Vardags-mirakel!

Tidigt i förmiddags när jag lite surt satt vaken med spädisen i famnen och hålögt stirrade framför mig ut i morgonskymningen, fick jag de godaste av underbara nyheter!

En nära ringde och viskade nervöst: Jag är gravid igen...

Och det är höjden av lycka men även avgrundsdjup skräck. Över att ha fått möjligheten att bära ett barn, men samtidigt inte veta om det ska sluta som förra gången. 

De har inget barn idag, men jag hoppas hoppas hoppas att detta går vägen! Om det är något jag vill i detta nu och för all framtid så är det att det Lilla Livet stannar kvar och växer sig stark, så stark och möter oss här ute i stora världen någon gång i september.

Snälla goda måtte allt bli som det ska.