Stora familjer

I somras när vi var på stranden hela gänget
-trettonåringarna, sonen, lillasystern, spädisen, sambon och jag, hände detta.

Jag hade precis börjat leva som 6-barnsmor och inte riktigt hunnit vänja mig vid mängden.
Vid sidan om oss (Som packat upp tre påslakan för att få plats, och därmed tagit en ganska stor procentuell del av stranden i anspråk)
kamperade två kvinnor med 10-12 barn i varierande skolåldrar.

Jag funderade över det när jag satt där i solstolen och ammade;
"här sitter jag med min stora familj vid sidan om några andra som också har många barn"
Helt plötsigt kändes det inte så konstigt längre, klart man kan ha sex, sju ungar utan att vara vare sig kocko eller religiös. Det kan vara snarare vara lite alternativ-bohem-härligt i storstadsdjungeln -en dryg näve kids och rock n roll.

Livet kändes bra, solen värmde och jag kände sån samhörighet med mina grann-systrar som också valt att leva familjelivet big.
...ända tills de packar ihop och det visar sig att det inte alls handlar om två stora familjer utan ett fritids.

RIDÅ!

Lussekatter och kissekatter

Förmiddag:
Lussekatts-bak

Eftermiddag:
Lussekatts-bak

Kväll:
Älskingskatt-vak

Vår fina svanslösa Behemot har fått en stor varig böld under örat, pälsen har fallit av och knölen är stor som en halv pingisboll. Han har feber och är ledsen.
Jag har inte feber men är ledsen ändå.
Imorgon blir det vetrinär-besök och jag hoppas hoppas hoppas kissen blir bra.

Finkultur

Idag ska jag och tre stora gå på Idol.
Det ska bli härligt!
I år hejar vi på Alice och Robin och lite lite på Johan (För han verkar så härligt waldorf).

På förmiddagen: Köttbullsrullning

Modersarvet

Ja, jag är en sentimental jävel, så enkelt är det!
Det blev uppenbart tydligt idag när jag körde ihop en pepparkaksdeg vid köksfönstret och passade på att fundera över livets storhet.
Alla dessa starka kvinnor som fostrat mig, som kramat och passat mig; deras kvinnokraft och innerliga värme.
Generationer av omtanke och hulda famnar, visst bär jag dem med mig?

Jag tänkte på mormor som kavlade sina lövtunna kakor mellan fuktiga handdukar, på hur hon alltid fick mig att känna mig så sedd, välkommen och värdefull. Hur vi tog fram alla tygstuvar och glitterpärlor som hon hade i sin garderob och dukade upp hela matbordet till en handarbetsbuffé som räckte ett helt lov.

Hela nätterna kunde vi sitta och sy. Aldrig att hon propsade på att det var dags att sluta, eller plocka undan, eller gå och sova. Blev vi trötta fyllde vi bara på med mer te i de små smultronkopparna med guldkant. Mitt i vargatimmen knådade vi trolldegar och gjorde garnbollar och pratade ikapp under tiden. Det var härligt. Och nu sorgligt för att jag saknar det så mycket!

Min älskade älskade mormor Margareta som alltid fanns där. Som varje sommarkväll i Melbystrand kom med varm mjölk i kopp och berättade de allra mest häpnadsväckande sagor ända tills jag och min lillebror äntligen kunde somna.
Under tunga dunbolster med manglade lakan och broderade örngott sov vi i gäststugan medan västkustvindarna fick tallarna utanför att knarra och knaka.

Fina fantastiska mormor.
Jag skulle så gärna vilja vara liten flicka hos dig igen.
Jag älskar dig!

Rafflande resultat!

Idag har det hänt storslagna saker här hemma.
Tvååringen och jag rodde iland två expriment som vi haft på gång ett tag.
Upplösningen var den samma i båda fallen; hårtvätt.

Min privata utredning handlade om hur länge man kan stå ut innan man måste tvätta håret. Låt mig förklara att undersökningen kan sägas ha både tidsmässiga, ekologiska så väl som delvis ekonomiska intressegrupper.

Tvååringens experiment inleddes i fredags med att titta närmare på hur det känns att kamma sig med en kokosboll minus kokosen, vi kan kalla detta för delA. DelB bestod i att se hur länge hon kunde hålla sina vuxna från att tvätta bort smöret.

Mitt resultat:
7 dagar (Vilket får anses som imponerande med tanke på att det hunnits med två boxpass under tiden)

Tvååringens resultat:
DelA= Mycket tillfredsställande!
DelB= 119 timmar

Magic 22

Idag ögnar jag igenom ett gammalt nummer av Amelia under min private quality-time*.
Där står om ett "smink-proffs" som ger sina bästa tips för att se fräsch ut en hel dag.
Det visar sig att det krävs ganska mycket: Tjugotvå gånger under dagen fixar denna människa med sin ansiktsmake, får jag läsa i hennes tidsdagbok.
Tjugotvå är också det antal gånger jag själv byter kalsipper på en månad.
Det är även summan av minuterna på min dagliga private quality-time.
Så snacka om att jag kände igen mig!


*ensamtid på toa, "fejkbajsande"

Nyordning!

Nej!
Stopp, jag drar i bromsen!
Låt mig bringa lite ordning i logiken här.

Det lackar mot jul och mormor, farfar, faddrar, fastrar och mostrar plus övrigt löst folk börjar ringa och undra vad barnen önskar sig i julklapp.
Ska det vara nödvänligt? Ska det vara "barnens högtid" i år igen, var det inte det vi gjorde sist, och alla andra jäkla år innan dess?
Varje dag är det barnens dag hemma hos oss. Precis som det ska vara, antar jag när man förmerat sig och därmed inträtt föräldraland. Varje middag lagas med hänsyn taget till de sex dvärgarna som bor här. Var enda liten surt förvärvad krona av mina föräldrapengar går rakt tillbaka till min arbetsgivare; barnen.

När annars funkar det så, gör ni likadant?
Alla kassabiträden, plockar ni ut er lön från bankomaten och tar med till jobbet för att lägga i dagskassan? Ni som jobbar inom vården, shoppar ni loss för hela månadskosingen på Apoteket och proppar in i medicinförråden på jobbet; tillbaka i arbetsgivarens maskineri?!
Nä, kunde just tro det, men så går det med min lön.

Därför vill jag nu höja rösten och kräva:
I år firar vi julen för de vuxnas skull! Detta året skiter vi i barnvänliga prinskorvar och annat jolmigt jox och spetsar in oss på de riktiga delikatesserna på julbordet (Grisfötter, rökt ål, inlagda specialsillar, långkål osv). I år struntar vi i att köpa grejer till ungarna och handlar bara till oss själva och varandra. Vi som kan värdesätta prylar på riktigt! Skit i Legot, singstar-spelen och Polarn och Pyret-brallorna, nästa år är det ändå glömt/trasigt/för litet.

Istället följer här en lista på saker JAG önskar mig:
1. Dyr knopphylla till hallen
2. Stelton-kanna i aluminium
3. Träningskläder i bambu
4. Pläd i naturmaterial från Klippans yllefabrik
5. Ny vinterjacka, det var ju ändå fem (5) år sen jag köpte denna på Po.P-rean
6. Fotobok av David Lachapelle
7. Yogamatta
8. Lyxiga duschtvålar och bodylotion
9. Svarta strumpor strl40
10. Fårskinnstofflor
11.Yllepolo från FilippaK
12. Långhårig fårskinnsfäll, grå
13. Guldörhängen
14. Ny länk till mitt armband med alla berlockerna

Se där.
Vad önskar ni er?

Vita tankar

Så föll den första vintersnön över stan. Den la sig som en förlåtande filt över alla och envar.
En decimeter sinnesfrid som dränkte höstens ouppräfsade löv, uppluckrade kassar med återvinning och kvarglömda saker som sedan länge skulle flyttat till tippen.
Dalande små flingor som dansade ner över söder om Söder förvandlade det till en vinterdröm från Sundborn.
Gubbarna på torget fick plötsligt ont om hyacinter, tallriset sinade från stånden och den stora granen vid fontänerna som sett så hopplös och malplacerad ut blommade upp med ljusgirland och florsockervitt på sina grenar.
Blekblå skymningsstrålar letar sig mödosamt in i vårt tysta kök.
I trädgården en tumlande fyraåring som inte än börjat frysa om fingrarna.
På nedanvåningen två trötta flickor som sover i sina spjälsängar medan solen drunknar i jaffa-orange vid horisonten.

Snart är det jul.

Tur och ordning

Något kan tänkas vara fundamentalt ur led om man duschar innan man går iväg på sin boxningsträning.
Följande alternativ är tänkbara som förklaring:

1. Man är kåt på tränaren
2. Man har en spädis hemma som kaskadspyr

I mitt fall är svar nr2 det korrekta.
Jag kan inte leva med tanken på att fajtas med någon iförd en missklädsam stank av unken mjölkspya.

(Kanske skulle jag eventuellt kunna leva med tanken på att vara kåt på tränaren, men det är jag inte.)

Hyllning till dig, underbara kattmänniska!

Jag har den stora förmånen att dela livet med två katter; svanslösa, men likväl ändå katter.
Den ena refererar vi till som surikaten och den andra som Behemot. Surikaten brukar sitta lite hejsansvejsan på sniskan i soffan och kolla på tv, gärna fotboll. Ingen kan som hon slappa på divanen med en stil så totalt avskalad det som brukar kallas grace. Vi är övertygade om att hon tror att hon är något helt annat än en katt (och förmodigen också faktiskt är det) men väljer att tala tyst om det eftersom hon trots allt är av en känslig natur.

Herr B flyttade hem till mig under lite lustiga omständigheter för sex år sedan och kröp under mitt skinn så till den grad att en stor del av mitt hjärta tillhör honom.
För egentligen gillar jag inte ens katter. Jag tänker mig att de som kallar sig katt-människor ofta är ensamstående nikotinister strax över 45, kvinnor, med en förvånande stor grupp anhängre vilka misstänker att de har fibromyalgi och bär tå-ringar med turkoser.

Den bilden delar jag nog med alla dem som formger saker som har med katter att göra. Det skvallrar mig varje besök i djuraffären om. Katthyllorna är fulla av aprikosfärgade skit-lådor och plastmatskålar som ser ut som pastellfärgade bäcken från långvården (Jo, min bild är att kattmänniskorna jobbar där) och små kattbäddar i hudfärgat teddytyg.
Vem fan skulle komma på att släpa in något sådant över sin tröskel, och dessutom betala för det -om inte en sann kattmänniska!
En kvinna som blossar under fläkten och drömmer sig bort dit hon aldrig har råd att åka, men som ändå propsar på att köpa folieinslagna styckeförpackade måltider åt sin katt för hälften av den egna matbudgeten varje månad.

I dessa lussekatts-tider vill jag hylla den äkta kattmänniskan, som lever sitt liv i fleecetröjor täckta av hår! Hon som när en hemlig dröm att lära sig spinna och sticka en alldeles egen katthairs-olle av Missans pälsöverflöd; männskan som lever i lägenheten med sjögrästapeten som gud glömde för att de är Murres mesta nöje att slipa klorna på, hon som köper färska räkor varje lördag och skalar dem så noga så noga som vore de till hennes spädbarn men istället lägger dem i en liten laxrosa skål och serverar sin katt.

Henne vill jag hylla idag!
Du snälla, genomgoda kattkvinna -Hurra för dig!

Lunchfest

Idag åt vi på McDonalds, Tre Små och jag. Det händer inte så ofta nu längre, men idag small det alltså till!
Bäst vi satt där och petade i påsarna kom jag att titta på innehållsförteckningen som de lagt sig till med. Typ att redovisa hur många procent av "dagligt intag" som varje matgrej representerar.
Det visade sig att Fina Fyran genom att äta sin cheeseburgare, en liten pommes frites och sörpla en milkshake, fått i sig 55% av dagens energibehov.
Jag undrar bara om han fick i sig 55% av dagens näringsbehov också? Någon?
Känns mest som en näve smakparfym, frityrflott, gul ost med salt gurka och svampigt bröd om någon frågar mig...

Förr i tiden var bäst

Det är ju klart som korvspad att alla pensionärer tycker att det var bättre förr.
Jag menar att om 50 år när jag nyss fyllt 82 kommer jag säga samma sak;
Annat var det förr!

När jag sitter med åderbrocks-knotiga ben och värkande rygg och ingen jävel hjälper mig på med rollatorn när jag ska åka buss -klart som fan det var bättre förr då!

Då när jag kunde springa till t-banan om jag var sen. När jag kunde lyfta på syskonvagnen själv om det nu behövdes och inte var så utlämnad till andra människors välvilja. När jag var 32 och inte visste vad värk var, när inget slet i mina leder om nätterna och jag inte vaknade i vargatimmen om natten för att musklerna ömmade av stelhet.
Förr när kroppen lydde och var stark utan att jag reflekterade över det. När jag kunde jobba och få lön som utan större ansträngning räckte åt både spontaninköp och huslån.

Klart jag kommer att säga det: Det var bättre förr!

Vinterskor på universitetsnivå

Helt ärligt, jag vet inte vad era barn gör på vintern och jag vet definitivt inte vad skotillverkarna tror att barn över huvudtaget gör på vintern, men måste man verkligen ha civilingenjörsexamen för att skaffa vinterkängor åt sina ungar nu förtiden?

Och uppriktigt nu; hur ofta är era ungar ute och leker i minus trettio grader? För det var vad dojjorna klarar av. Trettiogradig kyla och med foder av ett material så avancerat att typ NASA använder det i sina rymddräkter.

Det är säkert skitbra grejer, men istället för att betala niohundra spänn för en sko så högteknologiskt finslipad att designern snudd på fått Nobelpriset i fysik, så vill jag ha något lite mer lagomt.
En stövel som går att torka i torkskåp (det klarar inte tusenspänns-skorna), som tål minusgrader (nej, gummistövlar gör det inte), är varma och som andas. Ska det verkligen vara så jäkla svårt?

Kanske är det så att andras barn verkligen tillbringar jullovet i Himalaya och därför behöver de här superskorna.
Mina barn däremot åker typ ac-varm bil till parkleken i Gubbängen. Så äventyrligt lever deras små fötter.

Veckans bästa nyhet 2

Härom dagen fick jag reda på en sak som kom att skaka mig ända in i själen.
På någon av slask-kanalerna (Typ 5an) går ett program som heter "Du blir vad du äter".
Programmet leds av en sällsynt sarkastisk människa som vad jag trott, trots allt varit ganska välbehållen för sina 50 bast; det har man ändå fått ge henne.
Men så i veckan fick jag reda på att lilla personen i fråga knappt är 40 fyllda!

Då måste jag genast ställa mig och andra frågan:
Om jag genom att utesluta allt som har med glädje och gott att göra ur min kost resten av livet, kommer att se ut som en gammal huld tanta om åtta år -är det då värt det?
Är det värt att börja vareviga dag med att dricka olika vidriga juicer som centrifugerats ur gud-vet-vad för äckliga stubbar och gammal blast, bara för att förvandlas till en förtida tant?
Är det värt att inte få dricka kaffe, äta yoghurt, entrecote, lakrits och glass för att bli en sur bitter veta-bäst som i alla fall kan kosta på sig att klanka på andra som inte pallar leva lika... låt mig kalla det 'alternativt'?

Mitt svar måste bli NEJ.
Hellre gör jag i så fall en Iggy Pop och lever på sprit, heroin och cig vilket verkar konservera kroppen till en evig slängig tjugo-någonting.
(Man får väl ändå tro att livet som rockstjärna genererat lite lajbans -till skillnad från gammel-apans. I första fallet blir det ju garanterat lose-lose)