Fan och lite piss.

I natt somnade jag inte förrän fem.
Det beror inte på att jag stod i baren på stan och morrade, utan på att jag var så uppjagad över gårdagens Hemnet-fynd.
Strax efter jag tuppat av i någon utsjasad dvala, väckte spädisen mig med ett hungervrål.

Idag har vi cruisat förbi drömmen med bilen ungefär så många gånger man kan, utan att bli gripen för uppseendeväckande beteende.
Jag kan verkligen tänka mig att flytta från min nyrenoverade pära.
Om jag får bo Där.

Fan!
Det är perfekt -det är hopplöst.

Jag dööööööööööööööööööööööööööööör!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Slumpen

Om en inte vill flytta och sen går in på Hemnet ändå, och det första huset den får upp är en dröm. Låt oss säga att den som gjort det, fyller år på exakt det datum som det är visning på det där huset. Ponera sen att någon i samma familj drömmer om att bygga en studio i den där kåken och på fotona i annonsen står det, i ett i övrigt kalt källar-rum, en gitarr i det tänkta rummet.

Kan man då inte få hoppas lite extra på att Något bra är på gång?

Utanför barnkalaset

Härom dagen träffade jag någon som jag fortfarande inte kunnat bestämma mig för vad han led av.
Var han girigt ekonomisk, eller bara hederligt dumsnål?

-Jo serru, jag ska ju lägga av med rökat nu. Fast vi var ju utomlands förra veckan och då köpte jag en hel limpa cigg som jag bara måste få slut på först. Annars känns det ju lite som att slänga pengarna i sjön om jag skiter i att röka upp de sista paketen.

I garderoben

Nyss kände jag en obehaglig längtan efter att stryka.
Jag rusade in och tvättade ansiktet med kallt vatten.
Då gick det över.

Jag hoppas jag handlar lika rådigt nästa gång suget ger sig till känna.

Svampförgiftning

Idag höll mitt övermod på att bli min död.
Jag tänkte briljera med lite friluftskunskap och för att visa hur säker jag var på min sak tog jag en tugga vit svamp:
-Bara man har koll på att den har färgade skivor undertill så ÄR det en champinjon, förklarade jag för min skeptiska sambo.
-Ska du inte titta i boken först innan du äter den?

Hans tvivel slog rot och började få hela mig att succesivt må mer och mer illa.
Efter halva skogspromenaden kände jag mig svettig, yr och hade overklighetskänslor; ja nästan hallucinationer.
Munnen var fylld av en vass eftersmak och saliven växte i gommen.
Nu var jag ganska säker på att jag ätit flugsvamp och inte matsvamp.
På ett sätt tyckte jag att ett dödsfall till följd av förgiftning ändå skulle ligga lite i linje med min personlighet.
Fast helt lockande var det inte.

När vi kom hem var jag i mitt eget stilla sinne utdömd.
Inte ens ett samtal till giftinformationscentralen skulle kunna rädda mig nu.
För att få min dödsdom hämtade jag Stora Svampboken och konstaterade yrvaket att jag haft rätt.
Det var verkligen champinjon jag ätit. "Fin matsvamp ***"

En frisk människa med alla mackor i picnickorgen hade tackat sin lyckliga stjärna.
Själv började jag genast spekulera i de där hallucinationerna; är det avsaknaden av säloljan som gett sig till känna?

Komma i (ur säl-)form

Den här hösten ska jag ägna lite tid åt mig själv, åt min hydda och slitna rygg.
Jag ska träna, ta hand om den mentala hälsan och inte dricka så många gintonics att jag svimmar om jag någon gång vågar mig ut på lokal.
Det är mitt nästan-löfte.

Och se, som en skänk från ovan och brev på posten dimper hjälpen ner i lådan idag -Sverige Häftet! (Skiten du tydligen inte kommer undan ens med en "Icke reklam tack" på dörren)
Jag erbjuds ett mirakelmedel som lovar hålla både demens och trötthet stången, bara jag prenumererar på deras små kapslar med kuckelimuck-guck.
En av huvudingredienserna är sälolja.

Jag vet inte hur andra känner men själv blir jag hellre utsliten, galen och senil före 35 bara jag slipper äta sälolja.

Det måste vara ett djävulens påfund på listan strax efter "rävsmör" och "älgtalg".

(Googlar ordet "sälolja" och det visar sig att en som glatt häller i sig det är Kicki Danielsson)

Rainman-mum

Jag har en stor last som jag varje dag kämpar för att stå emot
-ordning och reda.
Det finns inte något som kan liva upp mig så innerligt som ett väl genomtänkt system.
I nattens vargatimme kan jag ligga vaken och fundera ut den ultimata ordningen på innehållet i hallgarderoberna.

Helt friskt är det nog inte men jag erkänner det inte högt; istället skyller jag mitt behov på att vi har många barn, på att vi har för lite plats, att sambon inte är lika nogräknad eller till och med på hunden (Ja, det är lågt, men han kan ju i alla fall inte ta illa upp av att utmålas som slarvern).

Ibland dagdrömmer jag om ett sånt där arkivskåp med lådor som man hade förr i tiden på bibliotek. Tusentals små kort i absolut felfri alfabetiskordning att bläddra bland.

Det är faktiskt sinnesrubbat.

Farmor Wivi

Idag har jag tänkt mycket. På min farmor till exempel.
Det kan bero på att jag lider av sömnbrist och känner mig lite blödigare än vanligt.
Det kan också bero på att min granne bjöd mig på så starkt kaffe att huvudet har snurrat runtrunt utan stopp tack vare koffeinet.

Min farmor var en stark och mycket klok kvinna som satt på många oväntade kunskaper.
Hon lärde mig mitt favoritord som alltid får mig på gott humör:
'Rabarbertand'. Det är den enda tanden man har i en i övrigt tandlös mun, för den var så bra att repa skalet av rabarberstänger med, förklarade hon.

Hon använde sig också av ordet 'himifra' vilket helt enkelt betyder hemifrån. Någon som aldrig varit ute i den stora världen, någon som gått hemma och inte riktigt har koll på hur saker och ting funkar. Mycket användbart.

Min farmor började städa hos andra som nioårig liten flicka och knäna förstördes någonstans i en bättre bemedlad familjs trapphus. Hon födde tre söner och blev änka långt innan jag föddes. På mina födelsedagar kom hon med tåget och hade famnen full av butterkaka som hon bakat i gryningen och frukt från trädgården. I dramatenvagnen hade hon gamla glassförpackningar med plättar som var det bästa jag visste men aldrig fick hemma eftersom min pappa tyckte det luktade för mycket os när man stekte mat.

Min farmor dog på ett ålderdomshem strax efter midnatt på midsommarafton i år, ett par dagar innan min yngsta dotter föddes. Då var hon bara en liten liten skärva av sig själv och hade inte känt igen mig eller sina söner på flera år. Nu ligger hon begravd vid sidan om sin Göte i den skånska myllan.

Min dotter bär hennes namn och jag minnet av henne.
Jag saknar dig farmor.

Hemnet-sucker

Hört från soffan:

-Nä om vi skulle ta och flytta.

-Men vi har ju pecis renoverat klart, ska vi inte bo här nu?

-Ja, men vi behöver ju större och jag har hittat ett hus på Hemnet som verkar asjuste! 180 kvadrat och nära dagis. Om man bara fixade till det så skulle det bli kanon! Jag har kollat en del på planlösningen och man kan få iallafall fem stora sovrum och så tänkte jag att man kan flytta lite väggar. Då blir vardagsrummet och köket jättestora. Och sen finns det källare med stora fönster så då tänkte jag flytta dit mina prylar och jobba hemifrån. Fatta hur mycket tid och pengar vi sparar då i så fall om jag säger upp studion. Utropet är 3,8 fast det kommer nog gå upp en hel del...

-Har vi råd med det då?

-Näe. Men håll med om att det verkar bra.

Stan!

Idag tog jag spädisen och begav mig med tunnelbanan in till stan.
Den är nyrenoverad nu efter att varit stängd i över ett halvår, så man var ju lite nyfiken skillnaden.
(Det fanns ingen. Vi har åkt buss helt i onödan. På hemvägen gick dessutom ett tåg sönder. Trist)
Jag hade tvingat på mig ett par för tajta jeans från förr och försökte se tuff ut i min snygga skinnjacka. Det gick så där.

Dagens stora behållning var två skyltar på Sveavägen. Den ena satt utanför en tobaksaffär, handskriven och upptejpad vid löpsedlarna. Den andra satt på en barnvagn. Ni har sett dem; skyltarna som skriker ut vad knodden i vagnen heter.

Skylt nr1: "Varmt kaffe. 10kr" (Måste det klargöras?)

Skylt nr2: Coriander (Tro mig, jag är vän av ovanliga namn; inte av hopplösa dock. Och att jag tycker koriander smakar tulpan har INTE färgat min uppfattning)

Sen började spädisen skrika och jag åkte hem.
Det var skönt att knäppa upp jeansen och andas ut.

Svamp-rätt

Idag gick vi en sväng i skogen.
Det var hunden, spädisen, sambon och jag.
Och en miljon svamp-plockare!
Att det är svampens år har inte undgått någon i våra kvarter verkar det som;
ljungen, mossan och grusvägen, överallt skvallrade karljohan-rens om lyckade promenader.

Vi mötte hela familjer med dignande korgar, pensionärer med fulla plastpåsar (hädare!) och mer eller mindre organiserade klaner som verkade gå skallgång genom myllan i jakt på skogens guld.

Det kändes mycket trevligt till en början, men efter hand stressade vi upp oss mer och mer; vi ville ju också ha svamp! Det verkade inte som om det fanns någon botten i folks korgar de bara plockade och plockade. Lite kunde de väl lämna, och lite kunde de väl iallafall skämmas över att de INTE gjorde det?!

Får man verkligen plocka hur mycket kantareller som helst, ska det inte räcka till alla? Och vad ska de göra med all svamp?! Vi blev nästan arga när vi gick där och fantiserade ihop att det var dessa svamppockare som sålde och försåg olika resturanger med svamp.
Fan! Våran svamp!

Att plocka för eget bruk -välbekomme. Men att så där gnidet och slugt kamma igenom hela området på all matsvamp och sen sälja som en annan girigbuk, där går väl ändå gränsen!
Att det kommer ny svamp är ingen tröst, det är sättet och känslan av att det skövlats som störde oss mest när vi gick där och sparkade argt i gruset så det dammade.

I morgon ska vi gå dit och rafsa åt oss varenda jävla sopp, så får vi se vad de tycker om att bli utan. HA!

Sen gick vi hem och hade kräftskiva med grannarna. Goda, färska (men ack) turkiska kräftor.
Som balsam för en förorättad själ...

Varm i hjärtat.

Vänner runt bordet, glada barn som somnar trött.
Alla paket inslagna inför födelsedagen imorgon, sambon fixar disken.
En liten stund framför tv:n och en titt i spjälsängen på spädisen som andas.

Stilla lycka i söderort.

Energi-boost

Hört från soffan:

-Fan, jag gillar verkligen inte lukten på det där nya toarengöringsmedlet här uppe.

-Va, är det sant! Vad konstigt för varje gång jag känner den lukten så känner jag mig så himla energisk, som att jag vill ta tag i något. Typ "nä, om man skulle ta och dra igång nåt projekt!"

-Mm. Du kan ju ta resten som duschtvål.

Svar på fråga 3 (se igår)

Nu har jag blivit upplyst!
Den fridlysta fågel katten kom att äta igår var;
INGEN!

Däremot har hon släpat hem världens fetaste råtta och placerat i fönsternischen till vårt sovrum.
Den råttan ska jag slå in i ett stort paket och ge till vår jävla surmule till granne som är fågelskådare.

Förövrigt samma granne som tror att det är tamkatterna som ligger bakom den ökade ungdomskriminaliteten, drogsmugglingen, skattehöjningarna, inbrottsvågen, juggemaffian, internetprostutitionen osv.

Mannen i mitt liv

Sammantaget efter mina fyra graviditeter har jag gått ner 89kg.
Det motsvarar en ganska normalstor man.

Är det vad man kallar för min "andra hälft"?

Lunch-tankar

Fråga 1 och 2:

Allvarligt; Keso Mini?

Låter inte det som att vitaminberika frukt?

Fråga 3:

Vad ska katten äta upp för fridlyst fågel idag?

Skrupelfri!

Läser att McDonalds-kungen i Sverige ska investera i ett viktminskningsföretag.
-Fetma är ett oerhört stort problem i världen, konstaterar han.
(Jajemensan grabben, och ditt levebröd ligger bakom en fet procent av överflödskilona)

Är inte det höjden av cynism?
Lite som att slå en unge bara för att få trösta den?

Eller är han bara en jävligt klippsk kille...

Så viktig som man gör sig.

Det är lunchmöte i vårt kök.
Där diskuteras singelsläpp och försäljningssiffror.
Man presenterar strategier och skivupplägg.

Själv ligger jag en våning ner och bläddrar i nya IKEA-kataogen.
Försöker intala mig själv att lågpris-inredning också är prestigefyllt och framtids-avgörande.

Måste boka ett fikamöte med A. och utvärdera nya Ps-serien.
Bara man briefar lite så är man med i vuxen-gemet.

Om empati

Sonen har alltid varit en känslig själ.
Hans identitet bär små spår av melankoli och vemod.
(I alla fall när han är på det humöret)

Ofta har han återkommit till att berätta den sorgliga historien om Gabriel.
Gabriels lärare skrattar åt hur Gabriel skriver sina bokstäver.
Ämnet ligger sonen varmt om hjärtat sen han själv övar versaler så det brinner om pennan.

Jag har inte riktigt haft klart för mig vem pojken Gabriel är.
Inte förrän idag.
Vi läser Lennart Helsings ABC.
På sidan G:

Gabriel Gräslök skriver så gräsligt
brevet han skrivit är inte läsligt.
Ack vilket brev, sa fröken och rev
brevet som Gabriel Gräslök skrev.

Sonen:
-Jag tycker det är så synd, så synd om Gabriel.

Jag:
-(Förvånat) Gabriel är ju en gräslök?!

Sonen:
-(Bestört) Gräslök kan också gråta!!!

Efter frukost.

Dagens första spontana tanke:

-Nä, om man skulle ta och gå och lägga sig.

Eftersnack

Kompisen:
-I Karlshamn hittade jag en korv som hette Rackabajsare, fan vad jag skrattade!

Familjen:
-Hehehehehehehehehehe!!!!!

Jag:
(Märkbart nöjd över att kunna biljera med lite sportkunskaper)
-Det finns ju ett fotbolls-skott som kallas så också...

Sambon:
-Du tänker nog på bicicletas.

Återträff

Ikväll såg jag en vän från förr.
Mig själv i spegeln.
Jag blev både rädd och glad.
Rädd för att jag såg ut som en död.
Glad för att jag uppenbarligen inte var det.

Framför kylen.

Om man bara öppnar dörren tillräckligt övertygat kan innehållet fyllts på sen sist.

Skolstart!

I skolan hade vi en träslöjdslärare som hette Olle.
Han hade blont brylkrämat hår och en stålkam i jeansfickan.
Han hade också grova alkoholproblem.
En särdeles bakfull dag kastade han en morakniv efter Anders Lagerås.
En annan kapade han av sig tummen i bandsågen.
Han fick skjuts i rektorns bil till akuten.
Tummen samåkte i en plastpåse på instrumentbrädan.

En dag kom inte Olle till lektionen.
Han låg död i sin lägenhet men det upptäcktes inte förrän långt senare.

Ibland tänker jag på Olle.

Tveksamt.

Hört ur soffan:
-Nä, om man skulle anmäla sig till Stockholm Maraton nästa år.
-Mm. Eller så sänker du ribban till en nivå runt en mil, typ Midnattsloppet. En mara är ju jävligt långt....
-Hur långt?
-Fyra mil typ.
-(Funderar under tystnad) Undrar om jag sprungit så långt någon gång.
-I så fall hade du nog kommit ihåg det.

13årspresent.

Fick dotterns önskelista idag.
På första plats:

"Ny bikini eller bara en resa till Thailand eller annat varmt land"

Du, det blir nog en bikini, tjejen.

Let´s straight it out!

Österlen: Dra ett streck från Brösarp i norr till Ystad i söder.
Där gick landsvägen.
Det du ser på kartan till höger om strecket är Österlen.

(Allt annat är mäklarbåg)

Hylla Mylla.

Åk så långt söder ut du kan komma innan folk börjar säga halvfjerds.
Där växte jag upp.

Vi hade det största jävla landet i området.
Inte bara för att vi var många snorungar i familjen, utan för att min pappa helt enkelt visste ett och annat.

Hur man odlade potatis, lök, frukt, bär, svartrötter och jordärtskockor åt en självförsörjande sexmanna-familj till exempel.
Min mamma visste hur man slapp köpa saft, sylt, äppelmos och pulvermos.
(Det är nog det enda framgångsrika samarbetet de haft)

Detta utspelades på den tiden tiden då alla skulle äta frys-pommes frites och micromat.
Annars var man hopplöst omodern och bakåtsträvande, ja rent av "lite himifra".

Jag tycker det är synd att min pappa aldrig fick uppleva det han skulle fått om han fixat det där käket idag:
Idel hyllningar, ryggdunkningar och gamman; han skulle vara kungen i matporrträsket.

Jag skulle unna honom det.

Manana

Hört ur soffan:
- Nä, om man skulle börja springa!
- Ja, det låter skönt.
- Mmm... Behöver nog läsa på lite först. Vid jogging är tekniken a och o, vettu.

Disney eller diagnos

Sitter i soffan och ser något närma sig ur ögonvrån.
Silverfisken gud glömde släpar sin 2cms kropp över armstödet.
Snabbt som blixten klämmer jag ihjäl den.
Blir lättad och mycket glad över min omänskligt kvicka reaktionsförmåga.
Jag har dödat insekternas Gaia, moderskeppet, roten till det onda som kryllar under vår badrumsmatta.
Känner mig som Sigourney Weaver!

Sen kommer jag att tänka på Bambi och alla andra stackars djurbarn som får ligga ensamma och vänta förgäves på sina döda föräldrar.
Jag hör små rop i natten från golvet; mamma, mamma var är du?!

Det känns sorgligt.

Ian & Bert.

Jag delar in människor i två läger.
De som knycklar och de som viker.
Knycklarna knölar ihop sitt toapapper till en boll innnan de torkar sig.
Vikarna tar fyra rutor och viker till ett ark med fyra lager.

Jag tycker ganska lätt man kan se vem som är vad.
Tänk själv: Göran Persson. Madonna. Courtney Love. Leif GW Persson.

Det verkar också vara så att "opposite attracks"
Iallafall vad gäller nära relationer.

Jag säger bara Filip & Fredrik.

Att träna. Eller inte.

Paolo Roberto har skrivit en bok.
Där visar han hur man kommer i absolut topptrim genom att träna hemma 15 minuter om dagen.
Det innebär alltså att man med stor framgång kan slappa 23 timmar och 45 minuter per dygn.

Det måste vara en succé-metod.