Uppdatering

Här görs det inte många knop.
Man får nog säg att jag befinner mig mycket djupt nere i en bloggsvacka. Den beror mest på tidsbrist.
Det är ont om det just nu.
Fast dagarna är långa -idag började redan 05.20 när jag gick upp med mina små early birds till barn.

Under min vakna tid ska jag (utöver mammaledigheten, renoveringen, flytten osv) göra fältstudier och två fördjupningsgrejer om barns konflikter och lekar till min LUS-kurs. Jag kan skriva hur mycket som helst om konflikter -just nu består familjen av två fiender som inte drar sig för att puckla på varann som om livet stod på spel. Tyvärr är jag inte föredömligt pedagogisk varje gång så det är inte något att ta upp för närmare analys i ett skolarbete.

Och ja husbygget, det husbygget!
Vår arkitekt har beräknat fel så nu är vi typ tillbaka på ruta ett, minus husritningar och framtidsplan. Det är lite motigt. Det kommer att lösa sig, men det är motigt.

Fast solen skiner och i veckan kommer lilla mamman upp från Myllan. Så det kommer nog gå bra.

So long!

Spädistiden död och gravad.

Jag plockar ihop alla spädiskläder. Några vänner har fått barn så de tar gärna emot arvegods. Det är skönt att bli av med det mesta, men några rariteter lägger jag i en speciell låda för framtida bruk. Inte eget bruk dock.
Nä, för så ligger landet att här blir det inte några fler barn. Sex barn är den perfekta maxgränsen och jag är nöjd. Nöjd men ändå lite sorgsen när jag står där med små minitröjor och pyttsockar. Kläderna är väl skit samma men vetskapen om att jag aldrig, aldrig kommer att möta en ny människa på det där totala sättet som föräldraskap innebär -ja det är sorgligt.
Och samtidigt skönt.
Jag är lättad över att inte en endaste dag någonsin mer behöva vara gravid. Det borde gå att kriminalisera graviditeter, eller i alla fall klassa dem som tortyr. Och det är ju så klart skönt att slippa.
För hoppningsvis får jag barnbarn om inte så ubermånga år; betänk att jag är 39 den dagen äldsta döttrarna fyller 20. Det känns ju skoj, att kunna få njuta släktträdets dessert före jag går i pension.

Blandade känslor alltså, men nu packar jag ner bebisminnena i en lufttät låda där de kan vila i frid tills den dagen mina barn själva ska bli föräldrar och tar fram den i ljuset.
Tack för mig, hej nästa epok i livet!

Lovely Sunday!

Full patte i radhusköket, som HerrPiano sin vana trogen uttrycker det.

Trettonåringarna har dragit igång bullbak och låter storsint småkottarna vara med. Det trängs och knuffas, fast bara kärleksfullt, runt degbunken. 

LillaArg morrar med munnen full av fyllning och sträcker sig hungrande efter uppvispat ägg och smetrester. Stortjejerna avleder och medlar, köpslår och pratar med änglaras tålamod -det har de inte ärvt av mig.

FinaFyran måste ju som vanligt hitta sin egna väg och vägra det massproducerade. Han vill göra egna bullar, andra bullar! Egen inuti-klet och själv bestämma hur de ska bakas ut (Och det är definitivt inte som alla andra gör). 

Nu väntar vi bara på att ugnen ska bli varm och bullarna klara. Sen ska vi packa kylväskan med potatissallad och korv, rostlök och saft för idag blir det en heldag vid nya huset. Goda vännen ska komma förbi, det räcker till henne också. 

Lite senare kanske gamla dagisfamiljen tittar förbi och det finns nog bullar kvar längst ner i korgen.

Lovely Sunday, helt enkelt.

Nedräkning!

Nu har det börjat. 

Kanske inte att brinna i knutarna, men iallafall röra på sig. 

Sex veckor kvar till flytt. Det går ganska bra. Igår fortsatte jag röja vinden, idag garderoberna i hallen. Det går sakta men framåt. 

Alla dessa beslut som ska fattas; ha kvar eller kasta. 

Om kasta så vart? På tipp eller återvinningslåda, kanske till och med sälja?

Ingen som på tal om att sälja är intresserad av en ruggigt välvårdad, enorm vit hörnsoffa?

Andra trevliga saker att fynda är HerrPianos gamla tekanna (Om han, som aldrig dricker te, kan släppa den), tre porslinsdockor med fluffigt hår, delar av en ljusblå Åhléns-servis som faktiskt är fin, en cowboyhatt i jeanstyg med knappt synbart brännhål inuti, kapitelböcker från 80-talet och en kartong Mc Donalds-prylar från förra seklet.

Synda att fynda!

GELD PESK!

Påsk är ju inte så mycket att hänga i granen, tycker jag, men den för i alla fall en god sak med sig;
varje år när den infaller får man utropa 'geld pesk' och skratta så man dör åt det!
Ni får ursäkta att jag inte har helt nitisk koll på de exakta detaljerna, men i runda slängar var det så här:

Min gode vän Apan och några till honom närstående bakanta (Kanske HerrPiano?) var ute på roadtrip i april på den tiden det bagav sig, och stannade till i en gudsförgäten håla för att inmundiga bukfylla.
Utanför en indisk restaurang tronade en stor festlig skylt som glatt basunerade ut:

GELD PESK!

Mindervärdeskomplex

När jag städade vinden (Ja, vi ska ju flytta, remember) hittade jag en gammal dikt i en dagbok. Jag kände verkligen så förr i tiden, och det gör ont att tänka på idag:

Far och mor

hoppas och tror,

att jag som stor

blir lika duktig som bror.

Fast en smula komiskt är det också, så jag väljer att skratta (lite i falsett).

Hel*etes jä*la sk*t!

Just som man sitter och datar och tycker att livet är ganska gott, hör man obehagliga ljud från rummet där man trodde FinaFyran låg och sov vila.
Tassar in och möts redan i dörren av skarp lukt. Nagellack.
Den lilla fingerfärdiga människan har rotat fram StorSyrrornas röda flaska och målat sina naglar, fingrar och tröja brandröda.
(För att inte nämna fönsterkarmen, trägolvet och yllefilten)
Om det finns någon häxa kvar i stan: Snälla hämta med er skitungen på kvasten till Blåkulla!!!!!

Ja, nu tager jag!

Den 14e augusti blir jag FruPiano.
(Eller är det HerrPiano som blir HerrGädda?)
Nåja iallafall -plats, lokal och gäster bokade.
Nu återstår bara resten.
Jag har gett upp hoppet om att få äkta en man iförd sjömanskostym och det blir nog varken tutt-bröllop eller svanklänning heller.
Så tillbaka på ruta ett alltså vad gäller planering.
HerrPiano har lite olika idéer om att han ska odla långt hår (HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHA)
och lägga sig till med lite ny rockabilly-stil inför The Day, så det låter ju lovande.

Söndag. Jaha.

Idag: Antikmässan i Älvsjö.
Jag köpte en bords-tändare, en Kockums-tratt till Piano, en hålslev från förr och fyra smurfar till ungarnas samlar-hylla.
Inträdet på 130 spänn tycker jag var jävligt hutlöst. Ok för att betala det som vuxen, men om man råkar ha tre trettonåringar i släptåg så fanns det ingen pardon -de skulle OCKSÅ pynta 130 kr. Var.
Plånbokshålet efter 520 riksdaler sved ända in i märgen.
(Kalla mig gärna snål-kärring, för den som sa're han va're!)

Imrgon: Fin-besök från Myllan av SysterKanin som anländer kl 20.40. Hurra!!!
Förmiddagen ska portioneras upp i leka delar dagisinskolning, tapetval på Bojens Färg med velpottorna (Annars kallade StorTjejerna), samt latexfog-inköp på byggvaruhuset.
Rafflande.

Framåt nattkröken: Råplugg av Freuds psykoanalysteorier ZzzzzzZzzzzzZzzzzzZzz.......

Zzzzrött...

(Bilden föreställer Gäddan i måndagskväll)

Ja här är det stiltje vill jag lova. Just nu pluggar jag som ett as, parallellt med mammaledigheten, renoveringen och dagisinskolningen av LillaArg.
Om sanningen ska fram har jag varit bakfull också.
I måndags rodde HerrPiano och Artisten ihop ett två år och tre månader gammalt projekt. Det bjöds på spelning och baluns i stan. Lite förenklat kan man säga att HerrP stod för spelet och jag för balunsandet.
Det var roligt! Jag var hyfsat nyduschad och buffén god -nyfiken på allt folk som samlats för att digga och dricka sponsor-öl.
Igår fick jag ligga hemma och skylla mig själv, gnyendes under bolstret. Jag kräktes två gånger!
Fortfarande är jag förundrad att HerrPiano faktiskt tyckte synd om mig.
(Det skulle jag aldrig gjort!)
Så inatt straff-pluggar jag igen allt som jag missat.
Det är jobbigt, men lite tukt har ingen Gädda dött av.
So long!