Om man som jag lever nära barn får man ibland uppleva den totala tilliten, gränslös kärlek från avkommans sida och den kan te sig på olika sätt:
1. En kram så fylld av innerlighet att ungen håller på att spricka och inte vet var han/hon ska ta vägen, och därför kanaliserar känslan genom att bitas eller nypas hårt som f*n.
2. Man får torka dem i rumpan, det yttersta beviset på kärlek "Mamma, när jag har bajsat ska _bara_ du få torka mig!" (Tack grabben, det värmer.)
3. Viljan att sova nära, nära som en liten kardborre i sängen, helst med en arm omslingrad runt kärleksföremålets hals så denna upplever flimmer av syrebrist/klaustrofobiska panikkänslor. Alla försök att smyga undan är fruktlösa och resulterar bara i ännu intensivare närkontakt från utövarens sida.
4. Försöka bjuda på egenhändigt utpetade snorkråkor: "Titta, mamma! Hä badde godit till dej!" (Ung. "Här var det godis till dig, mamma)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hohoha! Igenkänningen är total, från minsta bitet till största snorkråkan.
Skicka en kommentar