Döööööööööööd.

Idag är jag död. helt död. jag orkar inte ens byta till versaler när jag ska.
fem dagars pimpning av huset som ska säljas har tagit ut sin rätt. Fanskapet ligger nu på Hemnet och river ner applåder (I hope). Visning den 25e och 26e men en smygis redan nu till helgen för de som inte hållt sig för goda för att ljuga för mäklaren:
"Vi är jätteintresserade men är bortresta visingshelgen..."
Jag vet, för jag och Herr Piano har gjort samma sak tusen gånger.
Jag vet inte vad det är man hoppas på, någon form av fördel, men exakt vilken? Att säljarna ska fatta tycke för just DEM och säga:
-Näe vet ni vad! Nu struntar vi i budgivning och låter er köpa hela klabbet, ni verkar ju vara så himla rekorderliga! (Men endock, det har hänt. Fina Fyrans fadder kammade hem sitt hus mycket fördelaktigt genom att dricka kaffe med ägarna och visa sig från sin bästa sida; han har många)

Som plåster på mina blödande trötthets-sår tog det mig tre timmar att hämta på dagis idag.
TRE TIMMAR! Med ett spädbarn i vagn och en tvååring vid hand gav jag mig iväg med bussen. Eller, jag gav mig i väg med nästa buss. Eller inte den heller, utan först den tredje bussen fick vi plats på (Det finns begränsat utrymme för vagnar på bussar, remember?) och då var det en halvtimme efter att vi gått hemifrån.
Sen rullade det på i samma anda. Vi lämnade huset kvart i två och var hemma fem i fem. Då hade vi varit på resande fot hela tiden, och själva dagisdelen var inte mer än en kvart, max tjugo minuter.

Jag säger bara en sak: Fy fan vad jag är trött på att skit-pendla med de där jä*vla bussarna. Det ska bli så osannolikt skönt när vi flyttat och jag kan gå till dagis på fyra minuter.
Tills dess går jag på knäna (Och fortsätter drömma om dagen då även jag har körkort)