Jubileum!

Idag är det vår sjätte förlovningsdag.
Det firades med efterfest på vår veranda till klockan var kvart i sex i morse.

Jag var inte bjuden.

Lilla Arg ställer till det

Idag har jag och tre små varit på stan. Det gick livat till må jag säga!
Som uppvärmning ramlade vi in i en babyaffär i Vasastan för att komplettera hjulstallet, och inhandlade en sulky. Butiken var av det fiiinare slaget och allt var tokdyrt. Under tiden jag betalade klättrade Lilla Arg in i skyltfönstret och satte sig på en liten trehjuling och körde omkull resten av pyntet. Jag försökte desperat få ut henne men det måste vara dvärgar som sköter skyltningen på det där stället, för det var helt omöjligt att klämma sig mellan glasrutan och dra ut ungen. Först när jag lockade henne med att hon kunde få köpa sig några nya nappar kom hon ut.
Nöjd.
(Sen satte hon igång larmet på Skansen också, men det är en helt annan historia)

Medan Piano ölar loss...

...sitter jag ensam hemma i förortsnatten och grubblar över om det inte _möjligtvis_ är så att jag måste köpa en ny barnvagn.
En lite nättare sort.
En gul.
Dyr.
Jo, ta-mej-tusan!

Åme' och Klåme'

Härom dagen ser jag Fina Fyran svinga ett präktigt slag mot Lilla Arg:

Jag:
-Stopp!!!! Vad gör du?!!??!!

Han, märkbart skamsen:
-Oj förlåt. Jag visste inte att du såg.

Drunkningstillbud

Igår höll jag för en nanosekund på att mista ett barn.
Kanske hade inte kunnat hända eftersom vi var så nära, men det var bland det obehagligaste jag varit med om.
Vi var i trädgården och fixade. Klippte gräset gud glömt och buskar som fläkte sig utan reson. Fina Fyran och Lilla Arg har en koja under några av buskarna, de springer skytteltrafik mellan huset och den för att fylla på med saker. Böcker, filtar och mellis ur kylen.
Liten Späd kryper runt mina ben. Hon skrattar och kisar mot solen, tar en tugga gräs och pillar med lite småsten.
Mitt på tomten finns en damm. En plastbalja som inte är stor, men väl så djup på mitten. Det första jag gjorde när vi flyttat in var att tömma den med hink för att inte någon skulle ramla i (Eller ja, både F och Arg hade redan varit däri med byxbenen, men det var iallafall så nära man kan komma det första jag gjorde). Efter den senate tidens ösregn över Storstaden var dammen nu fylld igen. Jag och Piano konstaterade torrt att "den måste vi tömma innan nån faller i". Och så återgick vi till räfsan. Och häcksaxen.

Plötsligt hörs ett litet skvätt, och Lilla Arg utbrister: "Späd ramlade i vattnet, mamma."
Och då inser jag, fyra meter bort, vad som hänt. Nu minns jag inte hur, men sen står jag vid dammen och ser min dotters blöja under ytan, med benen som sprattlar febrilt. Hela hon är täckt av vattnet och jag ser hur Piano sliter upp henne i fötterna.
Sen hör jag ett avgrundsvrål, det är som kommet ur strupen på någon vars liv håller på att rinna ur kroppen. Det slår mellan husväggarna i villaförorten och varnar om bråd död.
Jag förstår i nästa ögonblick att det är jag som skriker, att det är mig själv jag hör.
Liten Späd är uppe ur vattnet och i min famn, dyblöt men utan den endaste kallsup ligger hon och blinkar i mina armar. Jag gråter och hon gör det samma.
Vi är båda rädda, rädda, rädda.

Och jag kan inte låta bli att tänka på det där lilla plasket.
Vi hade aldrig hört det om vi inte varit exakt intill.
Nu förstår jag hur det går till när spädbarn drunknar, men det kommer aldrig att hända oss.

(Dammen är tömd. För gott)

Sadist -javisst!

Det bor en sadist i mig, har jag insett.
Hur förklarar man annars att jag på allvar börjat tänka saker som att jag ska sluta köpa god sylt för att den äckliga räcker längre?
Eller att jag numer enbart köper skittrista hudfärgade plåster eftersom Star Wars-varianterna tar slut så fort.

Ja, fan vad man beter sig.

Gott folk

Igår hade vi kompisar över.
Det var härligt! En eftermiddagsfika utvecklades till middag som blev till vin under de kulörta lyktorna.
Fy fan vad jag älskar HEMMA!

Stora steg

Min lilla älskade Späd fyllde ett när vi var i Myllan. Det firades med jordgubbstårta och baluns hos mina morföräldrar.
Jag tyckte uppriktigt synd om HerrPiano som satt uppe i Storstan och missade alltihopa.
Fast om man nu ska missa en endaste födelsedag så är ju den första att föredra.
Dagen efter bemärkelsedagen tog Späd sina första vinglande steg över köksgolvet.
För många andra var det bara ännu en piss-regnig morgon i ottan -för mig var det historia.

(Jag övervägde att inte berätta för Piano eftersom jag inte ville strö salt i såren efter kalaset. Men det sket sig)

Hemma.

Efter att ha varit i Myllan på ensam-semester med alla sex barn, kan jag konstatera följande:
Den idén är skönast i teorin.
Jag kan också konstatera följande:
Länstrafiken i Skåne borde utbilda sina busschaufförer så de lär sig ett och annat. Köra buss till exempel. Och sälja biljetter.
Bäst med Myllan:
1. Lillasyster
2. Stranden
3. Tonårsvännen
4. Bob Hund

(Och ändå, Storstan-Myllan 4-2. För alltid.)