Jävligt ledsen till och med.
Nej, katten är inte död och barnen är friska, men jag har liksom hamnat i en konflikt jag inte vill vara i.
Eller konflikt och konflikt, det är nog inte rätt ord, men jag är deppig i alla fall.
Det handlar om pengar och lojalitet och lite slarv och ett stort missförstånd. Inte något oförlåtligt, men ihopkokt till en soppa som inte går att bena ut.
Hela sörjan tar mig till en punkt där jag måste bestämma mig för vissa saker, fatta beslut och tänka igenom hur jag vill ha mitt liv.
Svåra, tunga saker som jag helst vill strunta i nu före jul och för all framtid, amen.
Det är svårt att stå upp för sig själv och den man faktiskt är.
Att bli dömd är alltid jobbigt, att bli det ohörd är fruktansvärt.
Men då tänker jag på min vän scouten som alltid säger:
-Stå på dig, annars gör någon annan det!
Då går det lite bättre.
Då går det lite bättre.
6 kommentarer:
Fy fanken.
Vet du en sak söta rara Gäddis,
att varenda ord, förutom "barnen" som jag byter till "hästar/hundar/klienter" skulle jag ha kunnat skriva själv.
Och rådet man alltid får i den situationen är "Men det känns mycket bättre bara man har tagit tag i det. Sen. Sen blir det bättre."
Men det är NU det är jobbigt, det är NU man inte vill, man vill slippa nu. Nu ska det vara lugnt. Om man bara får lite lugn och får ha det lite bra kommer man orka ta tag i det där sen. Man måste ju faktiskt må lite hyfsat för att ens kunna tänka klart, eller hur?
Men det gnager.
Själva faen : -)
Och mest jävligt är att de för det mesta har rätt, förståsigpåarna.
Om det inte gäller vissa typer av infekterade tvister som faktiskt kan må bra av att värkas ut och läkas med tid.
Men scout-mottot instämmer jag i!
Tack Godiva!
Tack för att du läste, såg och skrev precis en sån kommentar som en vissen liten gädda behöver höra idag.
Det är sanna ord och jag tar dem till mig, begrundar och bär dem med mig nu ett par dagar medan jag funderar vidare.
De gav mig lite styrka och nyfunnen ork!
Tack vänliga själ!
(Och så en smula jävlar-anamma tillbaks till dig; va fan, vi har väl varit med och överlevt värre?!)
Japp, garanterat värre, förmodligen ; -)
Sen var det väl Nietzsche som gav mig mitt motto:
"Vem som helst kan klara en kris.
Det är vardagen som tar död på en."
Jag kanske skulle göra om min logga och byta "bitterfitta" mot de visdomsorden, det är ju ändå jul:-)
Godiva: Tack för citatet. Det tar jag med mig!
Gäddan.
Stor kram från Jonsered. Du är GRYM.
HK: Tack, Jonsered! Det värmer.
Skicka en kommentar