Glada nyheter!

En positiv sak med att man ska flytta fram klockan en timme i natt, är att imorgon kommer mina små telningar följaktligen inte vakna vid den sjukliga tiden 05.00 utan vid det nästintill enbart hälsosamma klockslaget 06.00

Se där!

Öppet brev

Till dig som stal LillaArgs inlämnade favoritmössa ur lådan för kvarglömda saker i Tekniska Museets reception härom dagen, trots att den var tydligt namnad och telefonnumrerad:

Gud ser dig -och Allah, Jehova och Jesus med den helige ande.
För att inte tala om Jävulen och Tomten!
Jag hoppas stammen till ditt hus brister nästa gång du är på semester i Långtbortistan, så du välkomnas hem av spruckna golv och tapeter som kryllat sig över dina totalförstörda möbelskatter. Jag hoppas också att din katt flyttar och att växellådan på din relativt men inte tillräckligt nya bil brakar ihop och att din partner inleder ett förhållande med din bästa vän.

Sen kanske vi är kvitt.

Prestationskrav

Åh vad jag har ångest idag! Pluggångest!
Jag har återupptagit mina studier som jag höll på med när jag jobbade. Då gick jag i skolan en kväll i veckan och pluggade på halvfart. Det gick bra. Trots mina krav.
Jag kan inte låta bli att plugga som ett as, jag kan inte förlika mig med tanken på att inte bara ha MVG:n i alla kurser.
Så det fick jag.
Sen gjorde jag uppehåll när vi fick LillaArg, LitenSpäd och fram tills nu.
Nu när vi renoverar, skolar in på dagis, ska flytta och jag är hemma med en spädis. Då tyckte jag det var en fenomenal idé att börja läsa igen. På full-fart, distans.
Så nu sitter jag efter att barnen lagt sig och deltar i diskussioner på vårt skolforum om uppgifter vi fått, läst och skrivit. Plöjer böcker och gör läxor. Roligt, och lite knepigt.

Det skulle var så himla skönt om jag kunde låta det få vara så; roligt! Om jag kan acceptera ett G på just den här kursen, just nu när det är så himla mycket runt omkring -det hade varit toppen! Ett G skakar jag fram ur min rockärm, fiser ur mig i en handvändning, fixar i ett nafs.
Inga analysuppgifter, uppsatser och fördjupningsfrågor som krävs för MVG. Bara en handfull platta studieuppgifter som man kan läsa sig till i hänvisad litteraturlista. Lätt som en plätt -och skönt!

Men jag vet inte om jag klarar av att ta det lugnt! Vet inte om jag klarar att inte vara ambitiösast, högpresterande och djuplodande. Jag klarar kursen, visst. Varför är det så svårt att nöja sig med något rimligt som inte kräver blod, svett och tårar?
Hur fasen ska jag tänka?

Dagis-premiär!

Idag började LillaArg på dagis.
(Folk som pluggat på högskolan i fyra år blir sura när man kallar deras arbetsplats för dagis, men vad tusan vet de egentligen?)
Det var succé från början till slut! Enda invändningen hon hade mot upplägget var att man stannar inne de första dagarna för att vänja sig vid miljön i lugn och ro medan de andra barnen är ute på gården.
LillaArg har i flera dagar ihärdigt babblat om hur hon ska gå till dagis och 'gynga' och 'lyckla' (alltså gunga och cykla), så nu var det ju jäkligt snopet att bara få vara inne.
Det var familjens favorit-fröken Russin som vänjer in henne. Eller som FinaFyran berättade för mig igår:
-Mamma vet du, det är Russin som ska logga in lillasyster på dagis!

Efter en timme åkte vi hem och LillaArg hann gunga en stund i snöyran. Märkbart nöjd!

Plötsligt händer det!

Man bygger sig ett hus.
Man tvår sina händer över budgeten som är något snålt tilltagen.
Man svär lite över alla förstahands val man tvingas välja bort.

Så plötsligt får man nya, goda besked!
En kostnad kan skäras ner till en sjättedel och helt oväntat finns det stora utrymmen för lösare tyglar.

Nya drömmar får fart och lyfter, nygamla räkenskaper går plötsligt ihop; och lämnar en marginal.
Herre jösses vad man har lycksalig tur ibland!

Under akten

Äntligen någon som förstått klädkoden vi ska ha på vårt bröllop.

Husbygge=Musbygge

En sak som är jävligt sugig är att bara för att man är tjej så tas det för givet att man inte kan ett piss om att renovera.
Eller ta banklån.
Eller byta ut stickkontakter och korta sladdar.
Det retar mig så in i bängen att ALLA vänder sig till Herr Piano med frågor om hur vi tänkt oss allt som rör vårt nya hus.
Ursäkta men den som spacklat, målat, snickrat och handlat gipsskruv på Claes Olsson i den här familjen har alltid varit lilla mamman. Den som vet det mesta om fönsterrestaurering, byggteknik och som dessutom alltid ägnat sig åt det är JAG!!!!!!!!!!!!!

Jag hatar att vara degraderad till barnflicka/husa under tiden som "grabbarna" reder ut begreppen och fattar beslut om själva bygget.

(Kanske får lilla Snippan komma till tals när det gäller tapet- och textilval.
Det är ju ändå det lämpligaste!)

Celebert besök

Min bästaste kusin är på besök i dagarna tre.
Därför kommer jag inte skriva förrän i helgen, när hon åkt.
Tills dess: Renovering, födelsedagsmiddag och skitsnack i soffan.

Ps: Herr Piano fyller år idag, hurra hurra!

Sjukt trist

Natten till idag spenderades på Sachsska barnakut med LitenSpäd het och rosslandes i famnen.
Status: feber inne på åttonde (nionde) dygnet, återigen stigande. Hostan from hell slet i hennes halvårskropp och krokodiltårarna som föll blandades med ögonvar och segt snor till en svidande hinna på kinderna.
Hon var så ledsen, så ledsen.
Tanten på sjukvårdsupplysningen sa att Späd måste in för kontroll -NU!
De tog blodprov, kollade syresättning och sög rent hennes luftvägar från slem.
Lite på nåder fick vi åka hem, med cortisontabletter i bagaget att ta till om hostan blommade ut i krupp, plus att jag fick lova komma tillbaka om hon inte var helt feberfri om tre dagar.

Nu sover hon i sin säng, snörvlandes under igelkottfilten, med 38.6 i feber.
Stackars LitenSpäd!

Skelett i klädgarderoben

Jag har varit på vinden idag och rotat runt bland gamla reliker från ett tidigare liv.
Ursäkta, men fan vad man har haft sig!!!
I en sopsäck hittade jag en svart kort, tajt klänning med puffärm och röda små yttepytte rosor på. (Inköpt på HM:S barnavdelning i maj 1999.)
Jag minns att jag hade den på mig när jag landade på Heathtow en gång.
Iförd klänningen, pilotglasögon, svart cowboyhatt och knähöga supertajta platåstövlar från SkoUno på Gamla Brogatan.

Ja det var tider det!

Frisörtankar 2

När jag var fem år frågade jag vad min mamma önskade sig mest av allt i livet. Vad hon svarade minns jag inte. Men hon kommer ihåg att det jag hetast längtade efter var att få klippa mig kort.
Så det fick jag. Mamma var både glad och tyngd över det; glad att hon faktiskt kunde ge mig det jag MEST av allt ville ha, tyngd för att hon "tvingat" mig ha något jag inte ville (långt hår) helt i onödan.

Sen växte håret ut igen, med råge. Och när jag som sjuttonåring klippte av det rumplånga svallet till en superkort variant, såg min pappa dystert på mig. Sen sa han:
-Jag har haft två stora sorger i livet. Den första var när din mamma klippte av sitt långa hår. Den andra var nyss, när du gjorde samma sak.
Då blev jag både ledsen och lycklig. Ledsen för att han tydligen gillat mitt hår så mycket helt utan att jag vetat om det. Men väldigt lycklig eftersom han måste varit ytterst förskonad om dessa sorger varit hans värsta.

Frisören

Idag på väg till frisören. Fyraåringen ska klippa av sig sitt lejonhjärts-hår:

-Jaha, är du säker på att du vill klippa dig kort nu då? (Mamma vill det inte nämligen....)

-Jag kan väl inte klippa mig långt heller?

Så nu sitter det en liten vacker Fyra bredvid mig, iförd fransk pojkfrisyr med polisonger och liten snedbena.

Snart: Teater i Kärrtorp med Dockteaterkollektivet. FinaFyran, jag och lördagsgodiset. Härligt!

Lyckad samsning.

Snöslask i Stockholm, men på tunnelbanan firas en integrations-triumf:
Vid samma säten sitter remsandalerna och Kedsskorna, och samsas med mina präktiga Vikingkängor.
Om de varit människor hade sandalerna nog varit en serb.
Kedsskorna en olivfärgad skönhet från Mellanöstern.
Vikingkängorna med sitt löstagbara foder och högt gummerade sidor hade inte varit någon ung svassa direkt.
En femtifemårig dam från Vitryssland kanske?

Men sams håller de i alla fall, sandalen, Keds och gummikängan.
Stävandes i samma sörja.

Systemet

Tid som jag lägger på olika system varje dag: 35min.
Tid som jag skulle spara om jag struntade i mina system: 33min.

(På väg ut, jättenöjd:
"Från och med nu ska jag ALLTID lägga min mobil i just den här fickan i jackan"
Senare, hysterisk:
"Var f*n har jag lagt min telefon!!!?! Åh nej, jag har tappat min mobil! Hallå, kan någon ringa mig så jag hör om den är i huset eller om jag blivit av med den ute!")

Love of my life!

Så här är det:
Jag är inte speciellt statusfixerad eller ens -intresserad.
Men i mitt liv finns det en stor, för att inte säga enorm, materiell kärlek.
Min bil. Egentligen är det asfånigt, för jag kan inte ens köra den, jag har inget körkort.
Men mina vänner, den bilen, den bilen!
När jag sitter bakom tonade rutor och ser ner på medtrafikanterna som puttrar omkring likt lilleputtar under mig, så känner jag mig så otroligt lycklig!
Kalla mig gärna lågavlönad och outbildad, dryg, saggig, dum i huvudet och vidrig -det rör mig inte! Talk to my big fat Cheva-ass när jag kör förbi.
Denna vita kolossala Stormtrooper blåser graciöst om i vänsterfilen, och jag ääälskar det!
Aldrig ska jag sälja min bil.
Inte en chans!

Om det nu är en penisförlängare så nog fan är den lyckad!
Varje dag känns som om jag har en falukorv innanför gylfen.

Håhåjaja. Gäsp!

Herre jisses vad jag har haft att stå i idag!
Först ägnade jag mig åt att beställa nya underkläder med oanade specialeffekter på nätet. Typ en bh med inbyggd korkskruv att veva upp taxlapparna på. Det blir något annat än de söndertumlade kalsipperna jag glider runt i.
Sen badade jag med Liten-mini-Späd och passade på att använda en näve av de uberlyxiga tuberna som Herr Piano (av misstag) köpte till mig i julklapp.
Jag blev ganska slät och hal, faktiskt. Jag tror det är vad man ska bli av de prylarna.
Lyckat alltså, förutom schampot som var slut (Någon har väl använt sista halvan som badskum...) så jag fick tvätta med babytvål.
Som grädde på moset fluffade jag håret med mousse och grävde fram min gamla fön.
(Den som jag köpte för 100 spänn 1998 när jag gick sminkös-utbildning och behövde något att blåsa silikonhättorna torra med. Ja, alltså det är sånt man använder när man maskar någon att se skallig ut.)

Ja, fy fan vilket tråkigt inlägg, men nu är jag i alla fall redo för föräldramötet ikväll.

Favorit i repris

(Jojo. Nu ska man bli en sån som bastar och lögar sig. Och vänta bara tills vi satt tänderna i det där vardagsrummet, ni ser väl potentialen i dörrarna?!)


Idag har vi haft celebert besök av snickaren, alias Kingen.
Folk må tycka vad de vill om sina hantverkare, men jag måste säga att jag nästintill _älskar_ vår! Han och hans otroligt effektiva och duktiga arbetslag förvandlade vår radhuslya till en modern funkisdröm. Det finns inte ett ont ord att säga om deras insats, deras kunskap och kalkyler.

Och nu är det äntligen dags igen.
På fredag får vi nyckeln till nya huset i Finorten och ska göra resan en gång till. En favvo i repris helt enkelt. Jag har svettats, gråtit och svurit över vår förra renovering när den pågick och bävat för att behöva uppleva it all over again.
Men idag, om så bara för en enda dag, känner jag mig munter och uppsluppen. Full av förväntan och förtröstan. Tänk att vi ska flytta dit vi alltid längtat! Jag måste nypa mig i armen; klart det kommer bli bra!
Och Kingen -varmt välkomen tillbaka!

(Påminn mig om detta inlägget när mitt gnäll kommit igång, när vi sitter i flyttskiten och med hantverkarna runt oss 24/7!)

På tal om det, ja

StorTjejen har gjort lunch och hela huset doftar ugnspannkaka.
Hon frågar lillebrorsan:
-Känner du hur gott det luktar?
-Nä, jag känner inte nånting alls. Jag är jätte-förstoppad i näsan idag.

Lite hjälp ombedes.

Om det finns någon vänlig själ som läser detta, skulle jag önska be om tum-hållning ikväll runt klockan halv sex.
Jag återkommer en annan dag med mer ingående info om vad saken gäller, men just nu behöver jag bara luck, power och guts!
Tackar.

Och som ett litet brev på posten....

Jaha.
Så fort man yppar något om EPA-plank, ja då flyttar kung Bore tillbaka med buller och bång!
I lekparken idag fick jag snällt stå i nyfallen snömodd iförd graningekängor och tumvantar.

Tack gud.

Vintern rasar

Vänner, vänner!
Idag känner jag det, gör ni?
Snart, ytterst snart, kan man plocka fram gympadojjorna ur vinterdvalan och börja känna sig som en människa igen.
Fy fanders, jag fäller en lyckotår vid blotta tanken....

Fantasilekar

Igår var jag hos frisören. Det var första gången på två år om man inte räknar att mamma toppade barret när jag var i Skåne för nån vecka sen.

När jag satt där kände jag mig som någon helt annan än mig själv. Det var liksom så ovant och lite främmande att jag inte kunde låta bli att tänka att jag nu var en annan person. Någon som gick till frisören och fifflade med sig själv. Kanske hade jag varit i nån liten butik före och handlat ett slinkit nattlinne som jag skulle glida i framåt kvällen. Efter att jag ätit hämtmat och druckit ett glas vin framför datorn och mina ytterst viktiga jobbuppgifter.

Idag när jag var på Stadsmuseet med Tre Stora och Tre Små, kom jag på mig själv att göra samma sak. Jag stod och tittade på modellerna över förslagen hur man kan bygga om Slussen och låtsades för en nanosekund att jag var en kollega till dem som gjort de där små pappershusen. Att jag var där på lunchen och funderade över om det verkligen fanns någon potential i de andras idéer. Snart skulle jag ila tillbaka till mitt vita kontor och skrivbord. Kanske tog jag med mig en pappmugg kaffe från nåt italienskt fikahål för jag skulle orka arbeta sent med mitt nya spännande och nydanande projekt. Framåt tio skulle jag måla läpparna och promenerade över Söder till Gondolen för en drink med mina många vilda singel-tjejkompisar. Oj vad vi skulle ha kul!

Sen vaknade jag upp och i fall
a. Promenerade hemåt genom snöstormen, hem där middagen fortfarande stod varm på spisen.
och
b. Tog tunnelbanan hem och kokade pulversoppa till kidsen som hade kompis på besök, och skrattade så det kluckade ända ut i köket.

Och det kändes förträffligt!

Tadam!!!

Kära vänner!
Det börjar dra ihop sig.
Efter sex års förlovning och samliv i synd, ska Gäddan och Herr Piano ingå äktenskap.
Vi satsar på i sommar (som vanligt) och det har aldrig varit så nära att bli av som nu.
Jag tjatar på Piano att han ska bära sjömanskostym, men det verkar kört.
Själv ska jag ha balettkläder och se ut som en cirkusprinsessa, alternativt sy en svanklänning som Björk hade.
Vi ses under de kulörta lamporna!