Springet och livet

Man tänker väldigt bra när man springer. Idag kom jag på att en löprunda faktiskt är som livet - man segar i motvind och gläds åt nedförsbackarna.
Ibland trampar jag lite snett men det är ok för fötterna hittar rätt igen. Gör missbedömningar och landar i en vattenpöl så skorna börjar skava. Härdar ut; snart torkar strumpan och doften från en syrén golvar mig inpå nästa villagata. Minns skolavslutningar, sommarlov, rutiga klänningar och farmors berså på Ekedal.

Vidare, vidare och jag springer förbi en student jag aldrig tog och genar över höghusområdet med tvättstugorna som mullrar ut en doft av Ariel. Sköljmedel, omlottröjor, plyschdräkter och småbarnsår. Mammalycka och ömma bröst, tar vägen där bilarna kör. Blir omkörd, hundra knyck, men jag trampar på. Blicken vid horrisonten och vet att allt har sin tid. Passerar dagis där jag jobbat och lämnat bakom mig, mina fötter vill nån annanstans.

Det är härligt fast jobbigt och svettigt men jag springer ännu fortare bara för att jag kan. Vägrar tänka 'sen' och piskar på mig ett hack till, jag vet att jag orkar! Slänger mig runt en kurva och snubblar in i en flädervägg. Hjärtat svämmar; kärlek och flytande guld - det finns ingen lukt som berör mig som fläder! Vi kallar det hylle i Skåne och jag minns sommarkvällarna på pappas cykel när vi plockade klasar till saftkoket i köket. Lillebrors barnsits bak mamma; hur vi sträckte ut händerna i motljuset för att skrattande nå varann.

När telefonledningarna börjar löpa över mitt huvud, gatorna blir smalare och slingrigare, nu närmar jag mig Kallebacken och katterna som smyger i buskaget. Då tänker jag på Behemot och minns att livet alltid går vidare, att ljuva kärlekar ska vårdas ömt -längst in i själen. Sen krasar det under skorna av singel och jag upptäcker att jag står där, mitt på tomten, mitt i livet. Med lite bakom mig, men milsvida olöpta vägar framför mig.

Hjärtat bankar innanför revbenen som häver sig under tröjan;
Fy fan vad jag älskar att leva!