Farmor Wivi

Idag har jag tänkt mycket. På min farmor till exempel.
Det kan bero på att jag lider av sömnbrist och känner mig lite blödigare än vanligt.
Det kan också bero på att min granne bjöd mig på så starkt kaffe att huvudet har snurrat runtrunt utan stopp tack vare koffeinet.

Min farmor var en stark och mycket klok kvinna som satt på många oväntade kunskaper.
Hon lärde mig mitt favoritord som alltid får mig på gott humör:
'Rabarbertand'. Det är den enda tanden man har i en i övrigt tandlös mun, för den var så bra att repa skalet av rabarberstänger med, förklarade hon.

Hon använde sig också av ordet 'himifra' vilket helt enkelt betyder hemifrån. Någon som aldrig varit ute i den stora världen, någon som gått hemma och inte riktigt har koll på hur saker och ting funkar. Mycket användbart.

Min farmor började städa hos andra som nioårig liten flicka och knäna förstördes någonstans i en bättre bemedlad familjs trapphus. Hon födde tre söner och blev änka långt innan jag föddes. På mina födelsedagar kom hon med tåget och hade famnen full av butterkaka som hon bakat i gryningen och frukt från trädgården. I dramatenvagnen hade hon gamla glassförpackningar med plättar som var det bästa jag visste men aldrig fick hemma eftersom min pappa tyckte det luktade för mycket os när man stekte mat.

Min farmor dog på ett ålderdomshem strax efter midnatt på midsommarafton i år, ett par dagar innan min yngsta dotter föddes. Då var hon bara en liten liten skärva av sig själv och hade inte känt igen mig eller sina söner på flera år. Nu ligger hon begravd vid sidan om sin Göte i den skånska myllan.

Min dotter bär hennes namn och jag minnet av henne.
Jag saknar dig farmor.