Jag älskar Born to run!
Jag älskar den så mycket att mitt hjärta klappar i otakt och hoppar över slag även när jag för tusende gången låter introt dunka in i mina öron.
Skivan gavs ut ett år innan jag föddes och det är ett mysterium hur en gubbe på helt annan kontinent kunde veta, att det 36år senare skulle traska en gädda över Skanstullsbron och känna igen varenda ord han skrev.
En som visserligen skulle ha fladdriga vjeans och Leejacka med ludd på kragen och guldiga RayBans på näsan; men varken heta vare sig Mary eller Wendy eller Rosalita i förnamn, fast ändå känna sig så träffad av de där textrena att de brände i bröstet när hon hörde dem.
