torsdag 19 augusti 2010

Omsorgsfällan

Idag är jag bitter och arg. Och orolig.
Späd var inte bara jävlig på pin kiv igår utan det visade sig att hon hade feber.
Så jag jobbade hemma idag.
Funkar bra eftersom jag har mycket empatiska arbetskamrater, kompetenta ledare och inte minst fria arbetstider plus väl fungerande Iphone.

På fritids för att hämta Fyran efter första dagen, passade jag även på att lämna in hans schema för hösten. Jag förklarade att både min man och jag är frilansare med mycket varierande arbetstider, men att jag uppskattade dem till strax före åtta till ca halv sex. Skolans verksamhet stänger sex.

-Ja, men det är bra att tog i och satte längsta tiden med marginal! säger den lilla pedagogen snipigt. Då vet vi att även om Fyran går runt 16 i normala fall så kan det komma dagar då han stannar så sent som till femtiden.

Jag skruvade besvärat på mig men bestämde mig för att ta tjuren vid hornen direkt:
-Nja, det är snarare så att han kommer att vara här till efter fem varje dag, men att det ibland även blir till stängningsdags.

När jag tagit mig från fritids till nästa stopp dagis för att hämta Arg, hade den där frökens ord grävt ett stort oroligt hål i mig. Är det illa för barn att vara på fritids till halv sex? Är det ovanligt? Och kanske framför allt: Hur fan gör alla andra?

Om jag ska hämta på fritids 17.00 måste jag åka från mitt jobb 15.45 för att hinna. Från fritids till dagis tar det ca en kvart att gå med barn vilket innebär att jag kan hämta Arg och Späd 17.25 om jag räknar med att det får ta max 10min att hämta Fyran. Dagis stängen 17.30 så då får hämtningen där ta fem minuter.
Det är en omöjlighet!

Pratade med en dagistant som inte lugnade mig speciellt:
-Ja efter fyra är det ganska tomt här.
Hon passade även på att säga att det nog var svårt att göra karriär samtidigt som man har dagisbarn och att en del går ner i arbetstid eller anställer barnflickor.
Men va fan!
Ska man inte klara sig på den skattefinansierade barnomsorgen?
Är det inte tänkt att så länge det är öppet så är det ok för barn att vara där?
Eller är det liksom tillåtet fast inte önskvärt att ha barn på fritids/dagis när man jobbar?

Dessa frågor har jag sen ältat och ältat hela eftermiddagen.
Vad finns det för underliggande värdering i uttrycket göra karriär, för det kändes jävlig oskönt när det sas. Som att det var något jag valde att göra för att förverkliga mig själv.
Något egoistiskt och nästan fult.
Själv trodde jag att jag var en slitvarg som stretade på för att försörja familjen och visserligen älskade mitt jobb, men inte det fatum att det tar mig minst 2 timmar per dag att pendla dit och hem.

Men vad fan vet man.

7 kommentarer:

Huskorset sa...

heja dig.
folk tycker så mycket.
det ska dom skita i.

Isidor sa...

Världenär full av skitdumma människor som vet mycket bättre än du att de vill kunna gå från jobbet klockan tre, så därför ska du helst stanna hemma helt.

Sura kärringar som inte ens tyckte om barn från början, men som tog jobbet ändå, och sedan torkar bra många fler bajsrumpor än de mått bra av.

Du gör inte så. Du gör något vettigt, och dina barn är så mycket lyckligare av att ha en glad, rolig positiv fin mamma, än att gå hem en halvtimme tidigare från dagis.

Jag fattar inte heller riktigt, faktiskt, hur det är tänkt att folk ska kunna jobba och ha barn på dagis.

Gäddan sa...

Tack HK, du fyller mig alltid med lite jävlar anamma. Det betyder mycket för mig!

Isidor: Snälla fina du. Kloka fina (och sorgliga ord) som jag ska läsa flera gånger om. TÄnk at så där sa jag alltid till "mina" dagisföräldrar när jag jobbade på dagis: -Det är betydligt bättre för familjen att barnen är en stund längre på dagis och föräldrarna slipper stressa.
Tack I!

Kerstin sa...

Hoppas hon har vett att be om ursäkt när ni ses nästa gång, förhoppningsvis hade hon bara migrän eller nåt. Du är ju kunden och har de öppet till 6 så ska väl barn få vara där tills dess.

Och vadå "göra karriär". Är hon avundsjuk för att du gillar ditt jobb?

Tekrånglat som inte orkar logga in sa...

Jag är en sk "barnflicka" som hämtar en familjs barn på dagis. Det började med att jag var arbetslös, blev sen kär i barnen och nu hämtar jag dom för att jag tycker det är kul. (Utsvävning)
Vi bor i en prettokommun. Jag hämtar barnen vid tre.
Då är det antingen andra "barnflickor" eller mormor/farmor som hämtar andra barn samtidigt.
Vid ca 16.30 är det tomt på dagis.
Hur många föräldrar slutar så tidigt att dom hinner åka, ofta genom stan (Sthlm asså), och hämta barnen innan den tiden? Inte många gissar jag.
Tycker det hela är snett.
Personalen har väl betalt för att jobba hela öppettiden?
Vem startade hetsen vad gäller att hämta tidigt?
Visst är det mysigt om ens barn får gå hem med en människa dom gillar, som man visserligen betalar, men är det bättre än att vara kvar på dagis några extra timmar? Vetisjutton.

Mitt barn, som nu är 16 år, fick börja dagis klockan sex på morgonen när hon var tre år. Du anar inte hur många gliringar jag fick av personalen! Lägg sen till att jag var 22 själv. Men, jag hade pratat med kommunen, jag hade rätt till det, så vad skulle jag låta bli? Skulle jag säga upp mej för att de inte skulle behöva gå upp så tidigt?
Fast det blev värre med tiden. Sen bytte jag jobb till en butik, stängning kl 18.
Hon var kvar till 18.30. Haha, dom ville nog strypa mej. (Då började hon inte förrän på eftermiddagen)

Med denna kommentarsspyan vill jag mest bara hålla med dej och ropa heja!
Det är inte hemskt att ens barn får vara kvar längst på dagis. Min unge tyckte det var toppen att få vara själv med en fröken.

T, igen sa...

Sen kan man ju undra hur dom tänker när dom i längden bortrationaliserar sig själva.

Gäddan sa...

Tekrånglat: Ja det där funderar jag också över; varför är det bättre att gå hem med en (utomstående) vuxen när det på dagis oftast är efter fyra man som personal verkligen hinner med barnen.
Jag tänker vägra hänga på i den där hetsen med att den som hämtar först vinner! Klart att jag verkligen vill vara med mina barn så mycket det bara går, men jag måste ju jobba också.

När jag var liten och ensma kvar på dagis, detta var på det glada sjuttiotalet, fick jag följa med mina fröknar Mona och Ingegärd till personalrummet. Där rökte de och jag fick äta fikabröd och sy på symaskinen. Det var alla tiders!

Tack för uppbackning!