Hur mycket tårar finns det i en kropp?
Jag står i duschen och gråten rinner i floder nerför mitt bröst, blandar sig med det heta vattnet och virvlar ner i avloppet.
Det är jävligt ovärdigt att hulka i ensamhet, men jag vet inte vems axel jag ska snörvla mot.
Vissa saker i livet måste en människa bära ensam.
Sorg är fult och svårt, jag skulle behövt en manual.
Ett recept med lika säker utgång som en plåt muffins.
Jag smäller mig själv på låren; ta dig samman lilla mamman!!!!!
Stänger av vattnet och gnuggar mig hårt med rispig frotté över huden.
Medicinerar hålet i mitt hjärta med femtio situps på badrumsgolvet.
(Tänker göra femtio armhävningar för att kväva rastlösheten som sliter i min själ men orkar bara tjugoen.)
Det känns bättre.
Om någon ska dö så är det iallafall inte jag!
söndag 14 november 2010
lördag 13 november 2010
Låta den rätte komma in.
Ibland tänker jag att livet kanske ändå är som en cirkel;
att när man befinner sig i det djupaste helvetet är man också närmare himmelska höjder än någonsin förr.
Kanske är förlorandets svarta sorg granne med återupptäcktens mjukaste sötma.
Än vet jag inget om det.
Men med facit i hand kan jag kontstatera att det varit en höst som fått mig att känna väldigt mycket. Den har ruskat och skakat mig som en köttvante mellan två rufsiga vargakäftar från sida till sida. Och gudarna ska veta att jag lärt mig en hel del om livet och mig själv.
Det har varit KRIS mitt i villaidyllen.
Inte som i Kriminellas Revansch I Samhället utan KRIS som i Kärleken Rasar Ihop Supersnabbt.
KRIS som i skrik på familjerådgivningen och middagar under tystnad.
KRIS som i jobba sent och sova borta.
KRIS som i ditt jävla fel och far åt helvete.
Idag ligger lugnet som en trygg, varm filt över Enskedet. Nyvakna ögon ser ut över bygget på tomten och huset som varit vår dröm. Om man skulle montera lite skohyllor?
Jag plockar fram några sparade tapetrullar och funderar på att leta upp skruvdragaren ur snickarnas lådor.
Kanske är det dags att se om sitt hus...
att när man befinner sig i det djupaste helvetet är man också närmare himmelska höjder än någonsin förr.
Kanske är förlorandets svarta sorg granne med återupptäcktens mjukaste sötma.
Än vet jag inget om det.
Men med facit i hand kan jag kontstatera att det varit en höst som fått mig att känna väldigt mycket. Den har ruskat och skakat mig som en köttvante mellan två rufsiga vargakäftar från sida till sida. Och gudarna ska veta att jag lärt mig en hel del om livet och mig själv.
Det har varit KRIS mitt i villaidyllen.
Inte som i Kriminellas Revansch I Samhället utan KRIS som i Kärleken Rasar Ihop Supersnabbt.
KRIS som i skrik på familjerådgivningen och middagar under tystnad.
KRIS som i jobba sent och sova borta.
KRIS som i ditt jävla fel och far åt helvete.
Idag ligger lugnet som en trygg, varm filt över Enskedet. Nyvakna ögon ser ut över bygget på tomten och huset som varit vår dröm. Om man skulle montera lite skohyllor?
Jag plockar fram några sparade tapetrullar och funderar på att leta upp skruvdragaren ur snickarnas lådor.
Kanske är det dags att se om sitt hus...
söndag 12 september 2010
Mar-drömmen
Jaha, inte utan att en viss vemodskänsla infinner sig, ska jag be att få avlägga mitt resultat från gårdagens Stockholm Halvmarathon.
För det är både sorgligt och roligt att jag är klar, mission completed.
Jag är svag för att ro projekt i land, att få knyta ihop påsen efter hårt slit tillhör det bästa i livet tycker jag.
Så med tanke på alla löprundor jag lagt bakom mig, alla backar jag plågat mig med, alla olika strategier jag satt mig in i, så borde jag se målgången som en lättnad.
-Det är över, and I did it!
Men det är tomt också, för nu måste jag sikta in mig på något nytt.
Det känns lite vilset och overkligt att inte har någon fast punkt att fästa blicken på, någon vision att se framför sig när det blåser snålt i löpspåret.
Kanske skulle man ta en riktig mara nästa gång?
Kanske skulle man åka utomlands och springa i New York eller London eller prova löparläger i Afrika?
Nu när jag tänker på det står alla dörrar öppna; det är inte heller så dåligt motivationsmässigt!
(Ja ok, jag sprang på 2.01 Det är bra. Jag hade bestämt mig för att vara supernöjd om jag klarade mig på 2.10 så då antar jag att jag är skitnöjd nu. Och ändå inte. Jag hade kunnat snabbare! Hade lätt som en plätt kunnat springa på under 2. Men nästa år -DÅ JÄKLAR!)
(PS: Stefan HOlm sprang samma lopp för två-tre år sen. På 2.05. Ridå)
För det är både sorgligt och roligt att jag är klar, mission completed.
Jag är svag för att ro projekt i land, att få knyta ihop påsen efter hårt slit tillhör det bästa i livet tycker jag.
Så med tanke på alla löprundor jag lagt bakom mig, alla backar jag plågat mig med, alla olika strategier jag satt mig in i, så borde jag se målgången som en lättnad.
-Det är över, and I did it!
Men det är tomt också, för nu måste jag sikta in mig på något nytt.
Det känns lite vilset och overkligt att inte har någon fast punkt att fästa blicken på, någon vision att se framför sig när det blåser snålt i löpspåret.
Kanske skulle man ta en riktig mara nästa gång?
Kanske skulle man åka utomlands och springa i New York eller London eller prova löparläger i Afrika?
Nu när jag tänker på det står alla dörrar öppna; det är inte heller så dåligt motivationsmässigt!
(Ja ok, jag sprang på 2.01 Det är bra. Jag hade bestämt mig för att vara supernöjd om jag klarade mig på 2.10 så då antar jag att jag är skitnöjd nu. Och ändå inte. Jag hade kunnat snabbare! Hade lätt som en plätt kunnat springa på under 2. Men nästa år -DÅ JÄKLAR!)
(PS: Stefan HOlm sprang samma lopp för två-tre år sen. På 2.05. Ridå)
måndag 30 augusti 2010
Jobbet då?
Kaviarkillen har bytt projekt och är skitstressad.
Min favvoredaktör Lloyd har åkt på inspelning utomlands.
Bästa E njuter av välförtjänt men för mig outhärdligt lång semester vid Medelhavet.
Med andra ord är det sorgesamt på kontoret.
Min favvoredaktör Lloyd har åkt på inspelning utomlands.
Bästa E njuter av välförtjänt men för mig outhärdligt lång semester vid Medelhavet.
Med andra ord är det sorgesamt på kontoret.
Dagens tips:
Idag fick jag en snilleblixt som jag bjuder er på:
Se fort som fasen till att lokalisera ämnet i de där små pesto-fröna som kan ge upphov till så kallad "pinje-mun"
(För er som missat det hela kan man kortfattat förklara det som en smak-förgiftning som håller i sig flera veckor och gör att allt man äter smakar äckligt.)
Alltså:
Patentera och sälj som bantningspreparat!
Se fort som fasen till att lokalisera ämnet i de där små pesto-fröna som kan ge upphov till så kallad "pinje-mun"
(För er som missat det hela kan man kortfattat förklara det som en smak-förgiftning som håller i sig flera veckor och gör att allt man äter smakar äckligt.)
Alltså:
Patentera och sälj som bantningspreparat!
lördag 28 augusti 2010
Kärlek nr2
Den 2/4 sprang jag mitt livs första löparrunda, vilket nästa vecka är 5 månader sen.
Aldrig kunde jag gissat att jag skulle bli hooked på springet, att det skulle bli mitt livs andra kärlek.
För det finns få saker som gör mig så glad, hel och lycklig som just att springa!
Folk tittar skeptiskt på mig när jag säger att jag varje dag känner en lycko-ilning utmed ryggraden när jag tänker på att jag ska få jogga. Snöra på mig skorna, stoppa in musiklurarna och lämna allt annat bakom mig. Strecha musklerna på lårens framsida och kolla snörena på skorna en sista gång innan jag trycker på Runkeepern och förlorar mig i steget.
Jag springer i solsken, jag springer i skogen. Från jobbet, utför backar, i motvind och fuktig nattluft. Det är som att jag inte kan få nog. Jag försöker springa varannan dag, ibland går det inte att få ihop och då blir det var tredje. Ofta springer jag 8-9km, ibland 1,5 mil och om jag har riktigt ont om tid så springer jag bara 6km. Har jag en stor lucka springer jag 2mil och det är då jag är som lyckligast.
Två mil av asfalt och stilla flås, pulsen dundrar i tinningarna, fötterna som pressas mot underlaget och skjuter hela kroppen framåt -vidare.
Tänk att jag kan det! Att min kropp utan att knota kan transportera mig vart jag vill, när jag vill. Det är ta mig tusan helt fantastiskt!
söndag 22 augusti 2010
Fula fiskar
Jag gillar japansk mat. Låt mig förtydliga:
Jag älskar japansk mat.
När den är vällagad.
Det var den inte i Ringen idag där jag glatt och intet ont anande beställde in en sushi.
Besviken är mitt förnamn om man nu kan bli det över en snabblunch för 80 spänn.
För fram slängdes en ännu diskmaskinsvarm tallrik med risbylten, framhafsade under plastfolie av lortiga nävar som nyss fibblat med disktrasan.
Kanske kunde jag levt med min bacillskräck och ändå trugat i mig käket, kanske kunde jag tänkt på de hungriga barnen i Afrika och bara skärpt till mig.
Men med laxbitar stora som Goliats förhud och en räka så jävla skrämd att den verkade skitit på sig i serveringsögonblicket (med lång svart rand som resultat), så var det en omöjlighet.
Skämmes ta mig fan!
Bah!
Jag älskar japansk mat.
När den är vällagad.
Det var den inte i Ringen idag där jag glatt och intet ont anande beställde in en sushi.
Besviken är mitt förnamn om man nu kan bli det över en snabblunch för 80 spänn.
För fram slängdes en ännu diskmaskinsvarm tallrik med risbylten, framhafsade under plastfolie av lortiga nävar som nyss fibblat med disktrasan.
Kanske kunde jag levt med min bacillskräck och ändå trugat i mig käket, kanske kunde jag tänkt på de hungriga barnen i Afrika och bara skärpt till mig.
Men med laxbitar stora som Goliats förhud och en räka så jävla skrämd att den verkade skitit på sig i serveringsögonblicket (med lång svart rand som resultat), så var det en omöjlighet.
Skämmes ta mig fan!
Bah!
Sweet 15
Natten var lång, sömnlös och orolig.
Vred mig bland knyckliga lakan och kastade huvudet av och an på kudden.
Olidligt!
Idag har jag ätit en mycket stadig frukost och djupandats till efterrätt.
Jag har gjort upp resrutt, ritat karta, skrivit listor i punktform.
Tar på mig foträta skor, extra mycket säkerhet under armarna och packar lätt men effektivt.
Till sist för jag över fyra tusen kronor från servicekontot.
Idag är dagen då allt kommer ske!
Idag är dagen då det inte går att förhala längre:
Stortjejerna fyller 15år imorgon och nu ska samtliga presenter inhandlas.
Jag ser mig i spegeln och fyller bröstkorgen med luft.
Tittar mig stint i ögonen:
-You can do it!!!!
Vred mig bland knyckliga lakan och kastade huvudet av och an på kudden.
Olidligt!
Idag har jag ätit en mycket stadig frukost och djupandats till efterrätt.
Jag har gjort upp resrutt, ritat karta, skrivit listor i punktform.
Tar på mig foträta skor, extra mycket säkerhet under armarna och packar lätt men effektivt.
Till sist för jag över fyra tusen kronor från servicekontot.
Idag är dagen då allt kommer ske!
Idag är dagen då det inte går att förhala längre:
Stortjejerna fyller 15år imorgon och nu ska samtliga presenter inhandlas.
Jag ser mig i spegeln och fyller bröstkorgen med luft.
Tittar mig stint i ögonen:
-You can do it!!!!
fredag 20 augusti 2010
Dagens mest spännande
Idag kom min tejp-bh på posten.
Jag tror inte det är någon försenad trettioårskris som fått mig att beställa den.
Nej, istället väljer jag att se det som resultaten av en obotlig nyfikenhet.
För kan det verkligen funka att tejpa upp taxlapparna?
Återkommer.
(Nä ni behöver inte rädas några bilder.)
Jag tror inte det är någon försenad trettioårskris som fått mig att beställa den.
Nej, istället väljer jag att se det som resultaten av en obotlig nyfikenhet.
För kan det verkligen funka att tejpa upp taxlapparna?
Återkommer.
(Nä ni behöver inte rädas några bilder.)
torsdag 19 augusti 2010
Det onda med det goda
Det tråkiga är att min cykel är stulen.
Det sköna är att nu slipper jag leta efter den mer.
(Jag hade glömt var jag parkerat den och finkammat hela Enskedet i tron att jag blivit antingen senil eller tokig. Men nu har Stortjejerna hittat det uppbrutna låset vid tbanan där jag faktiskt misstänkte att jag ställt den från början)
Det sköna är att nu slipper jag leta efter den mer.
(Jag hade glömt var jag parkerat den och finkammat hela Enskedet i tron att jag blivit antingen senil eller tokig. Men nu har Stortjejerna hittat det uppbrutna låset vid tbanan där jag faktiskt misstänkte att jag ställt den från början)
Omsorgsfällan
Idag är jag bitter och arg. Och orolig.
Späd var inte bara jävlig på pin kiv igår utan det visade sig att hon hade feber.
Så jag jobbade hemma idag.
Funkar bra eftersom jag har mycket empatiska arbetskamrater, kompetenta ledare och inte minst fria arbetstider plus väl fungerande Iphone.
På fritids för att hämta Fyran efter första dagen, passade jag även på att lämna in hans schema för hösten. Jag förklarade att både min man och jag är frilansare med mycket varierande arbetstider, men att jag uppskattade dem till strax före åtta till ca halv sex. Skolans verksamhet stänger sex.
-Ja, men det är bra att tog i och satte längsta tiden med marginal! säger den lilla pedagogen snipigt. Då vet vi att även om Fyran går runt 16 i normala fall så kan det komma dagar då han stannar så sent som till femtiden.
Jag skruvade besvärat på mig men bestämde mig för att ta tjuren vid hornen direkt:
-Nja, det är snarare så att han kommer att vara här till efter fem varje dag, men att det ibland även blir till stängningsdags.
När jag tagit mig från fritids till nästa stopp dagis för att hämta Arg, hade den där frökens ord grävt ett stort oroligt hål i mig. Är det illa för barn att vara på fritids till halv sex? Är det ovanligt? Och kanske framför allt: Hur fan gör alla andra?
Om jag ska hämta på fritids 17.00 måste jag åka från mitt jobb 15.45 för att hinna. Från fritids till dagis tar det ca en kvart att gå med barn vilket innebär att jag kan hämta Arg och Späd 17.25 om jag räknar med att det får ta max 10min att hämta Fyran. Dagis stängen 17.30 så då får hämtningen där ta fem minuter.
Det är en omöjlighet!
Pratade med en dagistant som inte lugnade mig speciellt:
-Ja efter fyra är det ganska tomt här.
Hon passade även på att säga att det nog var svårt att göra karriär samtidigt som man har dagisbarn och att en del går ner i arbetstid eller anställer barnflickor.
Men va fan!
Ska man inte klara sig på den skattefinansierade barnomsorgen?
Är det inte tänkt att så länge det är öppet så är det ok för barn att vara där?
Eller är det liksom tillåtet fast inte önskvärt att ha barn på fritids/dagis när man jobbar?
Dessa frågor har jag sen ältat och ältat hela eftermiddagen.
Vad finns det för underliggande värdering i uttrycket göra karriär, för det kändes jävlig oskönt när det sas. Som att det var något jag valde att göra för att förverkliga mig själv.
Något egoistiskt och nästan fult.
Själv trodde jag att jag var en slitvarg som stretade på för att försörja familjen och visserligen älskade mitt jobb, men inte det fatum att det tar mig minst 2 timmar per dag att pendla dit och hem.
Men vad fan vet man.
Späd var inte bara jävlig på pin kiv igår utan det visade sig att hon hade feber.
Så jag jobbade hemma idag.
Funkar bra eftersom jag har mycket empatiska arbetskamrater, kompetenta ledare och inte minst fria arbetstider plus väl fungerande Iphone.
På fritids för att hämta Fyran efter första dagen, passade jag även på att lämna in hans schema för hösten. Jag förklarade att både min man och jag är frilansare med mycket varierande arbetstider, men att jag uppskattade dem till strax före åtta till ca halv sex. Skolans verksamhet stänger sex.
-Ja, men det är bra att tog i och satte längsta tiden med marginal! säger den lilla pedagogen snipigt. Då vet vi att även om Fyran går runt 16 i normala fall så kan det komma dagar då han stannar så sent som till femtiden.
Jag skruvade besvärat på mig men bestämde mig för att ta tjuren vid hornen direkt:
-Nja, det är snarare så att han kommer att vara här till efter fem varje dag, men att det ibland även blir till stängningsdags.
När jag tagit mig från fritids till nästa stopp dagis för att hämta Arg, hade den där frökens ord grävt ett stort oroligt hål i mig. Är det illa för barn att vara på fritids till halv sex? Är det ovanligt? Och kanske framför allt: Hur fan gör alla andra?
Om jag ska hämta på fritids 17.00 måste jag åka från mitt jobb 15.45 för att hinna. Från fritids till dagis tar det ca en kvart att gå med barn vilket innebär att jag kan hämta Arg och Späd 17.25 om jag räknar med att det får ta max 10min att hämta Fyran. Dagis stängen 17.30 så då får hämtningen där ta fem minuter.
Det är en omöjlighet!
Pratade med en dagistant som inte lugnade mig speciellt:
-Ja efter fyra är det ganska tomt här.
Hon passade även på att säga att det nog var svårt att göra karriär samtidigt som man har dagisbarn och att en del går ner i arbetstid eller anställer barnflickor.
Men va fan!
Ska man inte klara sig på den skattefinansierade barnomsorgen?
Är det inte tänkt att så länge det är öppet så är det ok för barn att vara där?
Eller är det liksom tillåtet fast inte önskvärt att ha barn på fritids/dagis när man jobbar?
Dessa frågor har jag sen ältat och ältat hela eftermiddagen.
Vad finns det för underliggande värdering i uttrycket göra karriär, för det kändes jävlig oskönt när det sas. Som att det var något jag valde att göra för att förverkliga mig själv.
Något egoistiskt och nästan fult.
Själv trodde jag att jag var en slitvarg som stretade på för att försörja familjen och visserligen älskade mitt jobb, men inte det fatum att det tar mig minst 2 timmar per dag att pendla dit och hem.
Men vad fan vet man.
onsdag 18 augusti 2010
Prisutdelning i gölen
Ja man måste väl få skryta och malla sig lite va?
Två av mina små projekt-bebisar är nämligen nominerade i olika kategorier i år.
Och nej det är inte min förtjänst, men jag är väldigt glad och stolt över att ha fått vara med på ett hörn av dessa uppmärksammade samarbeten!
Undrar vad man ska dra på sig för festlig utstyrsel på festen då?
Två av mina små projekt-bebisar är nämligen nominerade i olika kategorier i år.
Och nej det är inte min förtjänst, men jag är väldigt glad och stolt över att ha fått vara med på ett hörn av dessa uppmärksammade samarbeten!
Undrar vad man ska dra på sig för festlig utstyrsel på festen då?
Upprop!
Idag började Fina Fyran i skolan.
Det var fint uttänkt med inledande gemensam grillfest dit man bjudit samtliga föräldrar och syskon till alla elever.
Genom hela Byn tågade välpolerade barn hand i hand på väg dit med hulda vårdnadshavare hack-i-häl; utom mina som satt i en jordgrop på dagis och väntade på att någon (jag) skulle hämta dem.
Med andan i halsen och LPplattor i armhålan, stormade Fyran, Arg, Späd och jag in på skolgården och slukades snabbt av folkhavet som vaggandes köade åt sig korvar, drick-tetror och knyckliga servetter.
Jag vill minnas att jag hann utbyta ett par tre ord med en dagismorsa innan första telningen försvann; tre minuter utom synhåll, bland en folkmassa på tusen personer och senaste tidens pedofilarm i Söderort, värmde upp min hisp-nerv ordentligt.
Så ordentligt att när nästa unge försvann och var borta i 8 minuter hann jag både börja gråta och få en närmast psykisk härdsmälta innan en dagispappa hittade henne på basketplanen. Skrattandes.
Kvällens begivenhet avslutades i klassrummet med en vrålande Späd och ilsken Arg. Vi väntade på Fyran och vi väntade på att få all super viktig skol-information.
Men mest av allt väntade vi på att få gå hem.
Jag vill inte ha upprop en onsdagskväll klockan 18.30!
Jag vill inte krampaktigt tvingas hålla fast två skittrötta småsystrar medan jag leker god, engagerad mor!
(Men Fina Fyran var lyrisk och tyckte allt var toppen)
(Herr Piano satt fast i en filmstudio och gjorde reklam med ett svart robot-får)
Det var fint uttänkt med inledande gemensam grillfest dit man bjudit samtliga föräldrar och syskon till alla elever.
Genom hela Byn tågade välpolerade barn hand i hand på väg dit med hulda vårdnadshavare hack-i-häl; utom mina som satt i en jordgrop på dagis och väntade på att någon (jag) skulle hämta dem.
Med andan i halsen och LPplattor i armhålan, stormade Fyran, Arg, Späd och jag in på skolgården och slukades snabbt av folkhavet som vaggandes köade åt sig korvar, drick-tetror och knyckliga servetter.
Jag vill minnas att jag hann utbyta ett par tre ord med en dagismorsa innan första telningen försvann; tre minuter utom synhåll, bland en folkmassa på tusen personer och senaste tidens pedofilarm i Söderort, värmde upp min hisp-nerv ordentligt.
Så ordentligt att när nästa unge försvann och var borta i 8 minuter hann jag både börja gråta och få en närmast psykisk härdsmälta innan en dagispappa hittade henne på basketplanen. Skrattandes.
Kvällens begivenhet avslutades i klassrummet med en vrålande Späd och ilsken Arg. Vi väntade på Fyran och vi väntade på att få all super viktig skol-information.
Men mest av allt väntade vi på att få gå hem.
Jag vill inte ha upprop en onsdagskväll klockan 18.30!
Jag vill inte krampaktigt tvingas hålla fast två skittrötta småsystrar medan jag leker god, engagerad mor!
(Men Fina Fyran var lyrisk och tyckte allt var toppen)
(Herr Piano satt fast i en filmstudio och gjorde reklam med ett svart robot-får)
tisdag 17 augusti 2010
Midnattslöpet in numbers:
Startnummer 12463
Namn Gäddan
Född 76
Klass K
Sluttid 56.28
Genomsnittsfart 5.38 min/km
Distans Totaltid Sträcktid Min/km
2,5 km 12.34 12.34 5.01 min/km
5 km 26.32 13.58 5.35 min/km
7,5 km 41.55 15.22 6.09 min/km
Namn Gäddan
Född 76
Klass K
Sluttid 56.28
Genomsnittsfart 5.38 min/km
Distans Totaltid Sträcktid Min/km
2,5 km 12.34 12.34 5.01 min/km
5 km 26.32 13.58 5.35 min/km
7,5 km 41.55 15.22 6.09 min/km
Höst!
Hallå ja.
Semestern är slut, tillbaks på jobbet.
Äntligen lite lugn och ro!
Känner mig en smula ringrostig, så jag värmer upp med ett pytte-inlägg.
Hejdå.
Semestern är slut, tillbaks på jobbet.
Äntligen lite lugn och ro!
Känner mig en smula ringrostig, så jag värmer upp med ett pytte-inlägg.
Hejdå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
