För att komma till rätta med min psykiska ohälsa beger jag mig ett par gånger i månaden till Vasastan.
Det är inte mina kvarter.
Hur trevligt det än vara månde med Tranan som häckar i sitt rede vid Observatiorelunden så trivs jag aldrig i den faunan. Det är helt enkelt skillnad på fågel och fisk.
Idag när snögloppet rann i rännstenarna och vintern fullkomligt rasade från taken, hade alla Odenplansmadamer så rådigt tagit på sig sina Hunter-stövlar. De gick där nöjt och trippade genom ilarna som virvlade fram över trottoaren. Äntligen fick de rasta sina små dyrgripar till skodon, äntligen fick de visa världen att de inte bara äger en labrador, en stickad mössa med pälstofs och fluffig Rävjacka utan även ett par gummistövlar med sex vita versaler på skaftet: HUNTER.
-Yeah, I´ve got it! lyste det triumferande i deras ögon.
Jajemensan, you sure got it! tänkte jag.
En halvliter omstöpt rågummi för tvåtusen spänn.
Det är fan brilliant!
5 kommentarer:
Haha! Jag jobbar vid Odenplan och tänkte exakt samma sak när jag plaskade fram i mina 400 kronors gummisar i morse. Det var, helt ärligt, BARA jag som INTE hade Huntermärket fram.
Sjukt.
Sus: Jag visste att jag inte var ensam! Tack.
En halv liter rågummi, som sagt...
Fast det var inte Söderberg som skrev det, utan Gäddan
Vad gjorde jag på din inloggning? Sorry P.
Det där låter som en affärsidé!! ;)
Skicka en kommentar