Nu har jag äntligen varit iväg på Salong Mirabelle!
Salongen slår upp sina dörrar lite titt som tätt, fast om jag ska vara ärlig mest titt.
Den kan till ett mycket prisvänligt vis tillhandahålla diverse behandlingar för både kropp och själ. Det enda förbehållet är att allt material måste kunna tillgås från Hemköps hygienavdelning.
Salong Mirabelle ligger nämligen i vårt orenoverade badrum från 61. Interiören utgörs av guldbrunt kakel prytt med oranga rosor och en lila lurvmatta på golvet.
Förberedelserna ser ut som följer:
Jag sliter åt mig lite blonderingsmedel på måfå när jag öser förbi i 120 med syskonvagnen på väg mot mejerihyllan. Hemma väntar ögonbrynsfärgen och ansiktsmasken från förra julklappsutdelningen; den funkar nog ett varv till.
När jag spurtar förbi godishyllan stoppar jag på mig en chokladkaka också -en spaupplevelse ska ju vara för alla sinnen, remember.
Väl hemma låser jag in mig på dass och ignorerar allt barnlarm, nu är det egentid som gäller. Med ganska taffligt handlag och klumpiga verktyg (Lilla Args såpbubblesvärd, topzen från botten av nesesären som Gud glömde och babyvåtservetter för att snabbt kunna eliminera allt kladd) skrider jag till verket.
I bästa fall går det helt ok, det gör det för det mesta.
I värsta fall får jag ha mössa tills jag vant mig, det brukar gå rätt snabbt.
Låt mig uttrycka det så här: Jag har en mycket oskitnödig inställning till hår. Va fan, det är ju bara hår!
Dessutom har jag med största sannolikhet redan gjort alla de bottennapp av rang som man kan tänkas begå vad gäller hår: Färgat med texilfärg (Nej, färgen var inte det som knäckte stråna, det var fixersaltet som tog livet av dem), hemmanentat med stålklämmor (Det blev någon reaktion mellan vätskan och metallen så hela frisyren smälte ihop till en gummiperuk) och klippt Annie Lennox-frisyr med nagelsaxen lite på infall (Nej, jag var inte full, bara uttråkad)
Så Salong Mirabelle är rena rama Björn Axén-studion i jämförelse.
Shit, nu måste jag rusa och skölja ur håret!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tycker att du är modig - och att det låter skönt med egentid. Själv är jag dock strängt beordrad av franske frisören Pascal att hålla mig ifrån all hemfärgning sedan en olycklig Nina Hagenincident i Paris 1998...
Pascal, jo de brukar ju inte uppmuntra en till egna hårexpriment direkt. Men som sagt -det är ju bara hår.
Jag glömde skriva om mina dread locks i listan över hårkatastrofer.
Dread locks, Venice Beach, LA 2003. Det gör jag däremot INTE om.
men dreadlocks kan jag göra om åt dej, dock blev de framskjutet till efetr julen, jonna hade dubbelbokat förra söndan. synd att du inte föår se vilket magnifiko mästerverk det kommer att bli! och du, tack men jag har rdan hört dina förvarningar om hårkorvar som luktar stekos och kryllar av löss som aldrig går att få bort. men du, det kommer bli så snyggt! ses på måndag (!)
systern: Jo, vissa kan ju tänka sig stekos och löss för att se snygga ut. Jag kan det inte.
Men på måndag ses vi!
Kram!
Ha ha, underbart inlägg!
Man saknar bara före-efter-bilderna:-)
Underbart skrivet! Hår är bara hår. Jag fick också ett hårinfall härom veckan.
.attle. Håll oss inte på sträckbänken utan spit it out! Hur blev livet efter infallet?
Skicka en kommentar