Jag gillar att vara uppe när alla andra i huset sover. När huset är tyst och det enda som hörs är fjärrvärmen som susar i elementen. Alla rummen är släckta utom vardagsrummet, där ljusslingan i fönstret brinner.Det är såna stunder jag har tid att titta på fotona i datorn som jag inte sett på evigheter. Man kan göra riktiga fynd längst in i mapparna som hamnat i oordning och glömska.
Ikväll hittade jag de här två; den översta bilden är min älsklingsbild, om man nu får använda det ordet fast man fyllt 32.
Den föreställer Herr Piano som kittlar Fina Fyran tills han kiknar. De ligger i vår säng i huset där vi nyss flyttat in. Jag minns den morgonen, det var innan vi plockat upp våra kartonger och allt var fortfarande spännande orört nytt. Vi hade inte renoverat, tapeterna var ännu syrénlila och jag har aldrig förr i hela mitt liv känt mig så hemma någonstans som då.
Andra fotot är på Surikaten som glor på tv.
Antagligen fotboll.
8 kommentarer:
Men det var väl nåt av det mest grönjevuskt shiitgelliga...!
(inte Surikaten då. Eller jo...eller, ja du fattar)
Var tvungen att väcka hårbollarna och visa snyggingen, jeezuz vilken cool katt! Förstora till tapet!
HK: Ja, han kan den där Piano!
Och Fina Fyran var ju ett praktfullt exemplar redan som spädis.
Sylvia: Den katten tål att tittas på. Det bästa är att hur cool hon än ter sig på bild, så är hon liksom waaay coolare i verkligheten (När man kan uppfatta vidden av hennes galenskap)
Ibland får man ont av en promenad på minnenas allé, men du kanske bara mådde bra av det den här gången?
-Bilder!
Inte för att de behövs. Dina texter är finfina som de är.
/lekfarbrorn
Isidor: Ja, jag blir väldigt glad och lycklig när jag tittar i våra fotoalbum. Sånt som gör ont ligger längre bak i mitt liv -typ 10 år. Så det var ljuvligt att se de där gamla (tagna med mobilkamera faktiskt) fotona.
Mats: hej min goda vän, och hjärtligt tack för dina fina ord!
Men åååhhh... underbara bilder!
Och om det var bättre förr, hur bra kommer det inte att bli snart!!!
Godiva: Nej, det var inte bättre förr, men bra! Lika bra som nu. Fast lite bitterljuvt är det alltid när man ser bilder på sånt som vuxit, lite som ett bevis på att livet faktiskt rinner iväg...
Skicka en kommentar