Jag är tillbaka i stan, eller gölen kanske man ska säga.
Allt väl, jag tog tåget till Myllan med Fina Fyran vid hand och Liten Späd i famn. Det var svårt att lämna Lilla Arg hemma, men SJ bjussar bara på två barnbiljetter. Den tredje måste man betala ungdomspris för och det hade vi inte råd med (Detta var innan köparnas handpenning kommit in på Herr Pianos konto och därmed åter tänt ljuset över vår nattsvarta ekonomi), dessutom var ju tanken att jag skulle hinna ta det lite lugnt och med två barn finns det i alla fall en liten sportslig chans att det går. Med tre är det kört.
Det var härligt att komma till mamma. Jag vilade och åt godis som min söta syster släpade hem till mig. Nu har blåmärkena bleknat och igår behövde jag inte längre äta huvudvärkstabletter mot dunket efter hjärnskakningen. Allt frid och fröjd.
Så nu har jag vilat upp mig så pass att jag orkat dammsuga huset, tvätta tre maskiner tvätt, skura två toaletter och ha tre barn hemma idag.
Hur man än vänder sig har man som sagt r*ven bak.
(Någon läkare har jag inte träffat än. Jag fick inte komma in till akuten i onsdags eftersom mitt tillstånd inte var akut. Vårdcentralen har fortfarande inte svarat, men om jag har tur kanske jag kan få komma dit i veckan och ta blodtrycket (!). Det är tur att sjukvården för barn funkar så mycket bättre annars hade jag slutat betala skatt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Usch vad bittert det lät.
Jag var bara lite mör, absolut inte bitter. Vem vill egentigen vara bitter?!
Inte jag iaf.
Hep vad kul att se lite rörelser i vassen. Ta´t lugnt och krya på dig!
Välkommen hem! Fast du, att inte få en läkartid när man har hjärnskakning det tycker jag är väldigt märkligt. Jag tycker inte att du låter bitter. Och lite får man gnälla när livet blir så där överjävligt. Så det så ;)
Glad att se dig här igen. Skönt att höra att du mår bättre, jag tycker inte heller att du låte bitter, så låter man väl (allra minst!) när man trillat nerför en trapp och inte får komma till doktorn.
Välkommen tebaks!
Tack alla goda damer!
Nu är det härligt att vara här igen, fulltankad av Mylla och omtanke.
Varm kram till er alla!
Skicka en kommentar