Hur länge sörjer en katt en katt?
Lika länge som man själv?
Och hur länge sörjer man en katt då, lika länge som en hund, en tax?
Stackars Surikaten signar uppgivet ner i soffan efter att ha letat igenom huset för femtielfte gången.
Börjar alltmer sällan vänta vid fönstret med blicken i horisonten, klippandes med ögonlocken.
Själv stryker jag henne utmed ryggen och en tår ur ögat, lovar att det blir bättre.
Men vad fan vet man?
-Lilla Surikaten det kommer en vår, tröstar jag med handen i hennes päls.
Det kommer mars och motljus och mod i barm.
Det är vår tid då, lilla Surikat.
Lika länge som man själv?
Och hur länge sörjer man en katt då, lika länge som en hund, en tax?
Stackars Surikaten signar uppgivet ner i soffan efter att ha letat igenom huset för femtielfte gången.
Börjar alltmer sällan vänta vid fönstret med blicken i horisonten, klippandes med ögonlocken.
Själv stryker jag henne utmed ryggen och en tår ur ögat, lovar att det blir bättre.
Men vad fan vet man?
-Lilla Surikaten det kommer en vår, tröstar jag med handen i hennes päls.
Det kommer mars och motljus och mod i barm.
Det är vår tid då, lilla Surikat.
2 kommentarer:
Oj. Jag tror katter har hästminne. Men det har vi ju människor också.
Katter som har levt ihop, och trivts, tror jag tyvärr sörjer resten av livet, när den ena går bort. Som människor.
Sen behöver inte resten av livet vara uselt på grund av saknaden. Tror jag bestämt.
Fy tusan.
Det är så sorgligt att se henne ledsen bara. Själv kan man väl leva med det men de miserabla blickarna från Surikaten gnager i mitt hjärta.
Skicka en kommentar