Idag gick vi en sväng i skogen.
Det var hunden, spädisen, sambon och jag.
Och en miljon svamp-plockare!
Att det är svampens år har inte undgått någon i våra kvarter verkar det som;
ljungen, mossan och grusvägen, överallt skvallrade karljohan-rens om lyckade promenader.
Vi mötte hela familjer med dignande korgar, pensionärer med fulla plastpåsar (hädare!) och mer eller mindre organiserade klaner som verkade gå skallgång genom myllan i jakt på skogens guld.
Det kändes mycket trevligt till en början, men efter hand stressade vi upp oss mer och mer; vi ville ju också ha svamp! Det verkade inte som om det fanns någon botten i folks korgar de bara plockade och plockade. Lite kunde de väl lämna, och lite kunde de väl iallafall skämmas över att de INTE gjorde det?!
Får man verkligen plocka hur mycket kantareller som helst, ska det inte räcka till alla? Och vad ska de göra med all svamp?! Vi blev nästan arga när vi gick där och fantiserade ihop att det var dessa svamppockare som sålde och försåg olika resturanger med svamp.
Fan! Våran svamp!
Att plocka för eget bruk -välbekomme. Men att så där gnidet och slugt kamma igenom hela området på all matsvamp och sen sälja som en annan girigbuk, där går väl ändå gränsen!
Att det kommer ny svamp är ingen tröst, det är sättet och känslan av att det skövlats som störde oss mest när vi gick där och sparkade argt i gruset så det dammade.
I morgon ska vi gå dit och rafsa åt oss varenda jävla sopp, så får vi se vad de tycker om att bli utan. HA!
Sen gick vi hem och hade kräftskiva med grannarna. Goda, färska (men ack) turkiska kräftor.
Som balsam för en förorättad själ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
...jaha... har de hittat DIT nu också...?
En annan går med känslan att det är lite mer "min" skog eftersom jag går i den VARJE DAG - oavsett väder och vind, oavsett helgdagar eller OS, oavsett årstid.
Men nu minsann är skogen full av alla "de andra" som inte varit där på ett års tid men ändå har mer "rätt" till skogen än vad jag har! Hmpf!
& jag skall minsann flytta mig hit och flytta mig dit och byta riktning och helst inte gå på stigen alls med min gigantiska hund som KAN skrämma deras bebis för nu går ju de här... jo, jag tackar jag... de kan fara åt pipsvängen vad mig anbelangar!
Vilken helt otroligt härlig blogg!
Den här ska jag följa.
Skrattade högt två gånger, log många och blev berörd.
Stor kram Jonna
Hej tjejer och tack!
Gällande svampen så har vi lugnat oss lite idag; jag såg svamp på Hötorget idag och där var kantarellerna så billiga att jag nästan rodnade (De som plockar kan inte få mer än en spottstyver i lön).
Gällande skogen så bara måste den ju vara till för alla, både med eller utan hund. (Fast jag undrar om inte joggare och svampplockare tycker att de har lite mer "rätt" att vara i skogen än vanliga dödliga hundägare?)
Och tack för beröm -det lever en fölorad själ i bebisträsket gott på länge!
Skicka en kommentar