måndag 30 augusti 2010

Jobbet då?

Kaviarkillen har bytt projekt och är skitstressad.
Min favvoredaktör Lloyd har åkt på inspelning utomlands.
Bästa E njuter av välförtjänt men för mig outhärdligt lång semester vid Medelhavet.

Med andra ord är det sorgesamt på kontoret.

Dagens tips:

Idag fick jag en snilleblixt som jag bjuder er på:

Se fort som fasen till att lokalisera ämnet i de där små pesto-fröna som kan ge upphov till så kallad "pinje-mun"
(För er som missat det hela kan man kortfattat förklara det som en smak-förgiftning som håller i sig flera veckor och gör att allt man äter smakar äckligt.)

Alltså:
Patentera och sälj som bantningspreparat!

lördag 28 augusti 2010

Kärlek nr2


Den 2/4 sprang jag mitt livs första löparrunda, vilket nästa vecka är 5 månader sen.
Aldrig kunde jag gissat att jag skulle bli hooked på springet, att det skulle bli mitt livs andra kärlek.
För det finns få saker som gör mig så glad, hel och lycklig som just att springa!
Folk tittar skeptiskt på mig när jag säger att jag varje dag känner en lycko-ilning utmed ryggraden när jag tänker på att jag ska få jogga. Snöra på mig skorna, stoppa in musiklurarna och lämna allt annat bakom mig. Strecha musklerna på lårens framsida och kolla snörena på skorna en sista gång innan jag trycker på Runkeepern och förlorar mig i steget.

Jag springer i solsken, jag springer i skogen. Från jobbet, utför backar, i motvind och fuktig nattluft. Det är som att jag inte kan få nog. Jag försöker springa varannan dag, ibland går det inte att få ihop och då blir det var tredje. Ofta springer jag 8-9km, ibland 1,5 mil och om jag har riktigt ont om tid så springer jag bara 6km. Har jag en stor lucka springer jag 2mil och det är då jag är som lyckligast.

Två mil av asfalt och stilla flås, pulsen dundrar i tinningarna, fötterna som pressas mot underlaget och skjuter hela kroppen framåt -vidare.
Tänk att jag kan det! Att min kropp utan att knota kan transportera mig vart jag vill, när jag vill. Det är ta mig tusan helt fantastiskt!

söndag 22 augusti 2010

Fula fiskar

Jag gillar japansk mat. Låt mig förtydliga:
Jag älskar japansk mat.
När den är vällagad.

Det var den inte i Ringen idag där jag glatt och intet ont anande beställde in en sushi.
Besviken är mitt förnamn om man nu kan bli det över en snabblunch för 80 spänn.

För fram slängdes en ännu diskmaskinsvarm tallrik med risbylten, framhafsade under plastfolie av lortiga nävar som nyss fibblat med disktrasan.

Kanske kunde jag levt med min bacillskräck och ändå trugat i mig käket, kanske kunde jag tänkt på de hungriga barnen i Afrika och bara skärpt till mig.

Men med laxbitar stora som Goliats förhud och en räka så jävla skrämd att den verkade skitit på sig i serveringsögonblicket (med lång svart rand som resultat), så var det en omöjlighet.

Skämmes ta mig fan!
Bah!

Sweet 15

Natten var lång, sömnlös och orolig.
Vred mig bland knyckliga lakan och kastade huvudet av och an på kudden.
Olidligt!
Idag har jag ätit en mycket stadig frukost och djupandats till efterrätt.
Jag har gjort upp resrutt, ritat karta, skrivit listor i punktform.
Tar på mig foträta skor, extra mycket säkerhet under armarna och packar lätt men effektivt.
Till sist för jag över fyra tusen kronor från servicekontot.

Idag är dagen då allt kommer ske!
Idag är dagen då det inte går att förhala längre:
Stortjejerna fyller 15år imorgon och nu ska samtliga presenter inhandlas.

Jag ser mig i spegeln och fyller bröstkorgen med luft.
Tittar mig stint i ögonen:
-You can do it!!!!

fredag 20 augusti 2010

Dagens mest spännande

Idag kom min tejp-bh på posten.

Jag tror inte det är någon försenad trettioårskris som fått mig att beställa den.
Nej, istället väljer jag att se det som resultaten av en obotlig nyfikenhet.

För kan det verkligen funka att tejpa upp taxlapparna?

Återkommer.
(Nä ni behöver inte rädas några bilder.)

torsdag 19 augusti 2010

Det onda med det goda

Det tråkiga är att min cykel är stulen.

Det sköna är att nu slipper jag leta efter den mer.

(Jag hade glömt var jag parkerat den och finkammat hela Enskedet i tron att jag blivit antingen senil eller tokig. Men nu har Stortjejerna hittat det uppbrutna låset vid tbanan där jag faktiskt misstänkte att jag ställt den från början)

Omsorgsfällan

Idag är jag bitter och arg. Och orolig.
Späd var inte bara jävlig på pin kiv igår utan det visade sig att hon hade feber.
Så jag jobbade hemma idag.
Funkar bra eftersom jag har mycket empatiska arbetskamrater, kompetenta ledare och inte minst fria arbetstider plus väl fungerande Iphone.

På fritids för att hämta Fyran efter första dagen, passade jag även på att lämna in hans schema för hösten. Jag förklarade att både min man och jag är frilansare med mycket varierande arbetstider, men att jag uppskattade dem till strax före åtta till ca halv sex. Skolans verksamhet stänger sex.

-Ja, men det är bra att tog i och satte längsta tiden med marginal! säger den lilla pedagogen snipigt. Då vet vi att även om Fyran går runt 16 i normala fall så kan det komma dagar då han stannar så sent som till femtiden.

Jag skruvade besvärat på mig men bestämde mig för att ta tjuren vid hornen direkt:
-Nja, det är snarare så att han kommer att vara här till efter fem varje dag, men att det ibland även blir till stängningsdags.

När jag tagit mig från fritids till nästa stopp dagis för att hämta Arg, hade den där frökens ord grävt ett stort oroligt hål i mig. Är det illa för barn att vara på fritids till halv sex? Är det ovanligt? Och kanske framför allt: Hur fan gör alla andra?

Om jag ska hämta på fritids 17.00 måste jag åka från mitt jobb 15.45 för att hinna. Från fritids till dagis tar det ca en kvart att gå med barn vilket innebär att jag kan hämta Arg och Späd 17.25 om jag räknar med att det får ta max 10min att hämta Fyran. Dagis stängen 17.30 så då får hämtningen där ta fem minuter.
Det är en omöjlighet!

Pratade med en dagistant som inte lugnade mig speciellt:
-Ja efter fyra är det ganska tomt här.
Hon passade även på att säga att det nog var svårt att göra karriär samtidigt som man har dagisbarn och att en del går ner i arbetstid eller anställer barnflickor.
Men va fan!
Ska man inte klara sig på den skattefinansierade barnomsorgen?
Är det inte tänkt att så länge det är öppet så är det ok för barn att vara där?
Eller är det liksom tillåtet fast inte önskvärt att ha barn på fritids/dagis när man jobbar?

Dessa frågor har jag sen ältat och ältat hela eftermiddagen.
Vad finns det för underliggande värdering i uttrycket göra karriär, för det kändes jävlig oskönt när det sas. Som att det var något jag valde att göra för att förverkliga mig själv.
Något egoistiskt och nästan fult.
Själv trodde jag att jag var en slitvarg som stretade på för att försörja familjen och visserligen älskade mitt jobb, men inte det fatum att det tar mig minst 2 timmar per dag att pendla dit och hem.

Men vad fan vet man.

onsdag 18 augusti 2010

Prisutdelning i gölen


Ja man måste väl få skryta och malla sig lite va?
Två av mina små projekt-bebisar är nämligen nominerade i olika kategorier i år.
Och nej det är inte min förtjänst, men jag är väldigt glad och stolt över att ha fått vara med på ett hörn av dessa uppmärksammade samarbeten!

Undrar vad man ska dra på sig för festlig utstyrsel på festen då?

Upprop!

Idag började Fina Fyran i skolan.
Det var fint uttänkt med inledande gemensam grillfest dit man bjudit samtliga föräldrar och syskon till alla elever.
Genom hela Byn tågade välpolerade barn hand i hand på väg dit med hulda vårdnadshavare hack-i-häl; utom mina som satt i en jordgrop på dagis och väntade på att någon (jag) skulle hämta dem.

Med andan i halsen och LPplattor i armhålan, stormade Fyran, Arg, Späd och jag in på skolgården och slukades snabbt av folkhavet som vaggandes köade åt sig korvar, drick-tetror och knyckliga servetter.
Jag vill minnas att jag hann utbyta ett par tre ord med en dagismorsa innan första telningen försvann; tre minuter utom synhåll, bland en folkmassa på tusen personer och senaste tidens pedofilarm i Söderort, värmde upp min hisp-nerv ordentligt.

Så ordentligt att när nästa unge försvann och var borta i 8 minuter hann jag både börja gråta och få en närmast psykisk härdsmälta innan en dagispappa hittade henne på basketplanen. Skrattandes.

Kvällens begivenhet avslutades i klassrummet med en vrålande Späd och ilsken Arg. Vi väntade på Fyran och vi väntade på att få all super viktig skol-information.
Men mest av allt väntade vi på att få gå hem.

Jag vill inte ha upprop en onsdagskväll klockan 18.30!
Jag vill inte krampaktigt tvingas hålla fast två skittrötta småsystrar medan jag leker god, engagerad mor!

(Men Fina Fyran var lyrisk och tyckte allt var toppen)

(Herr Piano satt fast i en filmstudio och gjorde reklam med ett svart robot-får)

tisdag 17 augusti 2010

Midnattslöpet in numbers:

Startnummer 12463
Namn Gäddan
Född 76
Klass K

Sluttid 56.28

Genomsnittsfart 5.38 min/km

Distans Totaltid Sträcktid Min/km
2,5 km 12.34 12.34 5.01 min/km
5 km 26.32 13.58 5.35 min/km
7,5 km 41.55 15.22 6.09 min/km

Höst!

Hallå ja.
Semestern är slut, tillbaks på jobbet.
Äntligen lite lugn och ro!
Känner mig en smula ringrostig, så jag värmer upp med ett pytte-inlägg.

Hejdå.