tisdag 26 augusti 2008

Farmor Wivi

Idag har jag tänkt mycket. På min farmor till exempel.
Det kan bero på att jag lider av sömnbrist och känner mig lite blödigare än vanligt.
Det kan också bero på att min granne bjöd mig på så starkt kaffe att huvudet har snurrat runtrunt utan stopp tack vare koffeinet.

Min farmor var en stark och mycket klok kvinna som satt på många oväntade kunskaper.
Hon lärde mig mitt favoritord som alltid får mig på gott humör:
'Rabarbertand'. Det är den enda tanden man har i en i övrigt tandlös mun, för den var så bra att repa skalet av rabarberstänger med, förklarade hon.

Hon använde sig också av ordet 'himifra' vilket helt enkelt betyder hemifrån. Någon som aldrig varit ute i den stora världen, någon som gått hemma och inte riktigt har koll på hur saker och ting funkar. Mycket användbart.

Min farmor började städa hos andra som nioårig liten flicka och knäna förstördes någonstans i en bättre bemedlad familjs trapphus. Hon födde tre söner och blev änka långt innan jag föddes. På mina födelsedagar kom hon med tåget och hade famnen full av butterkaka som hon bakat i gryningen och frukt från trädgården. I dramatenvagnen hade hon gamla glassförpackningar med plättar som var det bästa jag visste men aldrig fick hemma eftersom min pappa tyckte det luktade för mycket os när man stekte mat.

Min farmor dog på ett ålderdomshem strax efter midnatt på midsommarafton i år, ett par dagar innan min yngsta dotter föddes. Då var hon bara en liten liten skärva av sig själv och hade inte känt igen mig eller sina söner på flera år. Nu ligger hon begravd vid sidan om sin Göte i den skånska myllan.

Min dotter bär hennes namn och jag minnet av henne.
Jag saknar dig farmor.

6 kommentarer:

Huskorset sa...

Tjena Gäddan.
Du är grym!
Och härmed länkad bland favvos hos mig, om det är ok.

Anonym sa...

Jag kommer från Huskorsets blogg... och sjunker ner i tankar om egen farmor och mormor... när jag läser ditt fina inlägg om farmor Wivi.. Du är en ny bekantskap som jag kommer att besöka flera flera gånger för jag håller med Huskorset förstås. Du är grym! Skatan

Anonym sa...

Dito. Oj vad fint. Jag blev alldeles ömhjärtad.

Gäddan sa...

Tusen tack alla!
Vad roligt att någon vill läsa mina små tankar.
Nu blir jag varm och lite rörd!
Hälsningar Gäddan

Och ja,Huskorset -det är bara en ära!

Pseudonaja sa...

Jag sladdar också in via Huskorset. Jag känner igen mig i detta inlägg. Saknaden efter en farmor som betydde så mycket, men som gled in i dimman de sista åren. Hur min yngsta dotter bär hennes namn.

Snokis sa...

Fint inlägg!