Det är höst i Enskedet. Jag susar fram på min ljusblå cykel och himlen är hög som aldrig förr.
Marken ligger prickig av högblanka kastanjer att fylla fickorna med -det är svårt att låta bli.
Lönnlöven krusar sig längs trottoarkanterna och om man vågar kniper man ett av alla äpplen som dignande tynger ner grenarna till praktisk nåhöjd.
Det är lugnt i själen. Fridfullt och stilla.
Jag låter luften fylla mina lungor och tänker att just nu är jag lycklig. Just nu är allt bra.
Livet är fullt av en massa nu, det känns både läskigt och hoppfullt.
Nu är nu. Och nu. Sen är också nu.
Det är coolt!
Och bra.
Om mig
- Gäddan
- Gäddan föddes för ett par år sedan som ett nic på ett forum där jag brukade hänga. Hon är mitt alter-ego; lurar i vassen, alltid på hugget. Gäddan växte upp i Myllan (Fotot på henne och Lilla Arg togs där), och när en hemlig längtan tillbaka dit. Nu bor hon sedan länge i Storstaden, med Herr Piano, Liten Späd, Fina Fyran, Lilla Arg och de tre Stortjejerna. I deras hus råder ett välorganiserat kaos under överinseende av hunden Pytt och katterna Behemot och Surikaten. Gäddan är en rivig jävel med hjärtat på rätt ställe, hon är envis och segerviss och fenomenal. En dag kommer hon simma ur sin göl och ta för sig av livets goda som väntar på henne. Efter att ha levt många år som hyfsat tillfreds hemma-patriot med en barnspya på vardera axel, machetar hon sig just nu genom mediedjungeln med stor förtjusning. Kort sagt -Gäddan är jag!