Jobb och kärlek

Idag har jag fått väldigt positiv feed back på jobbet.
Nästan så jag rodnade lite faktiskt.
Och då måste jag genast fundera över varför det är så förbannat svårt att skopa i sig beröm, när det är överdrivet lätt att förnimma och skrämmas ihjäl av den minsta lilla negativa stämning?

En god och klok kollega till mig sa en gång att 'kom ihåg att vi bara gör tv' apropå min nästintill neurotiska skräck att något ska gå åt pipsvängen på kontoret.
Jag brukar försöka påminna mig själv om det, när jag blir alltför överdrivet och stressat petnoga med sånt som har med jobbet att göra.

Idag reflekterar jag lite mer än vanligt över det, sen min finaste vän åkt för att träffa sin väldigt sjuka mamma. Då sänder jag mina varmaste, innerliga tankar och hoppas att de får sköna stunder tillsammans och känner att allt det där som jag våndas över egentligen bara är skit samma.

Det är bara logistik.
Och tv.

Long time no see

Ja, jag jobbar ju nu, så det finns inte så mycket tid till Gäddans.
Allmän sinnesförvirring råder mitt bland alla nya intryck.
Men för att göra det hela överskådligt för mig själv kan jag sammanfatta mitt liv så här:

1. Fram tills 18/12 jobbar jag järnet.
2. Efter 18/12 kommer jag att sträva efter att snarast få jobba järnet igen.
3. Och ja, jag älskar det fortfarande.
4. Väldigt mycket.

Nu sova........

Jobb (YES!)

Mitt i Bullerbyboken och mellisfika ringde de från Redaktionen, jag höll på att sätta en toscaruta i vrångstrupen av pur upphetsning; jag har fått jobb, börjar redan imorgon.
Äntligen finkaffe och frukostmöten igen, som jag längtat!

I flygande fläng ilade jag till Ica efter ny deodorant och tandtråd
-det har skett visst förfall sen jag var i civilisationens sköte sist.

Men nu är jag back på banan igen.
Tack gode jävla gud!

Jippie!

Status:

Ikväll: Finbesök från Myllan. Härligt!


Snart (Ca 05.20): Liten Späd vaknar -min morgon. Fan!

Jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul jul

Det enda jag kan tänka på just nu är JUL!
Jag vaknar kallsvettig på nätterna av någon pyntidé jag fått, livrädd att jag ska glömma bort den före gryningen.
Ingen älskar julen som jag, inte ens mina ungar.
Det är årets mesta happy fucking happening!
In i minsta detalj planerar, pysslar, städar och dekorerar jag hemmets boning till oigenkänlighet.
Jag får nypa mig hårt för att inte börja pynta redan nu.
Än så länge har jag bara planterat hyacinter, plockat mossa och kottar, samt gjort en miljon små hjärtan och stjärnor i saltdeg med snirklig ståltråd att hänga i olika granris.

(Ok, jag har tagit in ett träd som jag hängt dem i också, och satt fram hyacintvaser och en stor kruka med amaryllis i. Plus tjuvlyssnat på två julskivor. Och ätit en lussekatt. Men inte ett dugg mer än så!)

När första advent kommer, då går det officiella startskottet för julandet i vår familj.
Och jag kan knappt bärga mig!!!!!!!

Se hit blom-experter!!!

Hej.
Finns det någon som kan beskriva för mig:

1. Hur man tar hand om två pelargonier nu över vintern och sen framöver?

2. Hur sköter man en julstjärna så den inte tappar alla blad inom två veckor?

3. Hur är det egentligen med rumsenar, hur ska man sköta dem?

4. Hur mycket ska man vattna hyacinter och amaryllisar?

Använd snälla inte termer som "vattna sparsamt" för det fattar jag inte något alls av.
Jag måste veta typ "vattna tre matskedar varanan dag" eller "dränk under kranen en gång i veckan" och om man skriver svalt betyder det då "ute på balkongen" eller "i ett dragit fönster" eller "långt från ett element"?

Den här julen ska jag inte behöva köpa nya växter varje vecka, basta!
(Har ni andra tips på krukväxter som trivs hos en med askgrå fingrar så mottages de varmt)

Teknikens under (not)

Vi har en ny diskmaskin.
En dyr inbyggd sak.
Varje gång den är klar med ett program så tutar den oupphörligen tills man ilar dit och öppnar luckan.
Jävligt irriterande!

Jag vill att den som diskar gör det snabbt, effektivt och sen håller käften.
Om jag nu verkligen _ville_ ha någon som stod i köket och vrålade:
-HALLÅÅÅÅÅÅ! NU HAR JAG DISKAT KLART; HÖR ALLA DET???!!!! så kunde jag lika gärna bett Herr Piano.

Dagen efter

Nä idag måste jag nog ta och vila mig lite.

ENERGI!

Idag har jag så otroligt mycket energi!
Misstänker att det är en kvarleva från chipsen igår; nu jädrar ska jag TA TAG!
Har värmt upp med att måla köket och ska raskt kasta mig över (o-)ordningen i källaren.

Vi ses när dammet lagt sig, säger jag till Herr P som uppslukat läser sin farsdagspresent.
Vita bönor, bacon, rinniga ägg och en ny pocket till samlingarna
-så håller han sig lugn resten av dan.

Göttig lördag

Idag tog jag med Två Små, maken och mig själv på Körslaget.
Ska man vara petnoga, och det kan man ju alltid roa sig med, så var det _genrepet_ av Körslaget.
Min roliga bekant Fröken Anka ordnade det bästa av välkomnande och bjöd på trevligt snicksnack i fikarummet före.

När allt drog igång var det dunder och brak och mastodontliknande sånginsatser, glittriga kostymer och kvicka kameramän som ilade fram över glasgolvet (Jodå, flott ska det va!)
Fina Fyran och Lilla Arg satt imponerande still hela timmen.
(Ok, jag hade mutor med. Fast bara lite)

Sen gick vi hem och tryckte i oss en påse chips.
Det var nästan lika gött.

Jo tack, jag vet!

Kollar igenom DN Bostad och undrar över en sak:
Varför envisas folk med att skriva "arkitektritad" i sina husannonser?
Vad är de rädda för, att vi ska misstänka att det är en jäkla vetrinär som ritat huset?

Ser kåken så skev ut att mäklaren måste gardera sig med ett "hm, jag _vet_ men det är iallafall arkitektritat trots allt"

Annars kanske det är dags för restaurangerna att skryta med kocklagad mat och sjukhusen med kirurgutförda operationer....

Min dotters syster

Jag var på utvecklingssamtal i Stortjejernas skola med deras pappa.
Det var trevligt.
Vi fick träffa SYO-konsulenten.

-Jaha, sa han och sträckte fram handen till mitt ex medan han tittade på mig; så du är här med din dotter?

Ok att jag inte ser lastgammal ut, men 14?!

Liv och död och Fina Fyrans fina alster

Fina Fyran och jag gör trolldeg.
Han är totalt besatt av dinosaurier just nu så det blir mest såna han gör.
Jag sitter brevid helt betagen av hur säker han är på att forma de allra mest underbara små monster.
Självklart har han lärst sig namnen på dem också och babblar på medan han intensivt knådar kroppar och drar halsar.
Plötsligt hejdar han sig och tittar på mig.
-Mamma, alla dinosaurierna är faktiskt änglar nu.
Han fingrar på leran innan han tillägger:
-När jag blir en ängel, kommer du ändå att vara min mamma då?

Det finns så mycket jag inte vill att han ska fundera över, som jag vill skydda honom ifrån.
Men eftersom jag inte kan det så skyndar jag mig att säga:
-Det är klart att jag alltid kommer att vara din mamma, till och med när du är en gammal gubbe!
Jag kan inte förmå mig att säga det som han menade "till och med när du är död".
Det är en tanke jag ens kan tänka.

Jag ser det snöar!

Det snöar över Enskedet idag.
Hårda små yttepytte flingor viner i blåsten runt husknuten.
Vagnen blev prickig under hundpromenaden.
Barnen jublade lyckligt; kan vi åka pulka nu?!
Det är inte mycket, men avger ändå någon sorts löfte.
Ett löfte om glögg och pyssel och tända ljus, inlagd sill och vänner på visit.
Ett löfte om tjocka filtar, varma brasor och apelsiner med nejlikor.

Kort sagt; det lackar mot jul igen.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!

Gissa släktdraget?

Borta bäst

Jaha.
Hemma-mamma igen.
Det låter väldigt härligt, och är det i vissa stunder också.
I andra stunder är det tråkigt. Långsamt och tjatigt. Äckligt och kladdigt. Bråkigt och skrikigt.
Får dåligt samvete när jag inte njuter mer.

På fredag ska jag på jobb-presentation.
Och jag hoppas...