Tidoptimister. Helt ärligt vad är det för fel på dem?
Jag har all förståelse för att människor är skapta olika och därför presterar olika i vissa sammanhang när det handlar om fysiska färdigheter, typ brännboll och längdhopp.
Jag kan även ha visst överseende med att man då och då gör en glädjekalkyl över sitt läge och därmed kommer för sent.
Men att alltid. Missbedöma. Optimistiskt hoppas in i det längsta på att just Denna timmen kommer att bestå av det ändå smått otroliga 85 minuter. Nej, det kan jag inte förlika mig med.
Lärde inte Tidsoptimisterna sig klockan på lågstadiet som alla andra? Har de någon form av tidslexi som gör att de inte kan uppskatta hur lång tid saker och ting tar?
Vuxna människor som läst på universitet och högskolor och kors i taket, men lik förbenat -att avläsa en urtavla verkar vara deras största utmaning någonsin. En för evigt hopplös uppgift som de suckar och pustar och tvår sina händer över.
Min älskade Herr Piano heter inte blott så för att han är ett musikaliskt geni, utan för att han även gillar att ta det lite piano.
Jag älskar honom och kan leva med det, men jag förstår mig verkligen inte på det....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
vad var det nu då?
Haha, mycket bra skrivet.. jag lever också med ett piano, men han är inte ens musikalisk:-)
he he, jag känner mig träffad av sleven... vadå är det inte 85 minuter på en timme?
Men Tesstamente konstaterar att det alltid finns något som är värre, ett omusikaliskt piano ; -)
Herr Söderberg! Detta var inte något upprop, bara en stilla reflektion.
Tesstamente: Ja, det är verkligen värre!
Godiva: Du som verkar vara ett sånt rekorderligt fruntimmer!? Det kan jag aldrig tro om dig.
Hahaha jag kan bara säga att detta var ett sjukt qul inlägg då jag är uppvuxen med herr P. Jag förstår dig till punkt och pricka. När det var middag i vår fina hemstad sa vi ofta en timme tidigare till Herr P och så lyckades han komma nästan samma tid som vi andra. :o)
Hoppas att han inte trodde att varje graviditet skulle vara tolv månader också.
Jag är fortfarande förbluffad över att jag hade någon att växla ringar med vid altaret. Men han glänste bara tillfällligt...
Och ändå en sådan grym deal.
Syster till...: Precis det försöker jag lära ut, fast omvänt! Att lägga på en timme på sin uppskattade tidsplan, så kanske man har en rimlig chans att komma i tid.
Snokis: Nä, det var nog bara jag som tyckte det kändes som ett år!
Hemliga Damen: Jamen då vet han ju hur han kan överraska dig på ert guldbröllop -genom att reprisera succén från bröllopet!
Skicka en kommentar