Jag erkänner mig till de renodlade tidsfascisternas lära och hade noga planerat in en morgontoalett av digert mått och således satt väckning i den allra strävhårigaste vargatimme.
(En avdankad sminkös med präktig 30-årskris på väg till nya arbetsplatsen;
hon lugnas inte av ett välment "hel-och-ren"-tänk utan kräver det allra tyngsta artelleriet inför sin entré.)
Döm därför om min förvåning när Fina Fyran slet av mig täcket ungefär i samma veva som jag sett mig själv skrida färdigmålad uppför trappan för att i godan ro inmundiga frulle.
Med gasen i botten/överhoppad dusch/koffeintabletten i magen lyckades jag hämta in tiden så pass att jag snubblade exakt på minutslaget och slapp den smutisga förnedring det innebär att komma sent.
Och jobbet då?
Jo det kommer gå toppen, tack!
(Tror jag iallafall....)
3 kommentarer:
Såklart! Och tänk vad mycket tid du fick sova in liksom, buffra!
Men tusan vad jag saknar dig på Meter! Buhu!
Hoppas det går finfint i nya hamnen och jag hoppas verkligen att vi jobbar tillsammans i nästa projekt.
När ska vi hinna ses tro?
Godiva: Buffrat - Brilliant!!!
Soffan: Sötaste lilla S. Min telefon har fortfarande inte hittat hem efter den något fuktiga jultjottafräsan som begav sig härom sistens. Så jag har inte ditt nummer kvar! Men jag har jobbmailen still going strong så du kan väl maila mig där?
Och du; till våren seglar jag in i hemmahamnen igen (Äntrar moderskeppet den 1/3)
Då sksa jag bjuda dig på en kopp java ur maskinen.
Stor kram!
Skicka en kommentar