...men nu har jag äntligen kommit på hur man gör för att spärra bloggen mot kommentarer.
För nej, jag vill faktiskt inte veta vad ni tycker - jag vill bara skriva.
Tack alla ni som under åren peppat och stöttat i kommentarsfältet. Det kommer jag sakna!
Nej tack, ni som passade på att sprida era egna tillkortakommanden i syrliga, anonyma ordalag.
Det var nära att ni vann.
Tur att en gädda har så jävla många ben att resa sig på!
(Det sög liksom tre månaders must att tugga i mig nån kvävande omtanke jag fått plitat i kommentarsfältet utan att ha bett om det härom sistens. Nu städar jag upp här i gölen, och plitar vidare när andan faller på.)
Om mig
- Gäddan
- Gäddan föddes för ett par år sedan som ett nic på ett forum där jag brukade hänga. Hon är mitt alter-ego; lurar i vassen, alltid på hugget. Gäddan växte upp i Myllan (Fotot på henne och Lilla Arg togs där), och när en hemlig längtan tillbaka dit. Nu bor hon sedan länge i Storstaden, med Herr Piano, Liten Späd, Fina Fyran, Lilla Arg och de tre Stortjejerna. I deras hus råder ett välorganiserat kaos under överinseende av hunden Pytt och katterna Behemot och Surikaten. Gäddan är en rivig jävel med hjärtat på rätt ställe, hon är envis och segerviss och fenomenal. En dag kommer hon simma ur sin göl och ta för sig av livets goda som väntar på henne. Efter att ha levt många år som hyfsat tillfreds hemma-patriot med en barnspya på vardera axel, machetar hon sig just nu genom mediedjungeln med stor förtjusning. Kort sagt -Gäddan är jag!