarna innan bilarna kom och tog över.
Så kom det sig att vårt hus i barnamun fick namnet Kallebacken efter postmästaren och alla kälkar som susade förbi utanför.

Jag tycker det känns så skönt att tänka på det:
Där som de kulörta lyktorna lyser på altanen, där ligger Kallebacken. Och där bor jag!

Hjältar och horor

Det drar ihop sig till Halloween -hurra!
Jag älskar Halloween, en anledning att klä ut sig, pyssla och proppa i sig godis måste man ju bara tycka om.
Glad i hågen gick jag därför till Leksaksaffären för att köpa kostymer till Små Kidsen.
Fina Fyran önskade sig egentligen en Scooby Doo-dräkt, men eftersom det var stört omöjligt att hitta samt att mina syprylar är magasinerade, fick han nöja sig med annat.

Om man fötts med stake i fysiologisk bemärkelse, fanns det en väldans massa coola spökgrejer att välja på. Skelett, liemän, dödskallekrigare, sjörövarkapten, demon osv.
Alla såg väldigt läbbiga ut, svarta och definitivt heltäckande.

Om man dragit nit-lotten i maskeradlotteriet och tvingades införskaffa tjejgrejer, kunde man välja på pumpaklänning, vit häxklänning, spindelfeklänning, "läskiga naglar" och långhårig djävulsperuk.
Gemensamt för dem alla var att de såg ut som kläder direkt från stritan.
Kolla själv:

http://viewer.zmags.com/publication/5619a2a8#/5619a2a8/4

Klart att tjejer också kan köpa grejer som Darth Vader-dräkt och Batman-kostym, men kan man verkligen inte erbjuda dem _några_ kvinnliga karaktärer att apa sig som -förutom halvnakna, hårdspacklade, porr-peruksprydda hor-våp?
Kalla mig sur-kärring, men är det bara jag som tycker det känns lite väl tidigt att klä ut mina döttrar till fnask innan de slutat med napp?

V. 44

Denna veckan är det höstlov.
Det betyder att jag har sex ungar hemma dygnet runt.

Det är inte vad jag kallar "lov".

Om jag får säga det själv

Ja, det får jag!
För om det är något man vet så är det att ingen kommer säga det åt en.
Det är dags för selfish lovebombing i höstträsket:

1. Jag är en jävligt rolig typ. Fråga Herr Piano.
(Som vet att det inte finns någon blogg jag skrattar så högt åt som min egen)

2. Jag är smart.
(Jag kan nog allt som är värt att veta)

3. Jag är en jättebra mamma.
(Kolla bara vilka sköna ungar jag har)

4. Jag är snygg.
(I alla fall när jag vill)

Ja, på det stora hela är jag nöjd med mig själv varje dag faktiskt.
Det finns inget jag vill ändra på, inte ens vid närmaste lilla eftertanke.

HURRA FÖR ATT JAG FINNS!

Ständigt dessa norrmän

Jag läser i DN att Bergmans kvarlåtenskap blivit uppköpt och räddad i ett så gott som helt stycke av en norrman. Man är glad, och förvånad över att det finns storsinta människor som frankt inser att värdet i prylarna egentigen bara existerar om de får stå i sin rätta miljö -på Fårö, där andra människor kan se dem.

Själv är jag inte ett dugg överraskad att denna högst vettiga ödmjuka gest kommer från broderlandet i väst; jag älskar norrmän!
Det började med att jag bodde granne med en och insåg att jag i mitt nästa liv ska dela det med en gutt som gillar att gå på tur. Någon med friluftsliv i blodet som inte skulle sätta sig på tvären en enda gång när jag vill ha sällskap att nöta trottoarerna i grannskapet.

Min norska dröm är Skavlan.
Vi åkte samma morgonbuss under hösten och jag tjuvlyssnade alltid när han pratade i sin mobil. Norska låter så entusiastiskt och glatt, det är ett språk där inga ledsamheter vilar.
Om Skavlan gillar långpromenader kommer jag att fria till honom i Hades.

Fram tills dess lever jag inte med någon norrman, men väl finne.
Herr Piano har nämligen blivit helt besatt av att basta och kan inte prata om något annat. Härom dagen lyckades han piska upp saunan i otroliga 120 grader!
Jag tycker det är härligt att han äntligen skaffat sig en hobby, även om jag för egen del hellre skulle sett att den bestod av lite mer, hur ska jag säga... friluftsliv?

bakfull

jag ber att få återkomma

Ett jävla sjå

Att städa med barnen hemma, är som att pissa på sig och försöka ta på torra byxor.

Samtidigt.

Problembarn del 2

Storasyrran visade sig även ha dåligt inflytande på Liten Späd.

Problembarn

Redan som halvårsbebis uppvisade Lilla Arg en kompromisslös attityd.

Skräcködlor

Fina Fyran och jag ska gå på Walking with dinosaurs i Globen på söndag.
För att bli varma i reptil-kläderna gick vi härom sistens till biblioteket så vi kunde läsa på.
Idag kröp vi upp i soffan för att förkovra oss i "Min första bilderbok om dinosaurier".

Jag borde anat oråd redan vid titeln; 'min första' borgar inte för någon högre faktanivå direkt.
Men boken var så usel det faktiskt övergick till komik!
Eller vad sägs om förklaringar som:

"Många dinosaurier dog i sumpmarken. Sumpmarken blev en kall säng och dinosaurieskelettet blev fossil."

Eller den bästa:
"Den tjockaste dinosaurien var mycket tjockare än den tjockaste människan på jorden."

Det är fan respektlöst att kalla sån smörja för fakta.
Bah!

In case of emergency!

Om du inte hittar mig ikväll, har jag antingen 1. Blivit levande begravd under räkningslavinen som rasat ner från köksbänken. Eller 2. Slukats i ett stycke av tvätthögen som trängt ut från källaren och överraskat mig i hallen.

(Eller så har jag 3. Rymt tillbaka till Turkiet)

U're so worth it honey!

Herr Piano fick nytt jobb idag, han firade med att köpa en sprillans dator.
Förhoppningsvis håller den längre än de gamla -familjens Mac-konto börjar anta storleken av egen post i budgeten.
Tidigare trotjänare har slaktats på de allra mest utstuderade sätt. En fick sonens såpbubbelflaska tömd på tangentbordet. En annan krossades under en hylla laddad med Stockholms samtliga telefonkatalogdelar.
Den som används i skrivand stund har bokstaven f bortplockad så där den knappen skulle sitta gapar bara ett hål.
Jag undrar vad den nya kommer att dö av?

För övrigt:

Fina Fyran är besatt av tanken på ett eget husdjur.
Det började i somras med att han fångade getingar och byggde hus till dem av kartonger varpå jag i något svagt ögonblick lovade honom en vandrande pinne.
(Det var efter att en lyckligt lottad geting lyckats smita och F otröstligt grät flera timmar)

Nu har den där vandrande pinnen vuxit till att bli en orm, en kanin, ett marsvin eller en "flädermus".
Själv kan jag sträcka mig till någon sorts tam insekt, även om det så klart skulle smälla högt att lägga flädermus till listan på husdjur vi har.
Men att vårt hem redan bebos av en hund och två svanslösa snälla katter verkar F helt ha förträngt.

När ormen flyttat hem till oss ska han döpa den till Alex eller möjligtvis Ajlajktomovit, säger F.
Att ormar helst bör vara i ett terrarium lyssnar han inte en sekund på.
_Hans_ orm ska vara bra mycket mer lajbans än så och hänga med på det mesta.
Den ska till exempel följa med honom till fotbollsträningen, hem till kompisen Hillevi, börja på dagis och sova i ryggsäcken.

Minst.

Sånt är livet...

Ena dagen sitter man på femstjärnigt hotell i Turkiet över en baklava och lägger upp dagens inspelning med ett filmteam.
Nästa dag sitter man i förorten över en tallrik gröt och funderar på var man lagt småungarnas gallonisar inför utflykten till parken.

Nu är jag officiellt arbetslös; även om 'mellan två projekt' låter bättre.
Inte för att jag går här hemma och rullar hatt direkt -det finns tusen saker på min lista att bita tag i. Med nyvunnen entusiasm och ork ska jag:

Tapetsera matrummet,
sätta upp string-hyllorna,
måla det vita i huset vitt igen,
klä om två fotöljer,
låta Fina F och Lilla Arg vara lediga från dagis så mycket de vill,
olja in och slipa köksluckorna,
umgås med allla mammalediga själar jag försummat under mina veckor som arbetsmyra,
styra upp inför Halloween-firandet.

Och det ska bli jäkligt najs!

Om Du ser det här

Lillebror, lillebror hej!
Jag tänker ofta på oss.
Själv är jag stor nu, gift och hus.
Tre nya barn plus tjejerna förstås.

Men lillebror jag saknar dej.

Nedräkning

Imorgon är jag ledig.
Det innebär att jag har två och en halv dag kvar på kontoret den här veckan.
(Om inte min elaka projektledare tvingar mig att vara hemma ännu mer...)
På lördag åker jag på inspelning sju dagar och sen är mitt kontrakt slut.








Någon som behöver hjälp med något?

Angående iphone

The Bad News: Jag har ju redan fyllt år...

The Good News: Det är bara två månader kvar till jul!!!

Återförening i civilisationen

Jag har varit på inspelning sen i torsdags, fyrtio mil ut i bushen utan mobiltäckning.
Snubblade ganska trött men väldigt nöjd av tåget strax efter åtta ikväll och fångades upp av Fina Fyrans ivriga famn på Centralen.

En dryg meter kärlek krampaktigt virad runt min hals.
Jag borrar näsan i hans hår som luktar dagismat och skateboardsvett.
Varma femårshänder klappar varsamt mina kinder och håller fast ansiktet framför sig:

- Mamma! Gissa vad jag har saknat dig!

(På bilden en Bebis Fyra på tiden då det begav sig, 2005)

Storken har lyft!

Goda vännen skickar ett sms i morse:

"Ring när du har tid så får du höra en rolig nyhet!"
Och även om jag känner mig luttrad vad gäller bebisar just nu,
blir jag så omtumlad att jag fäller en liten (Men än dock!) lyckotår!

Det ska komma en bebis i mars.
Hurra!
Grattis!!!
(Bilden är på underbara Liten Späd i juli 2008, när hon ännu gav skäl för namnet)

Vandalism light

Bakom pizzerian hittade jag byns enda klotter.

Småstads-logik

Utanför byns frisör...

Location Dalarna

Det här hittade jag på hotellrummet när jag var på inspelning.
Snacka om att de är patrioter!

Vardagspoesi (Eller not)

Idag är det ledigt från kontoret.
Tre timmar tills jag ska hämta på dagis.
Liten Späd sover i vagnen.
Hunden solar sig i soffan.
Katterna ligger uppochner på hallmattan.


Egentligen borde jag.
Dammsuga. Röja leksaker. Vika tvätt.
Men nä.
Jag sitter bara här.
Höstljuset genom dammiga fönster.
Bläddrar förstrött i söndagens DN.
Rör ihop en kopp fulkaffe.
Och gräver med tån i Lilla Args tappde frukost.

Sex-aptit?

Jag läser i Aftonbladet om en sex-diet.
Alltså hur man genom att lägga om sina kostvanor kan optimera lusten.
"Fritt fram för fet fisk och avokado..." står det.
Saker man ska låta bli att stoppa i sig är alkohol och tobak, det kör kåtheten i botten.

Men jag vet inte jag.
Spontant känns det som om det är någon gång man _verkligen_vill ligga så är det väl efter lite sprit och några cig?

Trettiotusen fattigare

Det som gick åt helvete den här helgen var ekonomin.
Något smart-ass har skimmat mitt kort!

Så listigt finurligt kom denne sate över en månadslön och lite barnbidrag.
Nu äger jag 38.74 kronor, det räcker inte ens till en lunch på jobbet.
Hoppas Herr Piano kan låna mig en hundring.

Har kontaktat banken, allt kommer att ordna sig.
Men det är suuuuuurt som tusan.

Tur att jag inte har så mycket annat att stå i!

Varför inte?

Nu när man har stålar på kontot kanske det är dags att slå till?
Det är ju ändå löne-helg....

Hört i duschen

Ibland inser man att man är lite för tuff för sitt eget bästa.
Som idag när jag spolade bandaget av min nya (enorma) tatuering och mäkta stolt visade armen för Lilla Arg:

-Men mamma, har du också eksem?

-Nej, det är ju en tatuering ser du väl! säger jag förnärmat.

-....Stackars dig mamma, svarar Arg med huvudet bekymrat på sned.

Skräcktimmen

Det finns två saker Lilla Arg är rädd för i livet:
1. Grill-Måns (Tången man vänder köttet på grillen med)
2. Gnäll-Måns (En bortglömd Beskow-klassiker om vad som händer med barn som tjafsar emot)

Det finns tusen saker i livet som jag är rädd för men allra mest:
1. Kräftan (Att jag ska få cancer för att mitt liv är lite för bra)
2. Robotar (Att världen ska tas över av en massa plåtniklasar utan hjärta)
3. Gnäll-Måns

StorTjejerna gick på lågstadiet när Anna Lind mördades.
Jag trodde jag skyddat dem mot allt mediefrosseri men kom att tvivla när jag under det årets utvecklingssamtal fick läsa i deras "Bok om mig själv" vad de var rädda för:

"Jag är redd för:
1. Att bli knivad
2. Att jag ska bli knivad och slängd i en sjö
3. Att non i min familj ska bli knivad"

Fina fyran är rädd för en sak:
1. Janne-tavlan (En reklamaffisch från Herr Pianos gamla barnshow på Cirkus)

Herr Piano är inte rädd för någonting.
(Utom sig själv)

Badjävlar

Vad är det med folk som tränar simning?
Varför _måste_ de prompt utöva sin sport i gryningen?
Inte en människa skulle komma på att dra på fotbollsträning före skolan men alla som simmade dök i plurret i vargatimmen.
Varför?

Räckte det inte med att de plågade sig med världens i särklass tristaste träningsform:
Ingen musik, inget sällskap, inget prat, inga träningsprylar att inhandla efter uppnådda mål, inget någonting mer än ett outsinligt schishande i öronen av klorerat vatten som annat folk pissat i.

Måste de straffa sig ännu mer genom att utöva detta vidriga så okristligt tidigt att man börjar gråta vid blotta tanken?

Det är faktiskt riktigt galet när man tänker efter...

Äntligen sommar!

Idag har jag köpt en ny bikini eftersom jag mitt lyckans troll ska åka med vårt inspelningsteam till varmare breddgrader!
Därför har jag i samma veva beställt nytt pass (Har bytt efternamn sen det gamla utfärdades), handlat solskydd och kylbalsam från Apotekets hemsida samt förnedrat mig genom att klä av mig naken inför (visserligen välvilliga) expediter på Varuhusets underklädes avdelning.
Herre gud, de stackarna måste väl ändå sett det mesta redan vid det här laget?!

Det blev en svart bad-sak, ganska trist men väldigt snygg.
Kalsipperna har den där blöjmodellen som jag gillar; det ser ut som om man har en liten stjärt med snibb runt. Lite pösigt eller hur man nu ska förklara.
Tur att den är snygg för den var jävligt dyr.
(Jag kommer placera ett decimalteckan på lämpligt ställe när jag ska berätta för Herr O vad den gick på).

Vad värre är verkar den helt värdelös som badplagg.
Eller hur ska man annars tolka:
"...suntan lotions and oil damage the elastics. Chlorination can cause color alteration. Do not soak me for long. Never wring or twist me and never put me in a dryer...."
Hur tusan ska man kunna bada utan att "soak to long"?

(Så här ser skrället ut, fast svart)

Ligga lågt kontra ligga runt

Nu har Herr Piano 18 stycken som följer hans blogg.
När har han hunnit ligga med alla dem?

Karriär

Projektanställning.
Jag säger bara projektanställning!
Hur fan överlever folk stressen den anställningsformen genererar?!

Jag är halvvägs in i min nu och har redan ångest över att den ska ta slut.
Egentligen är det nog ett gott tecken -att jag gillar det jag gör så mycket att det blir till fasa och vånda när jag ställs inför det uppenbara:
Det har ett slut.

Tips emottages tacksamt!

Optimist

Lilla Arg är ute och åker bil på landet.
Vi susar förbi kossor, hästar, ängar och traktorer.
-Titta!!!!! ropar hon plötsligt upphetsat. Kolla vilka stora marshmellows!

Hoppsan sa!

Fina Fyran och min sju år äldre kompis är ute och ger järnet på trampolinen i trädgården.
Fina Fyran imponerat:

-Det är inte varje dag man ser gamla tanter som är så där bra på att hoppa studsmatta!

Om jag bara vetat

I fredags var jag på direktsänd tv-gala.
Alla var där, Gäddan också som ni förstår.
Jag satt där bland glittret och tänkte att jag skulle vetat detta då.

Då när jag var plattbröstad tonåring från myllan med foten ständigt utanför.
Jag skulle vetat då, att jag en dag skulle sitta här och vara lika jävla plattbröstad men lycklig!

Lycklig över att ha ett jobb som jag älskar bland folk som får mig att skratta och som dessutom har den trevlig biefekten att jag ibland får gå på roliga kalas.
Ett jobb som får mig att känna mig sedd, kreativ, utmanad och värdesatt för min insats.

Jag önskar att jag vetat då, att det inte spelade någon roll att jag utsetts till klassens fulast klädda tjej (Marcus Nilsson var motsvarigheten bland killarna) i sexan av Anna T och Viktor S. Att jag kunnat se in i framtiden och gilla det jag såg;
-att jag vuxit upp till kanske inte en svan, men iallafall en Gädda.

Blä!

Ibland vill jag ge upp hoppet om hela mänskligheten.

Jo, för så är det; människor är så vidriga att det skulle räcka till att gråta sig till sömns över resten av livets alla nätter, och ändå skulle det bli äckligheter över.

Nej det har inte något med HerrPiano att göra, han är ta mig tusan den mest hyvens och rättskaffens kille man kan tänka sig.

Det är små lögner som folk drar på jobbet, gubbar med fru som raggar på fyllan, snålarslen som vill sko sig på andras bekostnad osv osv osv osv.

Fy fan säger jag bara - karman kommer att bita er jävligt hårt i arslet en vacker dag!
I hope!

Sportnötter.

Vad är grejen med de där monster-nallarna som springer runt och kramar friidrottarna på tv?

Hur kan sportarrangörerna misstolkat sin målgrupp så fatalt att de tror vuxna män och kvinnor vill se dansande kramdjur i närbild när någon nyss satt nytt världsrekord?

Bah.

Donald Trump vs Demi Moore

Läste i tidningen att fenomenet 'puma' kommer att bli stort inom de närmasta åren -alltså att unga män blir tillsammans med betydligt äldre kvinnor.
Som exempel och föregångare tog man upp Madonna som tydligen slagit sina påsar ihop med en 20 år yngre snubbe och Demi Moore som är gift med en hälften så gammal yngling.

Absolut, fair enough!
Det hade ju varit coolt och befriande om det var så att äldre kvinnor/tanter börjat falla i god jord hos unga killar (gamla gubbar har ju länge stått högt i kurs hos tjugoåriga donnor) men se det var att hoppas på lite för mycket!

För det var inte så att vi lyckats vrida de kvinnliga idealen bort från tonårskropparna, marsipanbrösten, getingmidjorna, äppelröven och sammetskinderna.
Inte var det så att taxöron, gäddhäng, plattarslen, putmagar och kråksparkar plötsligt blivit accepterat och liksom upphöjt till någon sorts kommande sexappeal-grej.

Näpp.
Istället kom det sig att kvinnorna som ville skaffa sig yngre män först fick skaffa sig yngre kroppar.
Genom operationer, injektioner, adoptioner osv.
Jävligt deppigt tycker jag!

Jobb-snygg

Vem försöker jag att lura?
Om ens garderob innehåller 7 grå tshirts och inte så mycket mer, är man fan inte någon fashionista.

Synd, det var nära att jag gick på det.

Bräda

I bröllopspresent fick vi en skateboard.
Eller longboard om vi ska vara petiga.
Och det ska vi.
Hela helgen hittade jag små tidsmässiga kryphål där jag smög ut på villagatorna omkring och rullade fram som värsta ynglingen.
I framtiden kommer jag vara lika cool och relaxed som gänget i The Knives-videon.
Susa ner för stadens släta gator i centrum.
Bara jag ligger i med övandet!

Fram tills dess fortsätter jag vobbla runt i utkanten där ingen kan se.

Nykär

Jag älskar mitt nya jobb!
Verkligen ÄLSKAR!
Herr Piano får ursäkta, men han är inte den enda kärleken i mitt liv just nu.
Det är så fantastiskt att få gå dit och arbeta varje dag.
- Gode gud, jag vet att jag önskade mig en tatuering, du kan skita i den om jag bara, bara snälla söta får jobba länge med just det jag gör just nu.

Amen.
(Jag lovar bli lite godare och försöka sluta svära om du fixar det. Win-win alltså. DS)

Bildbevis!

Tack Felix som tog bilden!

VI GJORDE DET!

Vilken fest mina vänner, vilken F-E-S-T!!!!!
Ni som gjort er läxa har kollat in hos Söderbergs Take och där tagit del av grannlåten som utspelades i Herrens hus härom sisten.
Det var magiskt vackert, klockorna klämtade och hela kyrkan bågnade av goda vänner och långväga släktingar.

Det var den bästa dagen i mitt liv, den roligaste natten i mannaminne och de kantades av finare tal än något öra nånsin hört. Sent ska jag glömma alla vänliga saker som sas, aldrig ska Herr Pianos sång till mig i kyrkan falla i glömska och uppträdena som förgyllde middagen ombord kommer för all framtid locka mig till skratt i hjärtat.

Båten guppade vid Söder Mälarstrand och hela Stockholm bjöd ut sig som det vackraste lilla kuttersmycke inför hänförda ögon.
I natten skickades rislyktor upp mot skyn som svartnat ovanför discodansarnas huvuden.
Själv kanske jag drack lite för mycket champange och någon enstaka gintonic borde nog stannat kvar i baren.

Men vilken fest mina vänner!
Vilken underbart oförglömligt rolig fest!
Tack alla ni som var med!

(Och tack Felix som tog bilden)

Hos prästen

Idag har vi varit på möte med prästen.
Det gick riktigt bra faktiskt.
Vi valde psalmer och böner.
Ingen anade att HerrP inte är med i Svenska kyrkan.
Jag såg ovanligt from ut i uppsatt hår.
Halleluja!

Hmmmm....

När jag bildgooglar min tillkommande får jag upp den här bilden.

Undrar vad det är för en lurendrejare jag vaknar upp med varje dag då!

Frihet i en liten ask!

Jag funderar just nu mycket på livet och vilken typ av människa jag vill vara.
Idag har jag t ex kommit fram till en väldigt viktig insikt som kommer att revolutionera min tillvaro:

Istället för att vara livrädd för scenariot att någon gång i livet behöva göra nr2 någon annanstans än på egna toan, har jag förstått att jag ska bejaka bajsdriften.
If you can't beat them, join them -helt enkelt.

Jag har kommit på att jag skulle tycka det var jävligt fräsigt med en tjej som går in på kontorstoan och skiter utan att lyfta på ögonbrynet.
Det är en sån kvinna jag vill vara, en sån förebild jag vill odla till nästkommande generationer. Nu ska jag aldrig mer sitta och balansera på porslinskanten för att det inte ska skvala hörbart när jag kissar. Aldrig mer ska jag suga in fisarna tills det knyter sig i magen för att jag inte vågar möka någon annanstans än Långtbortistan (Typ hemma) eller oroa mig redan på tbanan in till jobbet att jag kanske behöver baja innan jag hunnit hem på kvällen.

NO MORE!

Bröllopsnerver

Nu börjar det att närma sig.
På fredag är det dags för klockor som klämtar, gängandets dag, livets höjdpunkt; bröllop!
Jag tror vi har allt under komtroll, HerrP har köpt kostym och grävt fram sina gamla blankpolerade dansmackor från vinden. Min klänning hänger som en liten rosa dimpust mot vita väggen i vårt sovrum. Innan jag somnar tittar jag på den och funderar över hur det ska bli, hur det kommer att kännas att stå där och på heder och samvete svära på att aldrig älska någon annan än HerrP. I alla fall inte älska på 'det' sättet.
Enligt väderprognosen kommer det att bli regn. "Men det ska ju regna, det betyder att man kommer att få ett lyckligt äktenskap sägs det" försöker vännen trösta.

Jag vet inte jag, men för mig känns det som något man kommit på enkom för att brudparet inte ska begå kollektivt självmord ifall det öser ner på deras bröllopsdag. En något krystad tröst, helt enkelt.
Men klart att det ska bli roligt.
Oj så skoj!

Livet leker

...jag undrar bara var?

Karriärsbyte

Jobb.
Det är mycket sånt nu.
Jag har gett mig ut på nya domäner.
Jättevuxet, och faktiskt väldigt roligt.
Man får riktiga uppdrag och riktiga mål.
Jag ÄR verkligen inte någon hemma-mamma.
Jag är en karriärs-räv och det känns jävligt gött!!!

Gulliga baciller

Jag vägrar bli orolig för svin-influensan.
Inte fågel-influensan heller för den delen.

Men om det kommer en fästing-influensa kommer jag att kacka på mig av skräck!
Eller haj-influensan och igel-influensan för den delen.

Svin-influensan låter ju som någon liten förkylning i Sjumilaskogen.

Bra/dåliga saker med att jobba

Bra:
1. Man tjänar pengar
(Mycket mer än som föräldraledig)
2. Man får dricka gratis fin-kaffe
(Inte pulverkaffe ur odiskad kopp som hemma)
3. Man får åka tunnelbana ensam på vägen dit
(Slippa släpa vagn+unge+skötväska= man kan läsa tidning/bok)

Dåligt:
1. Man måste planera sitt bajsande
(Om man nu inte är så avslappnad att man skiter borta)
2. Man behöver en något mer uppdaterad garderob
(Parkbesök och rumptorkning ställer inte några krav på civiliserade paltor)
3. Man måste duscha oftare
(Flottigt hår känns helt ok hemma, inte borta)

Jubileum!

Idag är det vår sjätte förlovningsdag.
Det firades med efterfest på vår veranda till klockan var kvart i sex i morse.

Jag var inte bjuden.

Lilla Arg ställer till det

Idag har jag och tre små varit på stan. Det gick livat till må jag säga!
Som uppvärmning ramlade vi in i en babyaffär i Vasastan för att komplettera hjulstallet, och inhandlade en sulky. Butiken var av det fiiinare slaget och allt var tokdyrt. Under tiden jag betalade klättrade Lilla Arg in i skyltfönstret och satte sig på en liten trehjuling och körde omkull resten av pyntet. Jag försökte desperat få ut henne men det måste vara dvärgar som sköter skyltningen på det där stället, för det var helt omöjligt att klämma sig mellan glasrutan och dra ut ungen. Först när jag lockade henne med att hon kunde få köpa sig några nya nappar kom hon ut.
Nöjd.
(Sen satte hon igång larmet på Skansen också, men det är en helt annan historia)

Medan Piano ölar loss...

...sitter jag ensam hemma i förortsnatten och grubblar över om det inte _möjligtvis_ är så att jag måste köpa en ny barnvagn.
En lite nättare sort.
En gul.
Dyr.
Jo, ta-mej-tusan!

Åme' och Klåme'

Härom dagen ser jag Fina Fyran svinga ett präktigt slag mot Lilla Arg:

Jag:
-Stopp!!!! Vad gör du?!!??!!

Han, märkbart skamsen:
-Oj förlåt. Jag visste inte att du såg.

Drunkningstillbud

Igår höll jag för en nanosekund på att mista ett barn.
Kanske hade inte kunnat hända eftersom vi var så nära, men det var bland det obehagligaste jag varit med om.
Vi var i trädgården och fixade. Klippte gräset gud glömt och buskar som fläkte sig utan reson. Fina Fyran och Lilla Arg har en koja under några av buskarna, de springer skytteltrafik mellan huset och den för att fylla på med saker. Böcker, filtar och mellis ur kylen.
Liten Späd kryper runt mina ben. Hon skrattar och kisar mot solen, tar en tugga gräs och pillar med lite småsten.
Mitt på tomten finns en damm. En plastbalja som inte är stor, men väl så djup på mitten. Det första jag gjorde när vi flyttat in var att tömma den med hink för att inte någon skulle ramla i (Eller ja, både F och Arg hade redan varit däri med byxbenen, men det var iallafall så nära man kan komma det första jag gjorde). Efter den senate tidens ösregn över Storstaden var dammen nu fylld igen. Jag och Piano konstaterade torrt att "den måste vi tömma innan nån faller i". Och så återgick vi till räfsan. Och häcksaxen.

Plötsligt hörs ett litet skvätt, och Lilla Arg utbrister: "Späd ramlade i vattnet, mamma."
Och då inser jag, fyra meter bort, vad som hänt. Nu minns jag inte hur, men sen står jag vid dammen och ser min dotters blöja under ytan, med benen som sprattlar febrilt. Hela hon är täckt av vattnet och jag ser hur Piano sliter upp henne i fötterna.
Sen hör jag ett avgrundsvrål, det är som kommet ur strupen på någon vars liv håller på att rinna ur kroppen. Det slår mellan husväggarna i villaförorten och varnar om bråd död.
Jag förstår i nästa ögonblick att det är jag som skriker, att det är mig själv jag hör.
Liten Späd är uppe ur vattnet och i min famn, dyblöt men utan den endaste kallsup ligger hon och blinkar i mina armar. Jag gråter och hon gör det samma.
Vi är båda rädda, rädda, rädda.

Och jag kan inte låta bli att tänka på det där lilla plasket.
Vi hade aldrig hört det om vi inte varit exakt intill.
Nu förstår jag hur det går till när spädbarn drunknar, men det kommer aldrig att hända oss.

(Dammen är tömd. För gott)

Sadist -javisst!

Det bor en sadist i mig, har jag insett.
Hur förklarar man annars att jag på allvar börjat tänka saker som att jag ska sluta köpa god sylt för att den äckliga räcker längre?
Eller att jag numer enbart köper skittrista hudfärgade plåster eftersom Star Wars-varianterna tar slut så fort.

Ja, fan vad man beter sig.

Gott folk

Igår hade vi kompisar över.
Det var härligt! En eftermiddagsfika utvecklades till middag som blev till vin under de kulörta lyktorna.
Fy fan vad jag älskar HEMMA!

Stora steg

Min lilla älskade Späd fyllde ett när vi var i Myllan. Det firades med jordgubbstårta och baluns hos mina morföräldrar.
Jag tyckte uppriktigt synd om HerrPiano som satt uppe i Storstan och missade alltihopa.
Fast om man nu ska missa en endaste födelsedag så är ju den första att föredra.
Dagen efter bemärkelsedagen tog Späd sina första vinglande steg över köksgolvet.
För många andra var det bara ännu en piss-regnig morgon i ottan -för mig var det historia.

(Jag övervägde att inte berätta för Piano eftersom jag inte ville strö salt i såren efter kalaset. Men det sket sig)

Hemma.

Efter att ha varit i Myllan på ensam-semester med alla sex barn, kan jag konstatera följande:
Den idén är skönast i teorin.
Jag kan också konstatera följande:
Länstrafiken i Skåne borde utbilda sina busschaufförer så de lär sig ett och annat. Köra buss till exempel. Och sälja biljetter.
Bäst med Myllan:
1. Lillasyster
2. Stranden
3. Tonårsvännen
4. Bob Hund

(Och ändå, Storstan-Myllan 4-2. För alltid.)

Möhippa!

I lördags blev jag hippad, eller hur man nu uttrycker det.
Jag ville aldrig att det skulle ta slut!
Om själva bröllopet bara blir en tiondel så fantastiskt som möhippan kommer jag vara en lycklig sate resten av livet.
Många fantastiska vänner, fint planerat, god mat, strålande väder, oändliga samtal, skratt, skratt, skratt och lite tårar. Alla sa så snälla saker och boostade mitt självförtroende till bristningsgränsen.
Tänk att det finns människor som tycker att jag är bra. Som tycker att jag är rolig, klok, empatisk och någon att se upp till. Det hade man väl aldrig kunnat drömma om!
Än mindre att mina (Båda gravida) tärnor från Skåne skulle orka styra upp en hel hippa, med folk och övernattning, aktiviteter och käk.
Mitt hjärta är fortfarande stort och ömt efter lördagens kärleksdos.
Jag kommer vårda minnet ömt, ömt resten av mitt liv.
Det var magiskt.
Tack alla!

Utvecklingsteorier a la Piaget

Så gott som varje dag har jag och LillaArg konflikter som handlar om olika fotografier hon vill "krypa in i". Varje bild är en potentiell källa till förtvivlan.
Det som gör henne allra mest galen är en bok om amerikansk 50-talsarkitektur som heter Palm Springs Style.
På omslaget en bild med enorm kaklad pool omgiven av svulstiga hus och maffiga kaktusar.
-Jag vill bada där, säger Lilla varje gång men övergår strax till att tjatvråla:
-Maaaaammaaaaaa! Jag viiiiiiiiiill baaaaaada däääääääääär!
Hur jag än försöker förklara så lyckas det inte. Hon kan verkligen _inte_ förstå varför hon inte kan hoppa i den där bassängen.
(Gömma boken? Yepp, men hon hittar den alltid på något märkligt sätt. Bränna den? Snart nog.)

Det var inte jag!

Detta åt en sate i vår familj till middag: En kall varmkorv. Två Babybell-ostar. Tre kalla köttbullar. Två ostmackor med extra ost. ("Förr kunde jag ändå tycka att det var lite gott att få småäta en hel middag. Nu kändes det bara deppigt." No shit.)

MYLLAN!

Jag ska åka till Myllan! (Så här härligt hade vi det förra året i en dag innan vi fick kräksjukan och höll på att dö i en liten stuga på Easternlen.)
Nästa vecka packar jag med mig LitenSpäd, LillaArg, FinaFyran, de tre Stortjejerna och drar till barndomens domäner. Herr P stannar hemma och försörjer familjen.
Kom ihåg var ni läste det först!
(Vi sticker torsdag 07.21. Rena rama sovmorgons-tiden för vår lilla early bird Späd som vaknar 05.00)

Dagis-kärringar. Fy farao.

Herre gud i håvete vad jag tycker illa om människor som konstant skriiiker på sina ungar.
När det dessutom är folk som har betalt för att ta hand om andras barn som vrålar så parkleken darrar går det fanken i tusan för långt!
Tro mig; jag har all förståelse för att man tappar tålamodet ibland med sina privata barn, att man höjer rösten eller att man i panik om avkomman håller på att springa ut i gatan/spöa upp en kompis/stoppa munnen full av bajs primaltjuter högt.

Men att _konstant_ sitta på sina barnskötar-arslen som dallrar i takt till mobilvibratorn och dricka kaffe medan man ger hals efter barn som leker, hoppar och hittar på egna saker eftersom deras vuxna är så förbenat pisstrista. Ja, det borde man arkebuseras för.
Minst.

(Jag hoppas föräldrarna till dessa barn någon gång får tag i en dold kamera och kan se hur deras barn egentligen har det på sin "barnomsorg". Det är inte ok. MORR!)

Övningsgår

Här är skorna jag vinglade runt i. Eller inte exakt för färgen är annan, men höjden mina vänner -höjden!

Bröllopsklackarna i taket

Nyss skrev jag färdigt adresserna på vad som kändes som tusen bröllopsinbjudningar. Det var det inte, för så många vänner har vi inte och även om vi haft så skulle vi inte haft råd att bjuda dem.
Det är knappt att vi har råd att ha något bröllop alls, om sanningen ska fram. Herr P tycker att vårt bröllop kommer att bli ett "snik-bröllop".
Jag vet inte exakt vad det betyder, men det låter inte vidare positivt.
Själv försöker jag att visualisera hur härligt det ska bli att träffa alla fantastiska vänner, och hur snygg jag ska vara i lyxklänningen (Ja. Det gäller att lägga krutet på väsentligheterna).
Det där med kompisarna har jag inga problem att föreställa mig, det är värre med det andra.
Klänningen är verkligen fantastiskt underbar och skulle passa som en smäck om man vore ett gasell-djur. En annan dödlig, dvs jag, som vill bära upp den gör det bäst iförd rejäla klackar så inte garnityren släpar alltför mycket i kyrkbacken.
Idag har jag därför svassat runt i reafyndade klövar för att gå in både dem och mig själv.
Det gick så där.
Men jag kände mig i alla fall lite syndigt glamorös när jag stod böjd över badkarskanten och slet med diskjäveln (Inte helt ergonomiskt riktig ställning -därav svordomen) en decimeter längre än vanligt.
Alltid något.
(Lägger in en bild till på Klänningen, för att liksom hålla modet uppe)

Jamen nu då

Idag kommer resten av köket!!!!!!!
Eller kommer och kommer, det lät lite för simpelt; Herr Piano har hyrt släp och ska åka staden runt för att hämta arbetsbänkar, blandare, diskmaskin och förhoppningsvis kommer det vilken minut som helst att bulta på vår ytterdörr.
Och se då är det den flinka (nåja) budfirman som vill lämna the long gone diskbänk och nya hällen from hell.
Så jag är försiktigt hoppfull.

HURRA!

Lilla Arg satt på pottan härom dagen. Reste sig upp och sträckte händerna med ett brett leende mot taket och trumpetade:
-Snippan är glad!!!!

(Måtte denna självklara och otvungna lycka följa henne och snippan resten av deras liv)

Nästan här

Usch ja.
Nu har det varit problem av stora mått här i blogg-träsket. Först var det ju uppkopplingen som strulade, sen gick dator nummer ett sönder (Någon hade sugit på strömkabeln så det blev kortslutning) sen sprack dator nummer två på ett sorgligt sätt, därefter gick strömsladd två sönder och någonstans där tappade jag den omtalade sugen och la ner.
Men nu skiner solen igen, äppel-datorn är lagad och bredbandet installerades så händigt av Herr Piano igår. Frid och fröjd, alltså.

Vi bor i nya huset, fortfarande utan kök.
Fem veckor utan kök kan suga musten ur den tappraste men jag känner att jag har några droppar tålamod kvar innan jag slänger in handduken for good!
Här kommer därför en topp-lista för er som behöver tips på mat man kan laga om hemmets hjärta enbart består av micro och vattenkokare:
1. Färdiga köttbullar och pulvermos
2. Tacos med burk-chiliconcarne spetsad med taco-krydda och tvättad sallad i påse
3. Varmkorv med bröd (Lägg korv i kastull, slå på kokande vatten och vänta ett par minuter)
4. Varma-koppen
5. Caesarsallad

Long time no see

Hej!
Jag är tillbaka. Hyfsat hel och ren och som synes vid liv. Härligt!
Det har runnit lite vatten under broarna sen sist; först var det renoveringen, sen flytten, sen boendet utan kök i fyra veckor -och nu finally: Bredbandet har kommit, livet leker igen för bloggandet.

Ja, så var det LillaArg som sa en sån rolig sak härom dagen när hon bitit sin bror.
-Vad har hänt här, varför är han så ledsen? Är det någon som bitit honom, frågar jag LillaArg lagomt ledande.
-Ingen jag! svarar hon rappt.

Eller som när FinaFyran i förrgår berättade för mig att om man var en mördarsnigel så vore hela livet ett stort äventyr. Hur han menade?
-Jo, för de måste ju ständigt hitta på finurliga lösningar lite hipp som happ. Om det börjar regna får de krypa under ett blad, och om de ska sova måste de skaffa en ny säng varje natt. De har det inte lika lätt som vanliga sniglar med huset på ryggen jämt, sa han allvarligt och klippte med ögonfransarna.

Idag dagisavslutning.
Ikväll formulering av bröllopsinbjudan (Ja, det börjar bli lite panik)
Imorgon: Fest med Arkitekten -klövar på!

Dagens dilemma, råd emottages tacksamt!

Ja alltså så här ligger landet:
Vi har en hund som verkligen gillar tuggben (av tvinnad torkad oxhud) vilket gör att det dräller ett mindre plockepinn runt om i huset.
I vår familj finns också LitenSpäd. Hon är tio månader nu och mycket mobil. Det hon tycker allra mest om i världen kan rankas så här: 1. Diskmaskinen 2. Tuggben 3. Allt annat.
Om det ligger ett litet kvarglömt ben på golvet blir hon som tokig och snappar snabbt upp det i kryp-farten, innan hon drar sig tillbaka på undangömd plats för att gnaga i lugn och ro.

Min fråga är:
-Kan man ge tuggben till bebisar? Eller är det sjukt på något sätt?
Det känns sjukt, men samtidigt får hon säkert i sig en dos kohud varje gång hon äter korv eller färdiga köttbullar.

Gardiner?

Gardiner, vad är det bra för?
Är det för att hindra dagsljuset att komma in: "Ursäkta, men jag har fått lite för mycket ljus på mig här, bäst att sätta upp en gardin". Eller är det kanske för att man vill visa upp sina påhittiga kreationer i form av fluffigt tyg som samlar damm. Varför ska man smycka sitt hem med loppiga Jysk-stuvar som skymmer utsikten och dödar solskenet, egentligen? Folk sitter barkom sina sjok av chifong och beklagar sig över att de är deppiga. Tacka gardinerna för det när du inte kan insupa ens den lilla skärva sol som vinterhalvåret erbjuder oss.

En del människor verkar vara panikslagna över att någon ska se dem och måste till varje pris skydda sig mot insyn, men jag funderar över vad de är så förbannat rädda för att någon ska se.
Vad gör alla gardinmänniskor bakom ridåerna av bomullsväv och masksinvävda spetsar? Har de swingerspartyn? De kanske gör väldigt mycket snuskiga saker helt enkelt. Eller HAR det väldigt snuskigt hemma och så sätter de upp gardiner så att ingen kan se in.

Saker som jag hatar nr1:

Ibland hatar jag att vara mamma. Det är t ex nu när det drar ihop sig till avslutning och man får såna här mejl i sin inbox (Kolla här nedanför)
Det finns inget jag är så otroligt osugen på, som just att samla in pengar. Samlade vi inte nyss in till en blomma/present/krya-på-dig-kort/klassresa/skoldisco eller vad tusan det nu var? Jag måste dock berömma den hurtfriska tonen som mamman lyckats skrapa ihop i utskicket; själv skulle jag aldrig lyckats förställa mig så bra att det ens liknade något som kan anses besläktat med entusiasm.

"Hej alla barn och föräldrar i åk 7!
Nu är det dags att börja fundera på hur vi ska få in pengar till
klassen så dem kan göra något kul i år 9. Vad det blir, beror på hur
mycket pengar vi får in.
Barnen har en hel del förslag på vad de vill göra för att få in pengar,
loppis, sälja fika på skolan, sälja olika saker. Vi behöver ännu mer
förslag, och vi vill veta vilka föräldrar som kan tänka sig att ta
ansvar och hjälpa till med dessa saker. När det gäller loppis på torget måste man söka tillstånd på stadsdelskontoret och det kostar
en slant, men jag tror att man kan få in en del pengar om man hjälps åt.

Det vore väl också kul att träffas barn och föräldrar för att göra
något trevligt tillsammans! Vi satsar på det i början på nästa
termin.
Vi börjar med att samla in 100 kr från alla barn för att ha något att
starta med, kanske bjuda barn och mentorer på något på avslutningsdagen.
Jag och * tar också på oss att köpa en present till mentorerna,
som överlämnas på avslutningsdagen. Lämna 100 kr till i ett kuvert med
namn på under v 20 till *!

Så kom igen och hitta på aktiviteter för att få in pengar till klassen,
mejla oss dessa så sammanställer vi. * tar med förslagen till
klassen för diskussion!!!!!!!"

Rökpaus.

Det är man värd efter att ha mailat in sista MVG-uppgiften på kursen.

Dags att fira sommarlov!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
(Eller, jag ska fixa en grej till, men den är så liiiiiten att den inte räknas)

Molly är (snart) död.

Nej tack!
Nu dör jag direkt om jag ser ett endaste reportage som illustreras med ett foto på ytterligare en karriärs-kvinna 38+ iklädd Odd Molly-kreationer.
Det började i höstas när jag läste olika inredningstidningar och såg samma skira små klänningar upphängda på ståltrådsgalgar i varenda liten eviga vrå.
Jag vet inte vad det är, men kan vi inte låta den där gamla tantan (Och då syftar jag på Molly) somna in och dö snart, snälla!?

Kom-ihåg-lista

Bra saker med att flytta:
1. Man rensar automatiskt ut gammal skit som man annars bara skulle haft liggande i evighet, amen.
2. Man hittar saker som varit borta i tusen och en natt, t ex Pippi-dockans förklädesklänning.
3. Det är roligt att plocka upp alla sina saker på nytt ställe, det är som om man aldrig sett dem för "nämen har vi en sån här snygg!"
4. Man får det (oftast) bättre.
(Viktigt att fokusera på när man tänker patetiska saker och fäller en tår i flyttkartongen.)

Dåliga saker med att flytta:
1. Man kan bli över-nitisk och kasta saker som man sen ångrar.
2. Man tänker sorgliga saker som "här tog hon sina första steg" och "nu ska vi aldrig mer leka i det här rummet"
3. Man måste städa som ett as. Det kan bli för mycket av det goda, till och med för mig.
4. Man känner ingen på det nya stället.
(Men på ett sätt platsar det på "bra saker-listan" också. Det beror ju liksom på)

Framtidsplaner:

Ikväll: Hämtning av 28 flyttkartonger. Nu finns det inte någon återvändo.

I morgon: Packning.
Och peppning av tre trettonåringar som bestämt sig för att provfilma för en ungdomsfilm.

(Idag firade jag och HerrPiano sex år i synd. Allt skedde med pompa och ståt på Mc Donalds drive-in i Årsta. Det hade jag inte kunnat drömma om den där kvällen 2003...)

Hantverkar-aveln

För några veckor sen läste jag en undersökning som kommit fram till att svenska kvinnor helst av allt vill ligga med hantverkare; att det är deras ständiga sexdröm -att mannen ska vara grovarbetare.
För män gällde det omvända, de vill helst ligga med typ jurister och läkare om de får välja. Kvinnor som är högutbildade och inte ägnar sig åt något kroppsligt ansträngande. Mycket intressant tycker jag.

Då måste vi ju omvärdera jämställdheten på sikt.
För om det naturliga urvalet kommer att bestå utifrån dessa kriterier, går tjejer snart om männen i samhällsstrukturen.
Om vi avlar oss vidare på män som inte reflekterar så mycket utan 'hugger i' och kvinnor som universitetsstuderar och styr allt som inte har med dränering, stambyte och kablar att göra, så måste detta leda till att männen succesivt degraderas och kvinnorna springer om.

Är det en uttänkt strategi från kvinnornas sida månne?

I've got a dress!!!

Ja eller jag har den inte i min ägo än, om man nu ska vara så himla petnoga. Men varför ska man det, det är väl bättre att glädja sig åt det faktum att jag faktiskt har hittat exakt vad jag ska stoppa min bleksladdriga lekamen i när det väl beger sig....
Underbar, Watson -UNDERBAR!

Dagens lärdom

...gnäll inte över hur befängt det är med den nya "energideklarationen" som ska göras -iallafall inte inför den där jävla göteborgaren som numer livnär sig på fanskapet. Man får nämligen så dålig och kallsinnnig hjälp efter att man sagt saker som "Men det är ju som ett idiotiskt skämt! Det känns helt sinnesrubbat att man ska behöva ägna sig åt sånt här godtyckligt dravel när man är mitt uppe i en flytt!" osv.

(Men helt ärligt vad tycker ni om det faktum att ..."skulle blanketten komma till oss utan de uppgifter som krävs eller utan dokument som styrker de uppgifter lämnade kommer vi att ta ut en extra administrativ kostnad på 790 kronor." Utöver det ska man betala de vanliga 2050 kronorna för "tjänsten". Det konstiga är att jag inte vet vilken tjänst jag betalar för, exakt vilken roll den här firman spelar. Kan man inte energideklarera utan inblandning av någon annan? Typ som att deklarera utan revisor?)

Snart...

...våras det för Gäddan.
Fy för hundan vad jag sliter med plugg och flytt just nu.
Ingen tid till blogg, eller snarare ingen ork.
Men jag tänker på dig, lilla älskade fisk-jävel!

Uppdatering

Här görs det inte många knop.
Man får nog säg att jag befinner mig mycket djupt nere i en bloggsvacka. Den beror mest på tidsbrist.
Det är ont om det just nu.
Fast dagarna är långa -idag började redan 05.20 när jag gick upp med mina små early birds till barn.

Under min vakna tid ska jag (utöver mammaledigheten, renoveringen, flytten osv) göra fältstudier och två fördjupningsgrejer om barns konflikter och lekar till min LUS-kurs. Jag kan skriva hur mycket som helst om konflikter -just nu består familjen av två fiender som inte drar sig för att puckla på varann som om livet stod på spel. Tyvärr är jag inte föredömligt pedagogisk varje gång så det är inte något att ta upp för närmare analys i ett skolarbete.

Och ja husbygget, det husbygget!
Vår arkitekt har beräknat fel så nu är vi typ tillbaka på ruta ett, minus husritningar och framtidsplan. Det är lite motigt. Det kommer att lösa sig, men det är motigt.

Fast solen skiner och i veckan kommer lilla mamman upp från Myllan. Så det kommer nog gå bra.

So long!

Spädistiden död och gravad.

Jag plockar ihop alla spädiskläder. Några vänner har fått barn så de tar gärna emot arvegods. Det är skönt att bli av med det mesta, men några rariteter lägger jag i en speciell låda för framtida bruk. Inte eget bruk dock.
Nä, för så ligger landet att här blir det inte några fler barn. Sex barn är den perfekta maxgränsen och jag är nöjd. Nöjd men ändå lite sorgsen när jag står där med små minitröjor och pyttsockar. Kläderna är väl skit samma men vetskapen om att jag aldrig, aldrig kommer att möta en ny människa på det där totala sättet som föräldraskap innebär -ja det är sorgligt.
Och samtidigt skönt.
Jag är lättad över att inte en endaste dag någonsin mer behöva vara gravid. Det borde gå att kriminalisera graviditeter, eller i alla fall klassa dem som tortyr. Och det är ju så klart skönt att slippa.
För hoppningsvis får jag barnbarn om inte så ubermånga år; betänk att jag är 39 den dagen äldsta döttrarna fyller 20. Det känns ju skoj, att kunna få njuta släktträdets dessert före jag går i pension.

Blandade känslor alltså, men nu packar jag ner bebisminnena i en lufttät låda där de kan vila i frid tills den dagen mina barn själva ska bli föräldrar och tar fram den i ljuset.
Tack för mig, hej nästa epok i livet!

Lovely Sunday!

Full patte i radhusköket, som HerrPiano sin vana trogen uttrycker det.

Trettonåringarna har dragit igång bullbak och låter storsint småkottarna vara med. Det trängs och knuffas, fast bara kärleksfullt, runt degbunken. 

LillaArg morrar med munnen full av fyllning och sträcker sig hungrande efter uppvispat ägg och smetrester. Stortjejerna avleder och medlar, köpslår och pratar med änglaras tålamod -det har de inte ärvt av mig.

FinaFyran måste ju som vanligt hitta sin egna väg och vägra det massproducerade. Han vill göra egna bullar, andra bullar! Egen inuti-klet och själv bestämma hur de ska bakas ut (Och det är definitivt inte som alla andra gör). 

Nu väntar vi bara på att ugnen ska bli varm och bullarna klara. Sen ska vi packa kylväskan med potatissallad och korv, rostlök och saft för idag blir det en heldag vid nya huset. Goda vännen ska komma förbi, det räcker till henne också. 

Lite senare kanske gamla dagisfamiljen tittar förbi och det finns nog bullar kvar längst ner i korgen.

Lovely Sunday, helt enkelt.

Nedräkning!

Nu har det börjat. 

Kanske inte att brinna i knutarna, men iallafall röra på sig. 

Sex veckor kvar till flytt. Det går ganska bra. Igår fortsatte jag röja vinden, idag garderoberna i hallen. Det går sakta men framåt. 

Alla dessa beslut som ska fattas; ha kvar eller kasta. 

Om kasta så vart? På tipp eller återvinningslåda, kanske till och med sälja?

Ingen som på tal om att sälja är intresserad av en ruggigt välvårdad, enorm vit hörnsoffa?

Andra trevliga saker att fynda är HerrPianos gamla tekanna (Om han, som aldrig dricker te, kan släppa den), tre porslinsdockor med fluffigt hår, delar av en ljusblå Åhléns-servis som faktiskt är fin, en cowboyhatt i jeanstyg med knappt synbart brännhål inuti, kapitelböcker från 80-talet och en kartong Mc Donalds-prylar från förra seklet.

Synda att fynda!

GELD PESK!

Påsk är ju inte så mycket att hänga i granen, tycker jag, men den för i alla fall en god sak med sig;
varje år när den infaller får man utropa 'geld pesk' och skratta så man dör åt det!
Ni får ursäkta att jag inte har helt nitisk koll på de exakta detaljerna, men i runda slängar var det så här:

Min gode vän Apan och några till honom närstående bakanta (Kanske HerrPiano?) var ute på roadtrip i april på den tiden det bagav sig, och stannade till i en gudsförgäten håla för att inmundiga bukfylla.
Utanför en indisk restaurang tronade en stor festlig skylt som glatt basunerade ut:

GELD PESK!

Mindervärdeskomplex

När jag städade vinden (Ja, vi ska ju flytta, remember) hittade jag en gammal dikt i en dagbok. Jag kände verkligen så förr i tiden, och det gör ont att tänka på idag:

Far och mor

hoppas och tror,

att jag som stor

blir lika duktig som bror.

Fast en smula komiskt är det också, så jag väljer att skratta (lite i falsett).

Hel*etes jä*la sk*t!

Just som man sitter och datar och tycker att livet är ganska gott, hör man obehagliga ljud från rummet där man trodde FinaFyran låg och sov vila.
Tassar in och möts redan i dörren av skarp lukt. Nagellack.
Den lilla fingerfärdiga människan har rotat fram StorSyrrornas röda flaska och målat sina naglar, fingrar och tröja brandröda.
(För att inte nämna fönsterkarmen, trägolvet och yllefilten)
Om det finns någon häxa kvar i stan: Snälla hämta med er skitungen på kvasten till Blåkulla!!!!!

Ja, nu tager jag!

Den 14e augusti blir jag FruPiano.
(Eller är det HerrPiano som blir HerrGädda?)
Nåja iallafall -plats, lokal och gäster bokade.
Nu återstår bara resten.
Jag har gett upp hoppet om att få äkta en man iförd sjömanskostym och det blir nog varken tutt-bröllop eller svanklänning heller.
Så tillbaka på ruta ett alltså vad gäller planering.
HerrPiano har lite olika idéer om att han ska odla långt hår (HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHA)
och lägga sig till med lite ny rockabilly-stil inför The Day, så det låter ju lovande.

Söndag. Jaha.

Idag: Antikmässan i Älvsjö.
Jag köpte en bords-tändare, en Kockums-tratt till Piano, en hålslev från förr och fyra smurfar till ungarnas samlar-hylla.
Inträdet på 130 spänn tycker jag var jävligt hutlöst. Ok för att betala det som vuxen, men om man råkar ha tre trettonåringar i släptåg så fanns det ingen pardon -de skulle OCKSÅ pynta 130 kr. Var.
Plånbokshålet efter 520 riksdaler sved ända in i märgen.
(Kalla mig gärna snål-kärring, för den som sa're han va're!)

Imrgon: Fin-besök från Myllan av SysterKanin som anländer kl 20.40. Hurra!!!
Förmiddagen ska portioneras upp i leka delar dagisinskolning, tapetval på Bojens Färg med velpottorna (Annars kallade StorTjejerna), samt latexfog-inköp på byggvaruhuset.
Rafflande.

Framåt nattkröken: Råplugg av Freuds psykoanalysteorier ZzzzzzZzzzzzZzzzzzZzz.......

Zzzzrött...

(Bilden föreställer Gäddan i måndagskväll)

Ja här är det stiltje vill jag lova. Just nu pluggar jag som ett as, parallellt med mammaledigheten, renoveringen och dagisinskolningen av LillaArg.
Om sanningen ska fram har jag varit bakfull också.
I måndags rodde HerrPiano och Artisten ihop ett två år och tre månader gammalt projekt. Det bjöds på spelning och baluns i stan. Lite förenklat kan man säga att HerrP stod för spelet och jag för balunsandet.
Det var roligt! Jag var hyfsat nyduschad och buffén god -nyfiken på allt folk som samlats för att digga och dricka sponsor-öl.
Igår fick jag ligga hemma och skylla mig själv, gnyendes under bolstret. Jag kräktes två gånger!
Fortfarande är jag förundrad att HerrPiano faktiskt tyckte synd om mig.
(Det skulle jag aldrig gjort!)
Så inatt straff-pluggar jag igen allt som jag missat.
Det är jobbigt, men lite tukt har ingen Gädda dött av.
So long!

Glada nyheter!

En positiv sak med att man ska flytta fram klockan en timme i natt, är att imorgon kommer mina små telningar följaktligen inte vakna vid den sjukliga tiden 05.00 utan vid det nästintill enbart hälsosamma klockslaget 06.00

Se där!