Äntligen hemma!

Vår tomt ligger så till att vi bara har grannar åt ett håll. Det är skönt att efter ha bott tusen år i lägenhet och radhus få rå sig lite mer själv...
Fast folk träffar man ju ändå ute på gatan och då hälsar jag och försöker se så huld och vän ut.
Det går helt allvarligt så där.

Herr Piano är betydligt bättre på att göra sig gemen med dem i stugorna, och kom för ett tag sen att prata med med vår mitt-emot-granne Sixten.
Han är oändligt trevlig och minst lika gammal.
Sixten berättade att vårt hus byggdes av postmästare Karl och att det aldrig bott nårga barn här. Däremot brukade det krylla av dem på gatan utanför eftersom vårt hus ligger i början av en backe där ungarna åkte kälke om vintrarna innan bilarna kom och tog över.
Så kom det sig att vårt hus i barnamun fick namnet Kallebacken efter postmästaren och alla kälkar som susade förbi utanför.

Jag tycker det känns så skönt att tänka på det:
Där som de kulörta lyktorna lyser på altanen, där ligger Kallebacken. Och där bor jag!

Hjältar och horor

Det drar ihop sig till Halloween -hurra!
Jag älskar Halloween, en anledning att klä ut sig, pyssla och proppa i sig godis måste man ju bara tycka om.
Glad i hågen gick jag därför till Leksaksaffären för att köpa kostymer till Små Kidsen.
Fina Fyran önskade sig egentligen en Scooby Doo-dräkt, men eftersom det var stört omöjligt att hitta samt att mina syprylar är magasinerade, fick han nöja sig med annat.

Om man fötts med stake i fysiologisk bemärkelse, fanns det en väldans massa coola spökgrejer att välja på. Skelett, liemän, dödskallekrigare, sjörövarkapten, demon osv.
Alla såg väldigt läbbiga ut, svarta och definitivt heltäckande.

Om man dragit nit-lotten i maskeradlotteriet och tvingades införskaffa tjejgrejer, kunde man välja på pumpaklänning, vit häxklänning, spindelfeklänning, "läskiga naglar" och långhårig djävulsperuk.
Gemensamt för dem alla var att de såg ut som kläder direkt från stritan.
Kolla själv:

http://viewer.zmags.com/publication/5619a2a8#/5619a2a8/4

Klart att tjejer också kan köpa grejer som Darth Vader-dräkt och Batman-kostym, men kan man verkligen inte erbjuda dem _några_ kvinnliga karaktärer att apa sig som -förutom halvnakna, hårdspacklade, porr-peruksprydda hor-våp?
Kalla mig sur-kärring, men är det bara jag som tycker det känns lite väl tidigt att klä ut mina döttrar till fnask innan de slutat med napp?

V. 44

Denna veckan är det höstlov.
Det betyder att jag har sex ungar hemma dygnet runt.

Det är inte vad jag kallar "lov".

Om jag får säga det själv

Ja, det får jag!
För om det är något man vet så är det att ingen kommer säga det åt en.
Det är dags för selfish lovebombing i höstträsket:

1. Jag är en jävligt rolig typ. Fråga Herr Piano.
(Som vet att det inte finns någon blogg jag skrattar så högt åt som min egen)

2. Jag är smart.
(Jag kan nog allt som är värt att veta)

3. Jag är en jättebra mamma.
(Kolla bara vilka sköna ungar jag har)

4. Jag är snygg.
(I alla fall när jag vill)

Ja, på det stora hela är jag nöjd med mig själv varje dag faktiskt.
Det finns inget jag vill ändra på, inte ens vid närmaste lilla eftertanke.

HURRA FÖR ATT JAG FINNS!

Ständigt dessa norrmän

Jag läser i DN att Bergmans kvarlåtenskap blivit uppköpt och räddad i ett så gott som helt stycke av en norrman. Man är glad, och förvånad över att det finns storsinta människor som frankt inser att värdet i prylarna egentigen bara existerar om de får stå i sin rätta miljö -på Fårö, där andra människor kan se dem.

Själv är jag inte ett dugg överraskad att denna högst vettiga ödmjuka gest kommer från broderlandet i väst; jag älskar norrmän!
Det började med att jag bodde granne med en och insåg att jag i mitt nästa liv ska dela det med en gutt som gillar att gå på tur. Någon med friluftsliv i blodet som inte skulle sätta sig på tvären en enda gång när jag vill ha sällskap att nöta trottoarerna i grannskapet.

Min norska dröm är Skavlan.
Vi åkte samma morgonbuss under hösten och jag tjuvlyssnade alltid när han pratade i sin mobil. Norska låter så entusiastiskt och glatt, det är ett språk där inga ledsamheter vilar.
Om Skavlan gillar långpromenader kommer jag att fria till honom i Hades.

Fram tills dess lever jag inte med någon norrman, men väl finne.
Herr Piano har nämligen blivit helt besatt av att basta och kan inte prata om något annat. Härom dagen lyckades han piska upp saunan i otroliga 120 grader!
Jag tycker det är härligt att han äntligen skaffat sig en hobby, även om jag för egen del hellre skulle sett att den bestod av lite mer, hur ska jag säga... friluftsliv?

bakfull

jag ber att få återkomma

Ett jävla sjå

Att städa med barnen hemma, är som att pissa på sig och försöka ta på torra byxor.

Samtidigt.

Problembarn del 2

Storasyrran visade sig även ha dåligt inflytande på Liten Späd.

Problembarn

Redan som halvårsbebis uppvisade Lilla Arg en kompromisslös attityd.

Skräcködlor

Fina Fyran och jag ska gå på Walking with dinosaurs i Globen på söndag.
För att bli varma i reptil-kläderna gick vi härom sistens till biblioteket så vi kunde läsa på.
Idag kröp vi upp i soffan för att förkovra oss i "Min första bilderbok om dinosaurier".

Jag borde anat oråd redan vid titeln; 'min första' borgar inte för någon högre faktanivå direkt.
Men boken var så usel det faktiskt övergick till komik!
Eller vad sägs om förklaringar som:

"Många dinosaurier dog i sumpmarken. Sumpmarken blev en kall säng och dinosaurieskelettet blev fossil."

Eller den bästa:
"Den tjockaste dinosaurien var mycket tjockare än den tjockaste människan på jorden."

Det är fan respektlöst att kalla sån smörja för fakta.
Bah!

In case of emergency!

Om du inte hittar mig ikväll, har jag antingen 1. Blivit levande begravd under räkningslavinen som rasat ner från köksbänken. Eller 2. Slukats i ett stycke av tvätthögen som trängt ut från källaren och överraskat mig i hallen.

(Eller så har jag 3. Rymt tillbaka till Turkiet)

U're so worth it honey!

Herr Piano fick nytt jobb idag, han firade med att köpa en sprillans dator.
Förhoppningsvis håller den längre än de gamla -familjens Mac-konto börjar anta storleken av egen post i budgeten.
Tidigare trotjänare har slaktats på de allra mest utstuderade sätt. En fick sonens såpbubbelflaska tömd på tangentbordet. En annan krossades under en hylla laddad med Stockholms samtliga telefonkatalogdelar.
Den som används i skrivand stund har bokstaven f bortplockad så där den knappen skulle sitta gapar bara ett hål.
Jag undrar vad den nya kommer att dö av?

För övrigt:

Fina Fyran är besatt av tanken på ett eget husdjur.
Det började i somras med att han fångade getingar och byggde hus till dem av kartonger varpå jag i något svagt ögonblick lovade honom en vandrande pinne.
(Det var efter att en lyckligt lottad geting lyckats smita och F otröstligt grät flera timmar)

Nu har den där vandrande pinnen vuxit till att bli en orm, en kanin, ett marsvin eller en "flädermus".
Själv kan jag sträcka mig till någon sorts tam insekt, även om det så klart skulle smälla högt att lägga flädermus till listan på husdjur vi har.
Men att vårt hem redan bebos av en hund och två svanslösa snälla katter verkar F helt ha förträngt.

När ormen flyttat hem till oss ska han döpa den till Alex eller möjligtvis Ajlajktomovit, säger F.
Att ormar helst bör vara i ett terrarium lyssnar han inte en sekund på.
_Hans_ orm ska vara bra mycket mer lajbans än så och hänga med på det mesta.
Den ska till exempel följa med honom till fotbollsträningen, hem till kompisen Hillevi, börja på dagis och sova i ryggsäcken.

Minst.

Sånt är livet...

Ena dagen sitter man på femstjärnigt hotell i Turkiet över en baklava och lägger upp dagens inspelning med ett filmteam.
Nästa dag sitter man i förorten över en tallrik gröt och funderar på var man lagt småungarnas gallonisar inför utflykten till parken.

Nu är jag officiellt arbetslös; även om 'mellan två projekt' låter bättre.
Inte för att jag går här hemma och rullar hatt direkt -det finns tusen saker på min lista att bita tag i. Med nyvunnen entusiasm och ork ska jag:

Tapetsera matrummet,
sätta upp string-hyllorna,
måla det vita i huset vitt igen,
klä om två fotöljer,
låta Fina F och Lilla Arg vara lediga från dagis så mycket de vill,
olja in och slipa köksluckorna,
umgås med allla mammalediga själar jag försummat under mina veckor som arbetsmyra,
styra upp inför Halloween-firandet.

Och det ska bli jäkligt najs!

Om Du ser det här

Lillebror, lillebror hej!
Jag tänker ofta på oss.
Själv är jag stor nu, gift och hus.
Tre nya barn plus tjejerna förstås.

Men lillebror jag saknar dej.

Nedräkning

Imorgon är jag ledig.
Det innebär att jag har två och en halv dag kvar på kontoret den här veckan.
(Om inte min elaka projektledare tvingar mig att vara hemma ännu mer...)
På lördag åker jag på inspelning sju dagar och sen är mitt kontrakt slut.








Någon som behöver hjälp med något?

Angående iphone

The Bad News: Jag har ju redan fyllt år...

The Good News: Det är bara två månader kvar till jul!!!

Återförening i civilisationen

Jag har varit på inspelning sen i torsdags, fyrtio mil ut i bushen utan mobiltäckning.
Snubblade ganska trött men väldigt nöjd av tåget strax efter åtta ikväll och fångades upp av Fina Fyrans ivriga famn på Centralen.

En dryg meter kärlek krampaktigt virad runt min hals.
Jag borrar näsan i hans hår som luktar dagismat och skateboardsvett.
Varma femårshänder klappar varsamt mina kinder och håller fast ansiktet framför sig:

- Mamma! Gissa vad jag har saknat dig!

(På bilden en Bebis Fyra på tiden då det begav sig, 2005)