Idag tog jag med Två Små, maken och mig själv på Körslaget.
Ska man vara petnoga, och det kan man ju alltid roa sig med, så var det _genrepet_ av Körslaget.
Min roliga bekant Fröken Anka ordnade det bästa av välkomnande och bjöd på trevligt snicksnack i fikarummet före.
När allt drog igång var det dunder och brak och mastodontliknande sånginsatser, glittriga kostymer och kvicka kameramän som ilade fram över glasgolvet (Jodå, flott ska det va!)
Fina Fyran och Lilla Arg satt imponerande still hela timmen.
(Ok, jag hade mutor med. Fast bara lite)
Sen gick vi hem och tryckte i oss en påse chips.
Det var nästan lika gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar