Så föll den första vintersnön över stan. Den la sig som en förlåtande filt över alla och envar.
En decimeter sinnesfrid som dränkte höstens ouppräfsade löv, uppluckrade kassar med återvinning och kvarglömda saker som sedan länge skulle flyttat till tippen.
Dalande små flingor som dansade ner över söder om Söder förvandlade det till en vinterdröm från Sundborn.
Gubbarna på torget fick plötsligt ont om hyacinter, tallriset sinade från stånden och den stora granen vid fontänerna som sett så hopplös och malplacerad ut blommade upp med ljusgirland och florsockervitt på sina grenar.
Blekblå skymningsstrålar letar sig mödosamt in i vårt tysta kök.
I trädgården en tumlande fyraåring som inte än börjat frysa om fingrarna.
På nedanvåningen två trötta flickor som sover i sina spjälsängar medan solen drunknar i jaffa-orange vid horisonten.
Snart är det jul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu fick du kustlands/norrlandsbo att längta till söderomsöderhooden... Just så är det. Suck. Här på landsbygden sladdas det förtjust och osentimentalt i nysnön så dina ord blev det som äntligen fick någon slags stämning att lägra sig.
Åh snö! Denna ljuvliga snö!
Det enda som är jobbigt med snö är att jag går runt och har ångest över att den kan smälta bort vilken dag som helst.
Skicka en kommentar