Så här är det:
Jag är inte speciellt statusfixerad eller ens -intresserad.
Men i mitt liv finns det en stor, för att inte säga enorm, materiell kärlek.
Min bil. Egentligen är det asfånigt, för jag kan inte ens köra den, jag har inget körkort.
Men mina vänner, den bilen, den bilen!
När jag sitter bakom tonade rutor och ser ner på medtrafikanterna som puttrar omkring likt lilleputtar under mig, så känner jag mig så otroligt lycklig!
Kalla mig gärna lågavlönad och outbildad, dryg, saggig, dum i huvudet och vidrig -det rör mig inte! Talk to my big fat Cheva-ass när jag kör förbi.
Denna vita kolossala Stormtrooper blåser graciöst om i vänsterfilen, och jag ääälskar det!
Aldrig ska jag sälja min bil.
Inte en chans!
Om det nu är en penisförlängare så nog fan är den lyckad!
Varje dag känns som om jag har en falukorv innanför gylfen.
7 kommentarer:
Låter lite obekvämt men OK, jag fattar ;)
Jag vill inte ha min prius länge. Jag vill ha en Stormtroopermobile.
Isidor: Du kan få sitta bredvid. Det finns tre platser i framsätet.
(Bara en sån sak!)
okej, vår Seat Alhambra är kanske ingen falukorv i brallan, men jag älskar den ändå. 7 säten, bara att ploppa in ungarna och packning.
Attle: Det är väl mest därför man älskar dem, bilarna.
herre gud vad livet förenklas! Vi levde med fyra barn och hus, hund under lång tid, utan vare sig bil eler körkort. Det är bara två år sen vi blev hjulburna, men jag vill inte tänka på tiden innan.
(Tiden när jag åkte buss till brädgården och tog plankor med mig ombord på tillbakavägen. När jag släpade 20kg:s hundfodersäckar på en liten pirra längs motorvägen från Coop Forum. Fy fan. Jag har verkligen gjort mitt på den fronten.)
Det var en liten bild på en så stor bil - när får vi se bilbloggen?
Mja, Martin bilbloggen kommer efter renoveringbloggen, och den är inte ens sjösatt än.
Men snart så!
Skicka en kommentar