Idag har jag varit ute med hunden.
Först städade jag tills jag kände mig nöjd och kunde återse en vän från förr -soffan!
(Som varit dold under ett lager damm, filtar, fläckar av obestämbart ursprung, hår från 3 olika arter, legobitar, vällingflaskor, kalsipper, bortglömt lördagsgodis, tappade nappar, dvdskivor utan fodral och annat man inte ens vet namnet på. Förresten kan jag passa på att berätta att den soffan var det första Herr Piano och jag köpte till vår gemensamma boning. Den är enorm, snygg och vit. Alltså vitfärgad. Vem som kom på den briljanta idén att köpa en vit soffa när vi redan då var en 3barnsfamilj, ska ni inte fråga mig om. Men väl gärna Herr Piano)
I alla fall.
Det är härligt när allt klaffar med hunden. När man känner att poletten ramlar ner i det där yttepyttiga lilla huvudet och han verkligen GETS IT. Folk kan snacka om sina ungar och deras färdigheter, men jag tycker nog det smäller högre att få en förädlad varg att gå fint i koppel.
Men det är ju bara jag det.
Trevlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar