Frågan är vad som känns mest stressande:
1. Att ha tusen foton på de äldsta barnen men inte veta riktigt var de ligger eller i vilken ordning.
2. Att nästan inte ha några foton alls på de yngsta barnen, men i alla fall har total ordning på de få som finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
2 är lite värre.
1. är normal status.
2. är en uppmaning! Fram med kamera & video!
/ja jäklar det var en stressande kommentar...
Tvåanr bäst!! Jag kommer Aldrig att hinna ikapp med de 18000 tusen bilder som jag har på min älsta...
Mrs Li: Tack, du löste mig från några av det dåliga samvetets bojor.
Godiva: JAg antar att du har rätt. Jag hinner liksom bara inte ens tänka tanken på kamera. Ännu mindre faktiskt ta fram den (För den måste ju ligga här hemma någonstans. Eller...?)
Snokis: Mh. Ja, statistiskt sett har du rätt, för de flesta verkar tycka som du. Men jag hoppas att vi som av någon anledning hamnat i alt2 inte automatiskt placeras i håvetet efter detta liv.
Köp fler billiga små kameror, en kamera i köket, en i vardagsrummet, en i hallen, en i bilen, låt barnen fota...
Eller så lever man och njuter av nuet;-)
Godiva: Just det där sista du skrev ska jag skriva ett inlägg om en dag. HAr länge fascinerats av människor som är mer besatta av att föreviga stunden än att uppleva den...
Skicka en kommentar