När man är barn verkar det som att livets största skräck är att behöva gå och lägga sig.
Sonen skulle hellre somna ståendes än erkänna att han var trött och riskera att bli stoppad i säng.
-Är du sömnig? frågar jag när Fina Fyran skelar och talar i tungor halv nio.
-Näääe! utropar han blixtsnabbt och som på given signal.
Men vad är det som är så förbaskat läskigt? Att få tänderna borstade, bli avklädd, pyjamas påklädd, nedburen i sitt rum, omstoppad och pussad på mellan mjuka täcken och gossiga mjukdjur; exakt vilken del av detta är det som skrämmer skiten ur de små liven?
Geez, själv kan jag inte med ord beskriva hur mycket jag skulle uppskatta om Herr Piano frågade mig om jag var trött och behövde gå och lägga mig runt halvåtta-snåret varje kväll.
Så snällt så snällt och utan tjat eller mutor skulle jag både tandtråda, kissa och lägga mig utan godnatt-saga.
5 kommentarer:
Hur många gånger har man inte stått där halv åtta och sagt "Faaaaaaaaan va ja e trött, snäääääääääääääälla kan jag inte få gå och lägga mig", men nej, det får man ju aldrig!
Dagis på dagen? Svärföräldrar på en lördag? Trams! Det är klockan halv åtta de behövs "Ja, men ta du barnen och slåss med dem om att gå och lägga sig nu, så somnar jag här där jag står..."
Absolut Isidor!
Jag efterlyser kvälls-mammor som kommer hem och tar över runt halv åtta snåret. Som stannar uppe och donar och leker tills barnen nöjt stupar i säng, medan jag själv, ostört, kunnat slumra in redan klockan åtta.
Guuud vad skönt!
(Och med kvälls-mamma syftade jag på "dag-mamma" fast på mer behövlig tid. Inte på någon hönsmorsa som ska save the world tryckt mot sin bastanta barm.)
Har irrat mig till din blogg. Sedan har jag skrattat så att jag nästan väckte lillungen. I'll be back.
Och jag skulle till och med kunna lova att skippa kvällsfikat och inte ropa efter vatten 46 gånger om jag fick lägga mig halvåtta.
Hemliga Damen: Tusen tack för ditt beröm! Jag rodnar och jublar om vart annat. Att ta emot vänliga ord är inte min starka sida, men jag övar mig stadigt tack vare hjärtliga själar som du!
Tack! Och välkommen igen!
Skicka en kommentar