Osant vs finslipat

Jag får panik runt tolv när jag inser att vi inte har någon mat hemma till Liten Späd.
I kylen hittar jag en gammal ledsen, kokt potatis som blivit kvar från någon bortglömd sillunch.
Jag mosar ihop den med en skopa av frukostpastejen och slänger i de få blad som fortfarande kan klassas som mänsklig föda av en frostskadad basilikaplanta (Ja, det är Herrn som envisas med att handla hem detta ogräs som slokar innan de ens hunnit ur bagageluckan på stormtroopern).
När jag står där med den sorgliga laxrosa smeten på bebistallriken känner jag mig jäkligt långt ifrån någon supermorsa; försöker trösta mig med att basilikan i alla fall var ekologisk, men det biter inte riktigt på det dåliga samvetet.

Men sen kommer jag på att allt bara handlar om hur man säljer in det.
Jag kan göra en mäklarbeskrivning och liksom bara freestyla lite med formuleringen så det låter bättre. Samma sak fast nya ord, helt enkelt.
Som när det ska annonseras ut en rutten kåk som inte varit i närheten av en renovering de senaste decenierna, med ingrodda heltäckningsmattor och bågnade masonitväggar drypandes av fukt.
Vad det står i annonsen? "Tillfälle att förvärva unik villa i charmigt originalskick med oändliga möjligheter att förverkliga sitt eget drömboende"

Och eftersom jag läst så otroligt mycket mäklarsnack de senaste tre åren så anammar jag stilen direkt och skriver härmed utan omsvep att:
Till lunch idag serverades Liten Späd "smörältad rotfruktspuré med leverpaté och färska itaienska kryddor".