Idol 1975

Jag älskar Born to run!

Jag älskar den så mycket att mitt hjärta klappar i otakt och hoppar över slag även när jag för tusende gången låter introt dunka in i mina öron.

Skivan gavs ut ett år innan jag föddes och det är ett mysterium hur en gubbe på helt annan kontinent kunde veta, att det 36år senare skulle traska en gädda över Skanstullsbron och känna igen varenda ord han skrev.

En som visserligen skulle ha fladdriga vjeans och Leejacka med ludd på kragen och guldiga RayBans på näsan; men varken heta vare sig Mary eller Wendy eller Rosalita i förnamn, fast ändå känna sig så träffad av de där textrena att de brände i bröstet när hon hörde dem.

Marknadsföring

När man köper MittVal Sport vill man tro att innebörden är att man skaffat sig vitamintabletter för människor som hehöver extra tillskott eftersom de idrottar en del.

Men efter att jag öppnat burken inser jag att vad namnet egentligen syftar på är att de här tabletterna är så stora att det är ett helt jävla träningspass bara att svälja ner dem.

Vissa dagar är bättre än andra

Äntligen känner jag igen mig själv!

It´s getting dirty

Förlåt

Förlåt mig det du
är ledsen för
-allt och ännu mer.

Två vuxna mitt i
gemensamma livet,
som en sargar och förstör.

Förlåt att jag inte vill gråta
mer,
även om jag är skör.

Jag är också ledsen,
fast inte när du ser.

Pysselmys

På tal om kastanjer gjorde vi en djurpark idag. Småtjejerna var lediga från dagis och vi vek förmiddagen åt att promenera runt i Byn och leta upp allt man behöver för att göra en hel Skans. Kottar, mossa, pinnar och andra gratis-fynd.

Lilla Arg kom på att man kunde göra juver av nypon på kossorna.

Det var briljant tycker jag!

Magic minutes...

Jag nattar skitungarna. Det är gosigt.
Vi läser ny kapitelbok och Späd borrar in sina krokiga treårsben under mina i sängen. Fyran lutar kalufsen tungt mot mitt bröst.
Efter sista sidan ligger vi alldelse stilla och andas i takt; Fyran, Späd, Arg och Mamman.
Det bara blev så, en liten nano-paus mitt i allt.
Från ovanvåningen hör jag Stortjejerna diskutera matte. Bullarna de bakat sprider myslukt i hela huset.

Det var en perfekt stund!

Nu ere nu

Det är höst i Enskedet. Jag susar fram på min ljusblå cykel och himlen är hög som aldrig förr.
Marken ligger prickig av högblanka kastanjer att fylla fickorna med -det är svårt att låta bli.
Lönnlöven krusar sig längs trottoarkanterna och om man vågar kniper man ett av alla äpplen som dignande tynger ner grenarna till praktisk nåhöjd.

Det är lugnt i själen. Fridfullt och stilla.
Jag låter luften fylla mina lungor och tänker att just nu är jag lycklig. Just nu är allt bra.
Livet är fullt av en massa nu, det känns både läskigt och hoppfullt.
Nu är nu. Och nu. Sen är också nu.
Det är coolt!
Och bra.

Innan gryningen

I natt är jag utan hud,
bortom skyddande skal.
Hjärtat i otakts ljud,
vrids av själens kval.

I natt är jag ingens mamma,
bara fylld av ensam tid.
Jag är inte densamma,
när gryningen tar vid.

Det tog sin lilla tid..

...men nu har jag äntligen kommit på hur man gör för att spärra bloggen mot kommentarer.
För nej, jag vill faktiskt inte veta vad ni tycker - jag vill bara skriva.

Tack alla ni som under åren peppat och stöttat i kommentarsfältet. Det kommer jag sakna!

Nej tack, ni som passade på att sprida era egna tillkortakommanden i syrliga, anonyma ordalag.
Det var nära att ni vann.
Tur att en gädda har så jävla många ben att resa sig på!

(Det sög liksom tre månaders must att tugga i mig nån kvävande omtanke jag fått plitat i kommentarsfältet utan att ha bett om det härom sistens. Nu städar jag upp här i gölen, och plitar vidare när andan faller på.)

Sweet 34

Idag diskade jag en plastpåse, en sån där tjockväggad med ziplås.
Det var helt naturligt i stunden, men efteråt blev jag rädd.
Jag antar att det är början på en ny typ av era.
Kärring-eran.
Snart nog kommer jag att stryka omslagspappret från ungarnas julklappar.
Det gäller att passa sig.

I rest my case....

http://gaddans.blogspot.com/2011/05/lilla-spad-klipper-till.html

Långholmslycka

(Fina Fyran fotograferade)

Tre Små och jag fortsatte semesterns första vecka med att bada på Långholmen. Vi tyckte det var en klar 7:a på vår nya 10-gradiga skala som vi instiftat idag och kallar för Beachpitchen.

Resumé: Klart vatten i bra temperatur. Spännande strand med träd i brynet där man kan leka Tarzan och släta klippor att hoppa från. Smidig resväg, vagnvänligt och tons of soptunnor ger extra mammapoäng. Trevligt och civiliserat folk som gör det lätt för barnen att träffa kompisar och föräldrarna att parera hinkstölder och vattenkrig.

Minus för avsaknad av havssälta, sanden är dammig och solvinkeln lämnar en del att önska för en dyrkare. Ganska litet, framförallt i förhållande till antalet som vill bada.

Semester dag 2.

Japp!
Nu ska det tas igen. Alla innerliga, kvalitativa samtal.
Det går så där.

På stranden
4-åringen:
- Får vi glass, kan vi köpa glass, jag vill ha glass, får jag glass kan vi handla glass, när ska jag få köpa glass, vi vill ha glass, ge mig glass mamma, nu går vi till kiosken, jag VILL ha glass, nu ska vi äta glass, hit med glaaaaaaaaaaaassssssss, kan vi köpa glass, jag vill ha glass, får jag glass kan vi handla glass, när ska jag få köpa glass, vi vill ha glass, ge mig glass mamma, nu går vi till kiosken, jag VILL ha glass, nu ska vi äta glass, hit med glaaaaaaaaaaaassssssss!
Jag:
- Idag köper vi inte någon glass. Ingen alls.
4-åringen:
-..............kan vi åka och bowla då?

I solstolarna
Pianot:
-Morr.
Jag:
-Morrmorr!
Pianot:
-Gr!
Jag:
Gggrrrrrr!!!

I badrummet
Jag:
-Nej du får inte ha tandborsten i rumpan!!!!
3-åringen:
-JOHOOO! FÖR DEN ÄR MIIIN!

Semester dag 1.

Det var en bra första dag på semestern = jag åkte till jobbet.
Löneförhandlade och blev nöjd.
Åkte hem och sket i att städa.
(Jag har ju hela sommaren på mig)
Och efter att ha handlat byggmaterial på stans byggvaruhus för en halv miljon,
har vi tydligen kommit upp i första premienivån.

Det var i sanning en lyckans dag!

Surikaten tar time-out

Midsommarhelgen

Eftersom jag är i nån typ av skapar-koma orkar jag knappt skriva längre. Därför blir det bilder i brist på funderingar. Det är också ett sätt att berätta nåt, har jag hört.

Inslagsproducent

Idag har jag blivit inslagsproducent.
Det känns kul.
Jag var tvungen att boka om höstens balettkurs till onsdagar istället, men det löste sig.

Hurra.

Arg lärde sig cykla ikväll!

Japp, hon är ett jävla geni den där 4åringen.
Tog brorsans tvåhjuling och hojade iväg, lätt som en plätt.
Kollade sig över axeln så det lockiga håret svepte över hennes kind.
Hon skrattade, jag med.

Det var min plats i solen.

Balätt

Idag har jag gjort något jag alltid drömt om:
Jag har anmält mig till en balett-skola!

Ena tonåringen hävdar att det är en del av nån trettioårskris
"Mamma, allvarligt. Du har börjat springa, blekt tänderna och dansa balett samma år. Fast du typ är vuxen!"

Men jag skiter i det för jag är överlycklig. Nu ska jag hoppa i ett par tights och kolla på Black Swan som uppladdning för min nya bana som börjar 1 september.

Balettakademin - HERE I COME!

Favorit i repris:

Anmälningsbekräftelse (anmälan är betald)
Artikelnamn Antal à pris Summa
Anmälan till DN Stockholm Halvmarathon 2011, Damer 1 : 435,00 SEK 435,00 SEK
Stockholm Halvmarathon T-shirt 1 195,00 SEK 195,00 SEK
Total 630,00 SEK
Varav moms 0,00 SEK

Lunch-möte med musikchefen

Ibland när det känns lite motigt på jobbet gäller det att påminna sig om att det inte är så många förunnat att arbeta med goda vänner som gärna hänger på och badar på Waldemarsudde mellan varven.

Men det gör jag!

Spring-time!

Idag när jag var ute och sprang olusten av mig kom jag fram till att man nog får räkna mig som en motionär nu för tiden. Det har liksom inte riktigt gått upp för mig att jag sedan mars förra året tränat hyfsat hårt. Eller tränat och tränat, men jag har älgat runt en två-tre mil i veckan ganska länge nu.
Fast för nån månad sen köpte jag cykel och började hoja till jobbet, vilket gjort att jag inte orkat springa lika mycket på vardagarna utan får nöja mig med nån runda på helgen. En normal arbetsvecka cyklar jag nästan tolv mil. Det är inte så jobbigt, men man får ben som telefonstolpar!
Så döm om min förvåning när det visar sig att cyklingen gjort mig till en mycket bättre löpare; snabbare, uthålligare och starkare. Det är ascoolt att kunna spurta först till korsningen, sen till bilen i kurvan, förbi fältet och hålla farten inte bara uppför backen utan vidare och vidare tills det bubblar av lycka i magen!

Och när jag kommit tillbaka dit jag startade pirrar det som av elektricitet i låren, det galopperar i bröstet och det ser ut som att armarnas ådror ska tränga genom huden.
It's pure magic.

I helgen

...gjorde vi det här:
Solade, slappade, läste, badade i havet, badade i goda vännernas nya pool, grillade och läste slasktidningar.

Det var toppen!

Sommar-lexikon

Eller som vi säger i semestertider:
Turist-mage

I gullregnets månad....

Eller som vi säger i år:
I gullfiberns månad

Våra vänners liv

Årets varmaste natt tillbringade jag på Söder med luftballonger och svalor svävandes kring husåsarna. Karlsson på taket hade för en kväll lämnat Vasastan och lät sin ande spritta över ett litet, men innerligt sällskap på terrassen. Skratten kluckade i magen, vi nosade på varandras drömmar och pratade om månader som gått.
Jobbet, livet, kärleken, funderingar om framtiden avhandlades alltmedan junimörkret slöt sig runt våra huvuden.
När kylan kröp ur skuggorna smög vi närmare grillen, läppade likör och bytte låt på iPhonen.

Det var en finemangsbäst inledning på sommaren!

Det tar sig!

Just som man suttit på sin tillplattade kärringbak och bönat om mer adventure i sitt lilla liv, slänger Liten Späd på en pulka på grillen.
Den brann fint.

Tadam, äntligen lite happenings i Enskedet!

Det var bra förr!

Idag fyller Fyran sju år.
Gissa om jag älskar dig, F!

Äventyrslusta

Jag drömmer om utmaningar och äventyr!
Om att simma bland hajar, klättra i berg, leva dekadent i Paris med en cig i mungipan och dinglande ben på varsin sida om en fönsterkarm (Helst iförd ballerinakjol och basker).

Inte för att mitt liv saknar spänning som det är.
Ibland dristar jag mig till att cykla till Ica utan deo.
Och fast livet är mig kärt åker jag ibland våra 200m till dagis utan att spänna bältet.
Dagar då jag är riktigt järv slänger jag Fina Fyrans byxor i tvättmaskinen utan att tömma fickorna. Det är verkligen living on the edge!!!

Lilla Arg förtydligar:

Med en enkel tulipan!

Nr 2

På mitt jobb ser jag Sveriges snyggaste människor i vitögat varje dag.
Och varje dag blänger lämningarna ur deras brunöga tillbaka från vattenspegeln i toan.
Glidspåren efter träcket som slääääääääpat sig ner i spolkoppen.
Den moderna mediamänniskans hällristningar - omöjliga att rubba för annat än tidens tand.

Är det inte höjden av oskick att strö såna visitkort runt sig?

Mors dag-parad:

Just som man tror hoppet är ute att bli uppvaktad på Mammas Lilla Dag,
dyker den här glada trion upp.

Hepp!

Fyran blir sju

Vi firar Fina Fyran. Helt plötsligt är han en sjuåring med garageportsglugg mellan framtänderna.
Idag hade han storkalas - bjöd sina vuxna kompisar.
En del kom, andra inte, men det blev fullt runt bordet ändå.

Fyran gjorde tårtan och öppnade paket med lego och Tintin-album.
När allt kommer omkring är det på tisdag han fyller år.
Vi har många dagars festande framför oss!

Gäddans kokkonst

Jag brukar alltid säga att allt jag lärt mig om livet har jag lärt mig av ToyStory-filmerna.
Fast allt jag lärt mig om matlagning har jag lärt mig av Pianot.

Idag gjorde Gäddjäveln en sur men hyfsat perfekt tryffel-majonäs.
Nu kan jag dö lycklig!

Springet och livet

Man tänker väldigt bra när man springer. Idag kom jag på att en löprunda faktiskt är som livet - man segar i motvind och gläds åt nedförsbackarna.
Ibland trampar jag lite snett men det är ok för fötterna hittar rätt igen. Gör missbedömningar och landar i en vattenpöl så skorna börjar skava. Härdar ut; snart torkar strumpan och doften från en syrén golvar mig inpå nästa villagata. Minns skolavslutningar, sommarlov, rutiga klänningar och farmors berså på Ekedal.

Vidare, vidare och jag springer förbi en student jag aldrig tog och genar över höghusområdet med tvättstugorna som mullrar ut en doft av Ariel. Sköljmedel, omlottröjor, plyschdräkter och småbarnsår. Mammalycka och ömma bröst, tar vägen där bilarna kör. Blir omkörd, hundra knyck, men jag trampar på. Blicken vid horrisonten och vet att allt har sin tid. Passerar dagis där jag jobbat och lämnat bakom mig, mina fötter vill nån annanstans.

Det är härligt fast jobbigt och svettigt men jag springer ännu fortare bara för att jag kan. Vägrar tänka 'sen' och piskar på mig ett hack till, jag vet att jag orkar! Slänger mig runt en kurva och snubblar in i en flädervägg. Hjärtat svämmar; kärlek och flytande guld - det finns ingen lukt som berör mig som fläder! Vi kallar det hylle i Skåne och jag minns sommarkvällarna på pappas cykel när vi plockade klasar till saftkoket i köket. Lillebrors barnsits bak mamma; hur vi sträckte ut händerna i motljuset för att skrattande nå varann.

När telefonledningarna börjar löpa över mitt huvud, gatorna blir smalare och slingrigare, nu närmar jag mig Kallebacken och katterna som smyger i buskaget. Då tänker jag på Behemot och minns att livet alltid går vidare, att ljuva kärlekar ska vårdas ömt -längst in i själen. Sen krasar det under skorna av singel och jag upptäcker att jag står där, mitt på tomten, mitt i livet. Med lite bakom mig, men milsvida olöpta vägar framför mig.

Hjärtat bankar innanför revbenen som häver sig under tröjan;
Fy fan vad jag älskar att leva!

Lilla Arg snackar

1.
Lilla Arg äter frukost.
Jag undrar vad hon äter?
- Det är yoghurt med... med... eh... med reflexer!
(Cornflakes alltså)

2.
Lilla Arg sitter på sängen när jag klär på mig.
Hon kniper med munnen när hon ser mina stringtrosor:
- Mamma, de där kalsipperna är VERKLIGEN för små för dig!

Fina Fyran slår till

Fina Fyran och jag slog en lov kring den lokala leksaksbutiken.
Vi gick in.
Och ut med en krokodil.
Det var ett lyckat köp!

Lilla Arg klipper till

På dagis har de tema "Jord, eld och vatten" detta läsåret.
Varje vecka sätts det upp nya alster i hallen så även vi stressade föräldrar kan se telingarnas inlärning på området.
Förra veckan hade alla barn gjort potatisar i papper.
Jag vet inte om det hela såldes in som 'potatisstånd' men jag skrattade så jag grät när jag fick syn på Args fenomenala fallos-pyssel.

Finorten makes a state!

Jag tycker det är väldigt coolt när vanliga människor gör avtryck i stadsmiljön.
Dock utan att förstöra den; vandalism är aldrig häftigt.
Däremot gillar jag gympadojor uppslängda i ledningar över gatorna, schablonsprayade rådjur på vägskyltarna och riktigt snygg graffiti på bergen runt tunnelbanetågen.
Alla ganska urbana yttringar får man väl ändå säga.

Länge har jag gått och sparkat grus i den medelklassa villastaden och väntat på att något skulle dyka upp även här. Ett tidens tecken, en kulturyttring från röster som inte någon lyssnar på, ett skri från kvävda kreativiteter.
Och nu -skam den som ger sig!
Nu har det äntligen hänt:

I finorten har det nämligen blivit en trend att låsa fast kasserade barncyklar/trambilar/vagnar/you-name-it utmed gatorna.
Mellan dimslöjor av spetsvirkade shabby chic-gardiner kantas trottoarerna av vrak.
Det roliga är att för den som aldrig kör bil (och således inte behöver sänka farten) innebär det ett otroligt irritationsmoment eftersom man tvingas ratta ut vagn och ungar på gatan för att komma runt varje Enskede-statement.

De där jävla installationerna kommer bli min död då jag en vacker dag bortträngd från trottoaren blir påkörd av nån übergasande curlingförälder.

Uppdat 30:4:11

Idag sitter jag i soffan och låter aprilsolen steka mig i nacken. Utan dåligt samvete kollar jag och småkidsen film, mitt på dagen, med strålande vårväder utanför fönsterna.
Jag borde duscha, borsta tänderna, packa resväskan och gå igenom de viktiga papperna jag ska ta med mig, men jag låter vuxenlivet dröja ännu ett tag.
Just nu befinner jag mig mitt i en turné med jobbet. Det är roligt eftersom det sammanfaller med att jag fått utökade arbetsuppgifter som tvingar mig att flyga lite högre än förut. Det går bra! Det är roligt och spännande och ger mig en rejäl spark i rätt rikting.
Jag nosar i cirklar allt närmare och närmare på vad jag egentligen vill jobba med när jag blir stor.

Ledighetens moment 22

Helger tycker jag är svåra att förhålla sig till:
Å ena sidan vill man hitta på något eftersom man äntligen är ledig.
Å andra sidan vill man verkligen stanna hemma eftersom man är ledig.

Ljuv musik i mina öron 1 & 2

Igår var jag på synnerligen trevligt gallej med min kollega Kaptenen och ett gäng muntra gökar från Produktionen. Vi halkade hela vägen till Södra Teatern och kollade in några spattiga swingpjattar från Luleå. De kallar sig tydligen The Movits och spelade småbyxorna av hela publikhavet - vilket röj!
Det var skoj.

Idag fick jag feedback på porträttfotona goda vännen E tagit några blåsiga lunchraster förra veckan. Vi smög ner bland containerstaplarna och tog närbilder i motljus medan jag såg mitt argaste arga ut. Det var också roligt. E:s fotolärare tyckte bilderna var mycket fint komponerade, enda invändningen var att modellen möjligtvis var lite för snygg.

Själv tycker jag det var den bästa problematik jag hört talas om!

Ur askan in i solen

Ibland tror man att man är död, men så visar det sig att man egentligen legat under ett väldigt, väldigt tjockt istäcke. Den här Gäddjäveln har tillbringat sina senaste månader på botten, längst ner i dyn på en genomfrusen göl.
Det har varit rätt ensamt och lite tyst.
Det har varit rätt trist.
Det är dags att rycka upp sig.

Jag gjorde det i morse då jag iförd mina ny-unnade dyrbrillor vände nästippen mot morgonsolen medan tunnelbanan dundrade över isflaken under Skanstullsbron.

Jag gjorde det när jag sippade en cola framför tv:n vid åttarycket med sovvarma barn i sina sängar toppade med ulliga gosedjur en trappa ner.

Och jag gjorde det definitivt ikväll när jag stod i mörkret på gräsmattan med en tjuvcigg i mungipan och lät blicken svirra upp mot stjärnorna spända över vår taknock.

Det här livet är majjigt - och det är mitt!

Välkommen tillbaka -Livet

Idag käraste bloggläsare är det en underbar dag!
Inte bara har livet återvänt, igår damp min nya iphone ned i hemmet.
Detta sammantaget gör mig till en patetiskt hel människa igen.
Nu ska jag handla tulpaner, pimpa huset och städa toaletter -det har jag inte bekymrat mig om sen Dackefejden.
Framåt kvällen ska vi ha folk på baluns, en handfull riktigt goda vänner som ska ge sig i kast med Minuten-tävlingar och amerikansk kokkonst.

Det ska bli roligt!

Chick Lit-dansösen svarar:

Hur skulle du beskriva din privata garderob?
– Till vardags bär jag uteslutande jeans, Acnejeans.
Jag har en kille som hjälper mig att köpa alla mina jeans.
Han heter Dennis och jobbar i Acneaffären, han ringer mig så fort han fått in en ny slitning.
Och sen tycker jag att vd:n på Acne är skitsnygg.

(Ur Aftonbladet 11-01-18)

Ibland önskar jag att att någon handplockade mina brallor så jag slapp den tärande oron för att missa en endaste jeanstvätt som släpps. Då kanske jag äntligen fick bli lycklig på djupet...

Dagens gröt 1:

Hammarbyhamnen, kl 12.17

Trygga h(f)amn!

I eftermiddag gjorde jag mig ärende till Finhamnen och gamla kontoret.
Det spratt i benen när jag klev av bussen och ivrigt ökade jag steglängden för att fortast möjligt komma fram, upp, in!
Glada miner, öppna famnar, redaktörsgöken, Kaviarkillen i sin redigering, gamla skrivbordslängan, vattenautomaten och bästa lilla E inne i sin glasbur.
Vad jag saknat!

Jag kände hur kreativiteten började porla i tinningarna och omgivningen gav mig en påtår mod i barm, värme i sinnet, skrattet började bubblade i magen.
Och egentligen är det bara ett jobb, ett format, ett kontor med några mediamänniskor
- men för mig är det hemma!

Stortjejen filosoferar:

-Det är faktiskt rätt kul i skolan ändå. Det är bara lektionerna som är tråkiga ibland.

Skitstövel

För att komma till rätta med min psykiska ohälsa beger jag mig ett par gånger i månaden till Vasastan.
Det är inte mina kvarter.
Hur trevligt det än vara månde med Tranan som häckar i sitt rede vid Observatiorelunden så trivs jag aldrig i den faunan. Det är helt enkelt skillnad på fågel och fisk.

Idag när snögloppet rann i rännstenarna och vintern fullkomligt rasade från taken, hade alla Odenplansmadamer så rådigt tagit på sig sina Hunter-stövlar. De gick där nöjt och trippade genom ilarna som virvlade fram över trottoaren. Äntligen fick de rasta sina små dyrgripar till skodon, äntligen fick de visa världen att de inte bara äger en labrador, en stickad mössa med pälstofs och fluffig Rävjacka utan även ett par gummistövlar med sex vita versaler på skaftet: HUNTER.
-Yeah, I´ve got it! lyste det triumferande i deras ögon.

Jajemensan, you sure got it! tänkte jag.
En halvliter omstöpt rågummi för tvåtusen spänn.
Det är fan brilliant!

Lön för moders-mödan:

Lopp att springa i år:

Premiärmilen 27mars
VårRuset 24maj
Midnattsloppet 13aug
Bellmansstafetten 25aug
Tjejmilen 3sep
Stockholm Halvmarathon 17sep
Nyårsloppet 31dec

Återkommer med målsättning.
Det ska bli lajbans!

(Funderar på Tjurruset och Lidingöloppet och Göteborgsvarvet också. Men då måste jag stuva om bland och välja bort en del starter i listan. Jag funderar vidare)

Skämselpropaganda

Idag fick jag smaka skammens bittra beska;
Fyra månader efter att det begav sig, drog jag under pinsamma påtryckningar ur tummen och lämnade tillbaka paljett-klänningen jag bar på Kristallen-galan i september.
Den var inlånad från en bekant till mig som är kostymör och sömmerska.

Jag har inte skämts så mycket över min egna persona sen förra veckan då jag luktade på mina löparkläder.

Den odören fick mig dock att rodna ända in i själen.

Det våras för Gäddan

Idag är det tö i Finorten; stora sjok drösar ned från taken och istapparna står som spjut i backen.
Äntligen tecken på att det finns ett liv bakom Kung Bores bistra tider.
Det bådar gott tycker jag och stryker kläderna inför kvällens baluns.

Tjottahej!

Välkomna hem till mig

Någon hyfsat vis människa sa en gång i tiden att för varje person man älskar så öppnas ännu ett rum i ens hjärta.
Jag tycker det är väldigt fint sagt.

Några av mina rum finns där så smärtsamt tydligt men ingen bor i dem lägre.
En lillebror, en död farmor, en älskad katt, en avlång hund; dörrar som stått på vid gavel är nu stängda och låsta.
Fast rummen finns för alltid kvar innanför -gapandes tomma och det gör ont att tänka sig.
En del kommer kanske för alltid att bli som dödsbon i amerikanska filmer med vita lakan svepta kring varenda möbel och saker som inte får röras för att bevara vartendaste minne av den som en gång bott där.
Men jag tror man ändå måste tvinga sig att släppa in nya gäster, annars blir man ett vandrande orört kråkslott av ekande tomhet och ändlösa korridorer till slut.

I mitt hjärta finns det många rum och eftersom alla vet att husets hjärta är köket så har jag sex stycken; ett för varje barn.
Ibland är det svårt att värma upp hela den där jäkla kåken.
Det kan blåsa snålt och dra runt knutarna men jag hoppas och tror att de som fått nyckel in och sitter runt min kakelugn känner sig rätt tillfreds.
Jag tror att de känner att de alltid är välkomna hem.

Att jag verkligen älskar dem.

Status:

Ibland känns hela livet som ett jävla migrän-anfall.

"All utveckling börjar med en utmaning"

Idag skulle jag börja mitt nya jobb, men det första jag egentligen började med var att försova mig.
Jag erkänner mig till de renodlade tidsfascisternas lära och hade noga planerat in en morgontoalett av digert mått och således satt väckning i den allra strävhårigaste vargatimme.
(En avdankad sminkös med präktig 30-årskris på väg till nya arbetsplatsen;
hon lugnas inte av ett välment "hel-och-ren"-tänk utan kräver det allra tyngsta artelleriet inför sin entré.)

Döm därför om min förvåning när Fina Fyran slet av mig täcket ungefär i samma veva som jag sett mig själv skrida färdigmålad uppför trappan för att i godan ro inmundiga frulle.
Med gasen i botten/överhoppad dusch/koffeintabletten i magen lyckades jag hämta in tiden så pass att jag snubblade exakt på minutslaget och slapp den smutisga förnedring det innebär att komma sent.

Och jobbet då?
Jo det kommer gå toppen, tack!

(Tror jag iallafall....)

Springsug

Igår kom jag på mig själv att darra av pur upphetsning när jag vek ihop mina joggingkläder.
Som en Pavlos hund skakar hela kroppen i ett endorfinrus bara jag fingrar på de där svett-stela gamla paltorna.

Är det vad man kallar för positiv betingning?

Vemodig Sax-Tax-saknad

Hur länge sörjer en katt en katt?
Lika länge som man själv?

Och hur länge sörjer man en katt då, lika länge som en hund, en tax?

Stackars Surikaten signar uppgivet ner i soffan efter att ha letat igenom huset för femtielfte gången.
Börjar alltmer sällan vänta vid fönstret med blicken i horisonten, klippandes med ögonlocken.

Själv stryker jag henne utmed ryggen och en tår ur ögat, lovar att det blir bättre.
Men vad fan vet man?

-Lilla Surikaten det kommer en vår, tröstar jag med handen i hennes päls.
Det kommer mars och motljus och mod i barm.

Det är vår tid då, lilla Surikat.