Att få smörj och annat

I julklapp fick jag tvål. Väldigt mycket tvål och goda doft-attiraljer med diverse effekter.
Jisses vad jag ska smörja och bada och fila till mig!
Så om vi stöter på varandra om si så där en månad eller två och jag ser ovanligt slät ut så vet ni vad det beror på. Jag kommer att leva året 2009 som en högglansig hal ål med lukteffekter utöver det mänskliga.
Det ska bli mycket spännande.

Vikt-igt!

Hur har er julmat varit?
Här håller vi fortfarande på och mumsar oss igenom resterna från bordet den 24e.
Man kan säga att min kosthållning under de här veckorna ofrivilligt hållit den så kallade atkins-fanan högt; idel skinka, sill och gravlax, revbenspjäll och sylta. Om det inte varit för de där 800 knäcken jag kokat, klickat och till stor del även svalt, har jag inte en aning om hur det skulle gå med min målsättning Jul 2008.

Det har liksom varit lite hektiskt här hemma i höst. Allt som oftast har jag haft svårt att hinna äta själv när jag ensam och träget försökt få i tre andra allt de behöver för att växa upp till drägliga, och gärna inte alltför skolios-krökta vuxna. Då har en och annan frukost/lunch/mellanmålsfika fått stryka på foten för min del.

Så nu över jul när sambon är hemma. När systern är på besök och tillsammans med mamma (Älskade mamma, ÄNTLIGEN!!!) erbjuder tre famnar som inte annars står till buds, har jag bestämt mig för att äta upp mig inför vårterminen. Två kilo har jag satt som fingervisning för uppgången, och jag hoppas på att lyckas.
Just nu har jag mulat in nötter, choklad, lax och risgrynsgröt i en mycket imponerande takt så jag håller tummarna för invägningen på nyårsafton.
Håll gärna tummarna, ni med.

Tomte-döden

Hos oss kommer tomten på natten när alla sover. Han lämnar paket under granen och äter upp en skål gröt som barnen ställt fram åt honom vid öppna spisen. Så lägger han några presenter i julstrumporna och lämnar till sist ett brev där han skrivit lite om ditt och datt till barnen. Om livet på Nordpolen och om hur han och tomtemor har det till exempel.

På julaftons morgon säger sonen allvarligt till mig:

-Kom mamma, vi måste snacka! Det är en viktig hemlis.

(Han drar in mig i ensligt rum och stänger om oss.)

-Jag tror inte det blir någon riktig jul i år (lång, tung, uppgiven suck). Alltså tomten han kom inte hit ordentligt. Alla julklappar fick du och pappa köpa själva och göra paket av här hemma. Tomten han, vet du?! Han bara kom hit på natten, slängde in brevet, käkade upp gröten och stack!

Äntligen upploppet!

Hej alla.

Här kommer en liten uppdatering från mig (oss).
Det var inte kräksjuka. Det var en jävligt knipig bacill som kom från dagis. Vi har alla haft grymt ont i magen men varken spytt eller gjort tvåan.
Alltså, inte gjort tvåan ALLS. Precis som Fina Fyran som fick åka akut till Astrid Lindgren och snällt ta ett lavemang för att kunna bajsa. Nu har vi andra upplevt samma sak minus tarmsköljning och barnsjukhus.

Lilla Arg har ylat och stått i, skrikt "BAAAAAAAAAAAAAJS!!!!!BAAAAAAAAAAAJS!!!!" så högt att grannarna måste undrat vad fasen vi hållt på med.
Spyan hon la var troligtvis ett aktivt motstånd mot katrinplommonpureen som sambon tvingade i henne i hopp om att hon skulle bajsa.
Tjo, så belv det spya istället.

Nu sänker sig julefriden i förorten, klapparna är köpta och visst blev det bara till ungarna i år igen, och visst blev det en del leksaker fast vi inte skulle. Lego och Fiffi-hus och kläder och hoppsan något från Polarn fast jag vägrat...
Och visst tusan gillar man det ändå! Det är spänning och förväntan och 'kommer de att bli glada' för hela slanten; papper som prasslar och snören som trasslar.
Älskade systern kom igår, bästa lekfarbrorn ikväll. Hjärtat är stort och ömt, brevlådan full av kort från dem jag trott hade glömt. Glömt en trist och ganska osocial, liten mamma vars lycka nu är total. Tack alla vänner från norr till Mylla, nu står allt ni skickat på min hylla. Fina korten och bilderna på er, tack älskade ni nu saknas mig inget mer!

Nu är det bara det sista på julbordet som ska lagas, några bullar ska rullas och knyten viras. Tilläggas skall dock att den enda korven som blev stoppad detta året visade sig vara jag själv när jag ålade mig i mina nya nylontights. Sure att 'one fits all' -i alla fall om man inte motsätter sig blodstockning, tarmvred av linning och separerade skinkor av alltför snäv grensöm.
Men fa tusan, är det ju så är det!

GOD JUL ALLA!!!

(På toppen ser ni var vi firar jul nästa år, det blir något att fira det!)

Barnhemmet.se

En mycket nära vän till mig är med och driver ett barnhem i Etiopien.
För några hundringar kan du göra stor skillnad för det arbetet.
Det är pengar som går så nära oavkortat man kan komma till barnens skolgång, mat och omvårdnad.
Gå in på hemsidan barnhemmet.se och läs mer om deras enastående verksamhet som ger de här barnen möjlighet till en framtid.
Det kan vara det viktigaste du gör i jul.

Välkommen tillbaka, gamle vän!

Idag spydde Lilla Arg en kaskadspya rakt ut över middagsbordet. En brunlila sak som sen rann nedför hennes haka, mage och gled förbi lammskinnet hon hade på stolen innan den landade mjukt på kokosmattan under bordet.
Nu sitter jag här ensam vaken med mullrande svullen och kokande mage, medan sambon ligger däckad i vridplågor och salivsköljningar.
Förra året spydde som en kalv dagarna efter jul. Det var en liten försenad klapp stortjejerna tagit med sig från sin andra släkt, lagom till nyår. Då blev min syrra så sjuk att hon inte kunde åka hem till Myllan. Hon fick ligga med baddad panna på kammaren i en vecka innan hon repat sig så pass att jag vågade släppa iväg henne på ett x2000-tåg.

Fast en stor fördel med att ha kräksjukan är att man inte behöver gå runt och vara förlamad av skräck inför att få den.
Inget ont som inte för något gott med sig.

För övrigt

...läser jag att Petra Mede ska bli programledare för melodifestivalen. Det var på tiden!
Om man sen kunde se till att Christer Björkmans logedörr under mystiska omständigheter gick i ett baklås som höll i sig lika länge som sändningarna av samtliga avsnitt, så skulle jag vara mycket lättad och nöjd.

För övrigt lovar jag på heder och samvete att om jag en enda gång till tvingas höra Janne Josefsson utropa 'Rosengård brinner!!!!' så kommer jag säga upp mitt långa, trogna och präktigt betalade tv-licensabonnemang med SVT.

Fyra nakna gymnaster

Jojomensan, kan bli dina på Tradera.
Här är länken för den sugne:

http://www.tradera.com/Fyra_nakna_gymnaster_dockskap_dockhus-auktion-77278495

Depp depp depp....

Idag är jag ledsen.

Jävligt ledsen till och med.

Nej, katten är inte död och barnen är friska, men jag har liksom hamnat i en konflikt jag inte vill vara i.

Eller konflikt och konflikt, det är nog inte rätt ord, men jag är deppig i alla fall.

Det handlar om pengar och lojalitet och lite slarv och ett stort missförstånd. Inte något oförlåtligt, men ihopkokt till en soppa som inte går att bena ut.

Hela sörjan tar mig till en punkt där jag måste bestämma mig för vissa saker, fatta beslut och tänka igenom hur jag vill ha mitt liv.

Svåra, tunga saker som jag helst vill strunta i nu före jul och för all framtid, amen.

Det är svårt att stå upp för sig själv och den man faktiskt är.

Att bli dömd är alltid jobbigt, att bli det ohörd är fruktansvärt.

Men då tänker jag på min vän scouten som alltid säger:

-Stå på dig, annars gör någon annan det!

Då går det lite bättre.

Fåfängans fula frisyr

Nu har jag äntligen varit iväg på Salong Mirabelle!
Salongen slår upp sina dörrar lite titt som tätt, fast om jag ska vara ärlig mest titt.
Den kan till ett mycket prisvänligt vis tillhandahålla diverse behandlingar för både kropp och själ. Det enda förbehållet är att allt material måste kunna tillgås från Hemköps hygienavdelning.

Salong Mirabelle ligger nämligen i vårt orenoverade badrum från 61. Interiören utgörs av guldbrunt kakel prytt med oranga rosor och en lila lurvmatta på golvet.
Förberedelserna ser ut som följer:
Jag sliter åt mig lite blonderingsmedel på måfå när jag öser förbi i 120 med syskonvagnen på väg mot mejerihyllan. Hemma väntar ögonbrynsfärgen och ansiktsmasken från förra julklappsutdelningen; den funkar nog ett varv till.
När jag spurtar förbi godishyllan stoppar jag på mig en chokladkaka också -en spaupplevelse ska ju vara för alla sinnen, remember.

Väl hemma låser jag in mig på dass och ignorerar allt barnlarm, nu är det egentid som gäller. Med ganska taffligt handlag och klumpiga verktyg (Lilla Args såpbubblesvärd, topzen från botten av nesesären som Gud glömde och babyvåtservetter för att snabbt kunna eliminera allt kladd) skrider jag till verket.
I bästa fall går det helt ok, det gör det för det mesta.
I värsta fall får jag ha mössa tills jag vant mig, det brukar gå rätt snabbt.

Låt mig uttrycka det så här: Jag har en mycket oskitnödig inställning till hår. Va fan, det är ju bara hår!
Dessutom har jag med största sannolikhet redan gjort alla de bottennapp av rang som man kan tänkas begå vad gäller hår: Färgat med texilfärg (Nej, färgen var inte det som knäckte stråna, det var fixersaltet som tog livet av dem), hemmanentat med stålklämmor (Det blev någon reaktion mellan vätskan och metallen så hela frisyren smälte ihop till en gummiperuk) och klippt Annie Lennox-frisyr med nagelsaxen lite på infall (Nej, jag var inte full, bara uttråkad)

Så Salong Mirabelle är rena rama Björn Axén-studion i jämförelse.
Shit, nu måste jag rusa och skölja ur håret!

Moderna tider

Idag bytte jag lampan över köksbordet mot en ljuskrona som jag och Lilla Arg klätt med lingonris, det lackar ju som bekant...
Vid middagsbordet försökte Fina Fyran dimra den.
Är inte det ett jäkligt roligt tidens tecken?
Att man liksom tror att man kan skruva ner ljusstyrkan på stearinljusen med väggdimmern?

Hurra och hej

Här har jag inte varit inne på länge; livet har stått på hold ett par dagar. Det hände så mycket och snabba saker i slutet av förra veckan att jag varit för omtumlad för att blogga.

Vi har köpt hus!
Jo, nu blir det flytt. Det blev en liten fantastisk stuga på en spetsig hörntomt med drömläge -tre minuters promenad till tunnelbanan, fyra till dagis och jobb.
Det är helt ofattbart! Som vi letat och ältat och budat och slitit våra hår, för att sen kapitulera och slå oss till ro "nä, nu skiter vi i att flytta, vi har det ju bra här!"

Och det har vi väl visst det. Men livet kommer bli enklare på nya stället. Det blir närmare trettonåringarnas skola, sambons jobb, mitt jobb, dagis och framför allt finns det en skola runt knuten där mina telingar kan gå när det blir så dags. Och det känns grymt!
Inga mer kompromisser "ja men vi kan ju pendla till Söder, det har ju gått bra förr" eller "klart jag kan vara hemma med tre barn nu när det är så långt till dagis, det är inga problem"

Nu kan Lilla Arg promenera till dagis i vår när hon ska börja, och sonen kan vara med sina kompisar där mer än två gånger i veckan
(-VA!? Ska jag på dagis idag igen, jag var ju där i förrgår!)

Och så en egen tomt, med fruktträd. Med egen infart och parkering som inte en enda jävel kan snyltparkera sin firmabil på för att deras garage i längan är full av fyrhjulingar.
Sinnesro för en liten trött kärring som jag.

Sonen:
-Men mamma, varför har du så strävt och liksom hårt skinn på händerna?
-För att jag är gammal.
-Mamma, du är inte gammal. Du är ny!

Godnatt.

Nya tider i jule-bloggen!

I morgon mina vänner kommer det att ske revolutionerande saker i gäddans blogg.

As a very special gift to you all kommer bloggen numer att kompletteras med bilder.

Merry Xmas!

(Jag ska bara lära mig hur man gör, men det ska väl inte vara så jäkla knepigt?)

Sista gnället på ett tag

Igår var verkligen dagen from hell.

Det började med spöregn och slutade med handtvätt av katt-dränage luktandes krypta.

För att sammanfatta det hela:

Upp och iväg i ottan med Liten Späd och Lilla Arg som skulle på sitt första tandläkarbesök. Regn regn regn och var fan la jag regnskyddet till syskonvagnen och varför måste man vara geni för att få det på plats? 

Sen hem, ut med hund på promenad, plus vagn. I fortsatt ösregn. Hem, lämna Lilla Arg till grannen, mata Liten Späd, hämta katt, stoppa katt i bur (Gick jävligt trögt), gå till veterinär med katt och vagn. I ösregn.

Kattfan öppnar bur och rymmer upp för ett berg, jag står nere med gråten i halsen och (I ösregn, remember) försöker komma på hur jag ska göra med vagnen medan jag klättrar efter sur/rädd/blöt/sjuk katt. Slirar i gyttjan, tur att jag lånat ena dotterns stövlar. Mindre tur att jag inte lånat gallonbyxor och dito kappa också. Blir jätteblöt och  vansinnigt smutsig. Gråter och ropar, folk som går förbi undrar när de ser den övergivna vagnen mitt på trottoaren. De blir inte så lugnade när de ser ett krälandes psykbryt som snorar och jagar efter en svart katt uppför ett berg.

Till slut lyckas jag kasta mig över katten i ett hörn under en balkong. Han fräser men har inte något annat val än att bli inknölad i buren som jag nu knutit ihop med hjälp av nyckelknippan med hemnycklarna.

Äntligen och nästan bara lite sent kommer vi fram till djurkliniken. Det visar sig att katten behöver opereras och att det kommer kosta i runda slängar en veckas föräldrapenning. Får recept på medicin också som jag ska ge katten två gånger varje dag i samband med att jag tar av tratten, tvättar sår och klämmer ut var. Perfekt!

Lufsar iväg till apoteket och känner inte längre av regent som strömmar ner över mig och spädisen i vagnen. Är dock inte så avtrubbad att jag missar att jag under min klättring trampat i hundskit och luktar apa. Orkar inte bry mig. Ber tomten om ursäkt när jag utan att tänka på de hårt arbetande lokalvårdarna stövlar in med mina skitiga Tretorn till receptdisken. 

Går hem, hämtar lilla stora tvååringen som nu är riktigt glad. Vi kommer hem, hon får välling och somnar.

Jag tar fram frukosten som jag inte hunnit äta och konstaterar att klockan är ett.

Kaffet är gott och katten på väg att bli frisk.

Allt är glömt och förlåtet.