Det borde vara nervöst, men jag känner mig så avslappnad och sval efter 2timmars-chocken på visningsdagen, att det här blir som ett yoga-pass jämförelse.
För att trubba av mina nerver ytterligare kom jag igår på Lilla Arg halsandes ur fönsterputsflaskan.
Lagom till att jag kände mig ganska lugnad på fronten huruvida hon skulle överleva, var hon försvunnen.
Efter idogt letande och ropande hittade jag henne -inkrupen i torktumlaren med tilldragen lucka, så nu har jag varit vettskrämd två gånger det senaste dygnet.
En budgivning är intet mot min dagliga balansering på gränsen till nervsammanbrott som Lilla Arg förmår mig till!
9 kommentarer:
Hua, Lilla arg är en kreativ liten människa hör jag ;)
Lycka till idag med buden!
Vem behöver läsa deckare och se på skräckfilm när man har småknoddar hemma?
Min minsta halsade ur en flaska med alvedon när han var två år. Girigt hade han druckit ur hela flaskan. Ilfart till akuten. Inget att göra, bara vänta. Darrande orosväntan och självförebråelsemätaren slog i taket.
Hemmiljön lär vara den farligaste olycksplatsen för små barn. Med mig som morsa dessutom.
Vi har tappat bort honom en gång i Drottningholmsparken också. När vi skulle sätta upp alla ungarna för fotografering på trappan till China slott var han borta. Vi hade lekt i labyrinterna en halvtimme tidigare. Det var det sista spåret. Hu vad tiden stod still innan vi hittade honom hos högvakten, dit han hade gått själv. Jag hade vid ett annat tillfälle instruerat honom om hur man ska göra om man tappas bort. Man ska gå till personalen. Det gjorde han så lydigt så.
Jag är så lycklig att vi sluppit det där med torktumlare och sånt hittills. Men det kommer väl. Och han har ju backat ut för trappen i trädgården en gång med sin Bobby-car. Det blev blodigt.
Förresten,
För några år sedan var min mor "försvunnen", vilket hon ofta är, eftersom hon är dålig på att berätta när hon reser bort. Plötsligt damp ett vykort ner:
"Hej!
Jag är i Riga. Inatt fick jag skjuts med hemliga polisen till hotellet, efter att de gjort en razzia på restaurangen. Imorgon flyger jag med Aeroflot till Kaliningrad. Min sista vilja hänger bakom köksdörren.
/Mamma"
Det var hennes hämnd. Fast jag var ett så snällt barn som aldrig drack fönsterputs eller lekte i torktumlaren.
Mrs Li: Tappa bort är det jävliga av jävligaste tycker jag.
Min Fina Fyra försvann i ett köpcenter när han var två. Han stod med mig i kön till Polarn och Pyret och sekunden efter var han borta.
Det var bara fem minuter han var försvunnen men det är det hemskaste jag upplevt. Jag tappade fotfästet, sjönk som en sten och hörde alla ljud så avlägset. Jag sprang ut ur affären och såg alla människor som gick ute i gallerian. Jag trodde aldrig jag skulle få se honom igen.
Min mamma som var med mig brukar kunna lugna mig vad det än vara månde, men nu när jag sökte hennes blick var den lika skräckslaget svart som min egen.
Sekunden efteråt ropade de från butiken, de hade hittat sonen. Han stod inne i en provhytt och slickade på spegeln.
Mycket imponerande att ditt barn listade ut vilka som jobbade på Drottningholm tycker jag! Han kommer klara sig bra i livet, inte ens hemmiljö kan ta kål på en sån liten överlevare!
Isidor: Ja, du. Ni har ju er herre med fallenhet för snubblerier... Det är lite läskigt på annat sätt.
Men lilla mamman verkar vara en riktig krut-kärring tycker jag! Jag hoppas jag också kommer att vilja leva lite äventyrligt när jag blir stor och inte har några småbarn längre (nu har man det ju väldigt gastkramande vare sig man vill eller inte)
Lilla Arg är en mycket glad och otvungen själ, så det känns nästan bara skönt att hon har lite skitstreck och rackartyg för sig så hon inte blir för mjäkigt lätthanterlig.
(Men det talar vi tyst om inför henne, ok?)
Gulp. Som plåster på nervsammanbrottssåren får du en award av mig. Go get it!
Påhittigt! Vår dotter stoppar in missarna i torktumlarn istället..
Ja, och på tal om att dricka, här om dagen när jag skulle måla naglarna fick hon fatt på mitt nagellack i ett obevakat ögonblick och DRACK det! Vi hörde ett hostande och paniken steg i huset. När giftcentralen lovat att det inte var någon fara och vi lugnat ner oss pekar dottern på flaskan och ropar "mera, mera".. eh..
malin: what!?
Skicka en kommentar