Just som jag trodde att influensan och ångesten släppt taget om mig, så dyker det upp nya saker att må dåligt över. Det är nästan så jag längtar tillbaka till min feberkoma i soffan framför Dvärgprogrammet på Tv4.
1. Resterande delen av mitt yrkesliv.
Kan ältas i det oändliga. Vad vill jag egentligen (Inte bara för att jag inte vågar något annat, utan vad VILL jag?)
2. Tandläkartid om två veckor.
Hur ska jag kunna ta igen ett års flossing och borstning på exakt sexton dagar?!
3. Nätbedrägeriet som jag polisanmälde för ett år sen ska upp i Tingsrätten.
Det sista jag vill är att nånsin igen sätta min lilla klöv i en rättssal eftersom jag fortfarande mår dåligt över när jag var där sist. Då handlade det om väldigt andra och obehagligare saker, men känslan är den samma. Jag orkar inte ens tänka tanken att gå dit igen.
Punkt.
4. Läget i Gaza, vår ekonomiska situation, flyttpackning, renovering, släktfejden, lunginflammationen (?), protokollet från Föräldrarådet, småungarnas feber osv i all oändlighet.
Ältaältaältaältaält......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
fast nu känns det lite bättre väl?
Åh, men du... jag skickar en STORKRAM tillbaka!
När man hamnar i det där ältandet, gissa om jag är där nu, tror jag man skulle behöva nån slags elchock för att hoppa tillbaks i rätt takt framåt igen. Man VET att inte hjälper att älta, man VET att man mår sämre av det.
Fast att vara en människa utan oro och en viss ångest ibland tror jag skulle vara lite läskigt platt; -)
Ett knep jag har är att fundera på hur jag tänker på ett psykologiserat vis, för att liksom analysera mina tankar. Då kan jag (ibland) ta ett litet steg åt sidan och studera vad som händer i hjärnan.
Tex vissa tankar jag har nu känner jag att jag måste tillåta även om de är destruktiva och arga och ledsna. Och inte försöka att inte låtsas om dem eller försöka förtränga dem.
Men andra tankar -de som är mer oprecisa, typ "mitt liv är slut, jag kommer aldrig bli lycklig, jag är gammal och ful, jag är en misslyckad människa på alla vis, världen är ond så det är ingen mening med livet etc etc etc" de tankarna ser jag ju är irrationella, ganska irrelevanta och att jag hakar upp mig i dem.
Genom att försöka dela upp det jag ältar kan jag se att de där oprecisa depressiva tankarna är såna tankar som jag vet att jag inte har när jag inte är i akut kris. Alltså är det hjärnspöken som jag måste schasa bort.
De "riktiga" känslorna och tankarna, ledsamheten, rädslan, ilskan däremot måste få finnas och värka ut.
Eder egen Dr Philippa : -)
En hop med saker att älta över. Visst är det så att det sällan är EN sak att älta över. Nej, ält gör sig bäst i kubik.
Hemliga Damens råd: ut i luften med dig - du lider säkert av postflunsa (erkänt ält-framkallande) som lindras med kall luft i ovana lungor.
Ska jag komma inom på vägen hem och ge dig en stor kram?
Det är nog det enda.
Och så kan jag berätta vad du vill med ditt liv.
Du vill
1. tekniskt basår. Mycket matte!
2. 11 terminer på teknisk högskola. Datateknik. Asmycket matte!
3. Bli min kollega när jag fått dig anställd. Ingen matte.
eller är jag ute och cyklar?
Stor kram iallafall!!!
Känns det bättre om jag, helt ärligt, berättar för dig att du är en fin människa, vars existens gör världen till en bättre plats att leva på? Någon som instämmer?
Käraste Gäddan!
När man är sjuk stannar tiden och allt det där tänket som till vardags håller sig långt bak i hjärnbbalken tittar fram. Jag vet. Jag har varit där och hälsat på allt för ofta.
Men när det gäller vad du ska göra som yrkesmänniska, kan du tänka i ett steg i taget? Det Brukar jag göra. Och var lite hälsosamt lat i de tankarna så är du snäll mot dig själv. Din tid kommer, absolut. Du lurar i vassen ;)
När det gäller tandläkaren så är vi många som kommer dit med akutflossade munnar, dom är vana ;) Utan att vi märker det tar dom en extra bild och har en liten utställning i kafferummet och korar veckans värsta akutflossare.
Tingsrätten, Hua hoppas du kan slippa gå dit, eller kan skicka en ställföreträdare.
Heja Dig!!
Kram
(Om kriget i Gaza kan jag bara säga att jag tror att det enda är rätta är att öppna gränserna och skapa möjligheter för människorna där att få leva sina liv, försörja sig själva och återuppbygga skolor och sjukvård i rapp takt)
Kära, alldeles underbara ni!
Efter gårdagens ångest-ält tittar jag in här i min blog och finner de mest häpnadsväckande och rogivande svar. Som honung i halsen och plåster på bultande sår.
Tack för de kloka tipsen, varma orden, den genuina omtanken och strategiska planerna -jag har läst och kommer att läsa igen.
Idag känner jag mig mycket gladare, mycket tack vare er! Tusen tack!!! Ni är världens bästa blog-läsare!
I morse drack jag en kopp kaffe och gick på vingliga ben runt kvarteret med hunden. Det var skönt, och nödvändigt.
Jag har nog lite inomhus-depression faktiskt.
Sist jag skulle sätta min fot i en rättssal så skulle de ringa upp mig i stället, så att jag fick vittna per telefon. Det borde väl du också kunna få göra, om det är nätbedrägeri har du väl knappast sett personen i fråga.
Snokis, jag hoppas på något liknande i mitt fall.
Jag blev blåst förra året när jag beställde en sak till vår barnvagn. Förde över pengar och ja, ni vet. Ingen vara kom. Jag vill verkligen uppmuntra polisen att de tagit tag i det hela genom att 'göra min del'. Men jag gillar inte själva situationen och stämningen i rättssalen.
Skicka en kommentar