Ikväll har vi varit på middag hos våra grannar.
Tänk att det faktiskt finns människor som vill bjuda hem vår turbulenta, högljudda, enorma, intensiva familj på middag.
Som handlar hem genomtänkt mat, med förrätt, huvudrätt och dessert. Som städar och plockar undan, dukar fint, viker servetter i sprakande färger, tänder kandelabern och bjuder in till fest.
När familjen i fråga dessutom har en liten yttepyttig vecko-bebis som nyss varit sjuk och fortfarande innehar den inte helt enkla vanan att vilja vara vaken på nätterna, så känns inbjudan ännu mer underbar.
Det värmer mitt hjärta väldigt, väldigt mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Underbart! Jag blir rörd.
Jag har ganska nyligen insett att vi inte haft eller blivit bjudna på middag på väääldigt länge.
Tre barn. Man själv har fullt upp och vi är väl inte det populäraste middagssällskapet heller... Även om mina barn är fan världens snällaste, såklart :-)
Eller, om man vänder på det.
Tänk att det finns fina vänner, med så mycket att göra, så många barn att ta hand om, som ändå vill komma till vårt stökiga hem och umgås, fast vi bara kan umgås med ena kinden, medan ansiktet är riktat mot kaoset på två ben som måste hållas under uppsikt.
Det är alldeles för få som kommer hit på middag och förgyller våra kväller!
Skicka en kommentar