Hyllning till dig, underbara kattmänniska!

Jag har den stora förmånen att dela livet med två katter; svanslösa, men likväl ändå katter.
Den ena refererar vi till som surikaten och den andra som Behemot. Surikaten brukar sitta lite hejsansvejsan på sniskan i soffan och kolla på tv, gärna fotboll. Ingen kan som hon slappa på divanen med en stil så totalt avskalad det som brukar kallas grace. Vi är övertygade om att hon tror att hon är något helt annat än en katt (och förmodigen också faktiskt är det) men väljer att tala tyst om det eftersom hon trots allt är av en känslig natur.

Herr B flyttade hem till mig under lite lustiga omständigheter för sex år sedan och kröp under mitt skinn så till den grad att en stor del av mitt hjärta tillhör honom.
För egentligen gillar jag inte ens katter. Jag tänker mig att de som kallar sig katt-människor ofta är ensamstående nikotinister strax över 45, kvinnor, med en förvånande stor grupp anhängre vilka misstänker att de har fibromyalgi och bär tå-ringar med turkoser.

Den bilden delar jag nog med alla dem som formger saker som har med katter att göra. Det skvallrar mig varje besök i djuraffären om. Katthyllorna är fulla av aprikosfärgade skit-lådor och plastmatskålar som ser ut som pastellfärgade bäcken från långvården (Jo, min bild är att kattmänniskorna jobbar där) och små kattbäddar i hudfärgat teddytyg.
Vem fan skulle komma på att släpa in något sådant över sin tröskel, och dessutom betala för det -om inte en sann kattmänniska!
En kvinna som blossar under fläkten och drömmer sig bort dit hon aldrig har råd att åka, men som ändå propsar på att köpa folieinslagna styckeförpackade måltider åt sin katt för hälften av den egna matbudgeten varje månad.

I dessa lussekatts-tider vill jag hylla den äkta kattmänniskan, som lever sitt liv i fleecetröjor täckta av hår! Hon som när en hemlig dröm att lära sig spinna och sticka en alldeles egen katthairs-olle av Missans pälsöverflöd; männskan som lever i lägenheten med sjögrästapeten som gud glömde för att de är Murres mesta nöje att slipa klorna på, hon som köper färska räkor varje lördag och skalar dem så noga så noga som vore de till hennes spädbarn men istället lägger dem i en liten laxrosa skål och serverar sin katt.

Henne vill jag hylla idag!
Du snälla, genomgoda kattkvinna -Hurra för dig!