Pay-back-time

Hämnd, är inte det ändå vad som skiljer människan från djuren, när det verkligen kommer till kritan?
Viljan och behovet att straffa medmänniskor för oförrätter, elakheter och snedsteg efter att stundens hetta sedan länge svalnat -det är vi ensamma om.

Hämndaktioner kan vara mer eller mindre sofistikerade.
Jag hörde en gång om en tjej som kom på att hennes kille var otrogen. Hon höll masken och en dag när pojkvännen var på jobbet gick hon hem till honom och öppnade med nyckeln han anförtrott henne i början av deras relation. Med sig hade hon räkskal som hon placerade på det allra mest fantastiska ställe; inuti gardinstängerna!
Ni vet de där guldiga historierna som man hade på den tiden det begav sig. Hon skruvade av ändknopparna och hällde in skalen i det ihåliga röret, innan hon satte tillbaka allt i perfekt ursprungligt skick.
Genialt! Fatta vad den grabben letade efter källan till odören som ett par dagar senare la sig som en blöt tvångströja över hans lägenhet!

Eller om killen som hämnades på en gammal kompis genom att köpa tio dansmöss i djuraffären som han sen släppte in genom brevinkastet när denne rest på semester. Inte vet jag vad han egentligen gjort för att förtjäna det, men jag kan i mina mörkaste mardrömmar föreställa mig misären han upplevde när han ett par veckor senare kom hem.

Själv är jag usel på hämnd. Jag skulle önska att det beror på att jag inte känner ett behov av att ge tillbaka, att jag kan knepet att vända andra kinden till.
Så ädel är jag inte alls.
På långa vägar.

Mina hämndhandlingar är bara usla. Som när jag jä*ligt trött på att stå ensam i en tvättstuga, hängandes en miljard par jeans och t-tröjor som inte var mina utan hjälp (Tyckte jag i alla fall själv) i ren ilska/hämnd dängde torkstället i väggen så det gick sönder.
Så hädanefter stod jag ensam och hängde en miljard jeanas och t-tröjor som inte var mina på en trasig torkställning som stup i kvarten rasade ihop så jag måste göra om från början hela tiden.
Att bita sig själv bildligt i r*ven kan aldrig vara hämnd, bara puckat.

Eller som idag när jag tyckte det var en listig idé att gömma datorn som hämnd. Jättesmart ända tills kassören från samfällighetsföreningen ringer och vi genast måste kolla våra banksaldon på internetbanken. Snacka om att jag kände mig fånig när jag fick hasta ner och gräva fram den under sonens madrass.
Att tappa ansiktet och framstå som en idiot är långt ifrån vad jag rubricerar som en god hämnd.
Det är bara trögt.

Hört från soffan (Julspecial)

Trettonåriga dottern:
-Vad var det som var extra-material i Kalle på julafton i år?
Mormor:
-Ja, men var det inte han den där räven. Wilhelm Tell eller vad han heter...?
Jag:
-Mm. Du kanske tänker på Robin Hood, mamma.

Att få smörj och annat

I julklapp fick jag tvål. Väldigt mycket tvål och goda doft-attiraljer med diverse effekter.
Jisses vad jag ska smörja och bada och fila till mig!
Så om vi stöter på varandra om si så där en månad eller två och jag ser ovanligt slät ut så vet ni vad det beror på. Jag kommer att leva året 2009 som en högglansig hal ål med lukteffekter utöver det mänskliga.
Det ska bli mycket spännande.

Vikt-igt!

Hur har er julmat varit?
Här håller vi fortfarande på och mumsar oss igenom resterna från bordet den 24e.
Man kan säga att min kosthållning under de här veckorna ofrivilligt hållit den så kallade atkins-fanan högt; idel skinka, sill och gravlax, revbenspjäll och sylta. Om det inte varit för de där 800 knäcken jag kokat, klickat och till stor del även svalt, har jag inte en aning om hur det skulle gå med min målsättning Jul 2008.

Det har liksom varit lite hektiskt här hemma i höst. Allt som oftast har jag haft svårt att hinna äta själv när jag ensam och träget försökt få i tre andra allt de behöver för att växa upp till drägliga, och gärna inte alltför skolios-krökta vuxna. Då har en och annan frukost/lunch/mellanmålsfika fått stryka på foten för min del.

Så nu över jul när sambon är hemma. När systern är på besök och tillsammans med mamma (Älskade mamma, ÄNTLIGEN!!!) erbjuder tre famnar som inte annars står till buds, har jag bestämt mig för att äta upp mig inför vårterminen. Två kilo har jag satt som fingervisning för uppgången, och jag hoppas på att lyckas.
Just nu har jag mulat in nötter, choklad, lax och risgrynsgröt i en mycket imponerande takt så jag håller tummarna för invägningen på nyårsafton.
Håll gärna tummarna, ni med.

Tomte-döden

Hos oss kommer tomten på natten när alla sover. Han lämnar paket under granen och äter upp en skål gröt som barnen ställt fram åt honom vid öppna spisen. Så lägger han några presenter i julstrumporna och lämnar till sist ett brev där han skrivit lite om ditt och datt till barnen. Om livet på Nordpolen och om hur han och tomtemor har det till exempel.

På julaftons morgon säger sonen allvarligt till mig:

-Kom mamma, vi måste snacka! Det är en viktig hemlis.

(Han drar in mig i ensligt rum och stänger om oss.)

-Jag tror inte det blir någon riktig jul i år (lång, tung, uppgiven suck). Alltså tomten han kom inte hit ordentligt. Alla julklappar fick du och pappa köpa själva och göra paket av här hemma. Tomten han, vet du?! Han bara kom hit på natten, slängde in brevet, käkade upp gröten och stack!

Äntligen upploppet!

Hej alla.

Här kommer en liten uppdatering från mig (oss).
Det var inte kräksjuka. Det var en jävligt knipig bacill som kom från dagis. Vi har alla haft grymt ont i magen men varken spytt eller gjort tvåan.
Alltså, inte gjort tvåan ALLS. Precis som Fina Fyran som fick åka akut till Astrid Lindgren och snällt ta ett lavemang för att kunna bajsa. Nu har vi andra upplevt samma sak minus tarmsköljning och barnsjukhus.

Lilla Arg har ylat och stått i, skrikt "BAAAAAAAAAAAAAJS!!!!!BAAAAAAAAAAAJS!!!!" så högt att grannarna måste undrat vad fasen vi hållt på med.
Spyan hon la var troligtvis ett aktivt motstånd mot katrinplommonpureen som sambon tvingade i henne i hopp om att hon skulle bajsa.
Tjo, så belv det spya istället.

Nu sänker sig julefriden i förorten, klapparna är köpta och visst blev det bara till ungarna i år igen, och visst blev det en del leksaker fast vi inte skulle. Lego och Fiffi-hus och kläder och hoppsan något från Polarn fast jag vägrat...
Och visst tusan gillar man det ändå! Det är spänning och förväntan och 'kommer de att bli glada' för hela slanten; papper som prasslar och snören som trasslar.
Älskade systern kom igår, bästa lekfarbrorn ikväll. Hjärtat är stort och ömt, brevlådan full av kort från dem jag trott hade glömt. Glömt en trist och ganska osocial, liten mamma vars lycka nu är total. Tack alla vänner från norr till Mylla, nu står allt ni skickat på min hylla. Fina korten och bilderna på er, tack älskade ni nu saknas mig inget mer!

Nu är det bara det sista på julbordet som ska lagas, några bullar ska rullas och knyten viras. Tilläggas skall dock att den enda korven som blev stoppad detta året visade sig vara jag själv när jag ålade mig i mina nya nylontights. Sure att 'one fits all' -i alla fall om man inte motsätter sig blodstockning, tarmvred av linning och separerade skinkor av alltför snäv grensöm.
Men fa tusan, är det ju så är det!

GOD JUL ALLA!!!

(På toppen ser ni var vi firar jul nästa år, det blir något att fira det!)

Barnhemmet.se

En mycket nära vän till mig är med och driver ett barnhem i Etiopien.
För några hundringar kan du göra stor skillnad för det arbetet.
Det är pengar som går så nära oavkortat man kan komma till barnens skolgång, mat och omvårdnad.
Gå in på hemsidan barnhemmet.se och läs mer om deras enastående verksamhet som ger de här barnen möjlighet till en framtid.
Det kan vara det viktigaste du gör i jul.

Välkommen tillbaka, gamle vän!

Idag spydde Lilla Arg en kaskadspya rakt ut över middagsbordet. En brunlila sak som sen rann nedför hennes haka, mage och gled förbi lammskinnet hon hade på stolen innan den landade mjukt på kokosmattan under bordet.
Nu sitter jag här ensam vaken med mullrande svullen och kokande mage, medan sambon ligger däckad i vridplågor och salivsköljningar.
Förra året spydde som en kalv dagarna efter jul. Det var en liten försenad klapp stortjejerna tagit med sig från sin andra släkt, lagom till nyår. Då blev min syrra så sjuk att hon inte kunde åka hem till Myllan. Hon fick ligga med baddad panna på kammaren i en vecka innan hon repat sig så pass att jag vågade släppa iväg henne på ett x2000-tåg.

Fast en stor fördel med att ha kräksjukan är att man inte behöver gå runt och vara förlamad av skräck inför att få den.
Inget ont som inte för något gott med sig.

För övrigt

...läser jag att Petra Mede ska bli programledare för melodifestivalen. Det var på tiden!
Om man sen kunde se till att Christer Björkmans logedörr under mystiska omständigheter gick i ett baklås som höll i sig lika länge som sändningarna av samtliga avsnitt, så skulle jag vara mycket lättad och nöjd.

För övrigt lovar jag på heder och samvete att om jag en enda gång till tvingas höra Janne Josefsson utropa 'Rosengård brinner!!!!' så kommer jag säga upp mitt långa, trogna och präktigt betalade tv-licensabonnemang med SVT.

Fyra nakna gymnaster

Jojomensan, kan bli dina på Tradera.
Här är länken för den sugne:

http://www.tradera.com/Fyra_nakna_gymnaster_dockskap_dockhus-auktion-77278495

Depp depp depp....

Idag är jag ledsen.

Jävligt ledsen till och med.

Nej, katten är inte död och barnen är friska, men jag har liksom hamnat i en konflikt jag inte vill vara i.

Eller konflikt och konflikt, det är nog inte rätt ord, men jag är deppig i alla fall.

Det handlar om pengar och lojalitet och lite slarv och ett stort missförstånd. Inte något oförlåtligt, men ihopkokt till en soppa som inte går att bena ut.

Hela sörjan tar mig till en punkt där jag måste bestämma mig för vissa saker, fatta beslut och tänka igenom hur jag vill ha mitt liv.

Svåra, tunga saker som jag helst vill strunta i nu före jul och för all framtid, amen.

Det är svårt att stå upp för sig själv och den man faktiskt är.

Att bli dömd är alltid jobbigt, att bli det ohörd är fruktansvärt.

Men då tänker jag på min vän scouten som alltid säger:

-Stå på dig, annars gör någon annan det!

Då går det lite bättre.

Fåfängans fula frisyr

Nu har jag äntligen varit iväg på Salong Mirabelle!
Salongen slår upp sina dörrar lite titt som tätt, fast om jag ska vara ärlig mest titt.
Den kan till ett mycket prisvänligt vis tillhandahålla diverse behandlingar för både kropp och själ. Det enda förbehållet är att allt material måste kunna tillgås från Hemköps hygienavdelning.

Salong Mirabelle ligger nämligen i vårt orenoverade badrum från 61. Interiören utgörs av guldbrunt kakel prytt med oranga rosor och en lila lurvmatta på golvet.
Förberedelserna ser ut som följer:
Jag sliter åt mig lite blonderingsmedel på måfå när jag öser förbi i 120 med syskonvagnen på väg mot mejerihyllan. Hemma väntar ögonbrynsfärgen och ansiktsmasken från förra julklappsutdelningen; den funkar nog ett varv till.
När jag spurtar förbi godishyllan stoppar jag på mig en chokladkaka också -en spaupplevelse ska ju vara för alla sinnen, remember.

Väl hemma låser jag in mig på dass och ignorerar allt barnlarm, nu är det egentid som gäller. Med ganska taffligt handlag och klumpiga verktyg (Lilla Args såpbubblesvärd, topzen från botten av nesesären som Gud glömde och babyvåtservetter för att snabbt kunna eliminera allt kladd) skrider jag till verket.
I bästa fall går det helt ok, det gör det för det mesta.
I värsta fall får jag ha mössa tills jag vant mig, det brukar gå rätt snabbt.

Låt mig uttrycka det så här: Jag har en mycket oskitnödig inställning till hår. Va fan, det är ju bara hår!
Dessutom har jag med största sannolikhet redan gjort alla de bottennapp av rang som man kan tänkas begå vad gäller hår: Färgat med texilfärg (Nej, färgen var inte det som knäckte stråna, det var fixersaltet som tog livet av dem), hemmanentat med stålklämmor (Det blev någon reaktion mellan vätskan och metallen så hela frisyren smälte ihop till en gummiperuk) och klippt Annie Lennox-frisyr med nagelsaxen lite på infall (Nej, jag var inte full, bara uttråkad)

Så Salong Mirabelle är rena rama Björn Axén-studion i jämförelse.
Shit, nu måste jag rusa och skölja ur håret!

Moderna tider

Idag bytte jag lampan över köksbordet mot en ljuskrona som jag och Lilla Arg klätt med lingonris, det lackar ju som bekant...
Vid middagsbordet försökte Fina Fyran dimra den.
Är inte det ett jäkligt roligt tidens tecken?
Att man liksom tror att man kan skruva ner ljusstyrkan på stearinljusen med väggdimmern?

Hurra och hej

Här har jag inte varit inne på länge; livet har stått på hold ett par dagar. Det hände så mycket och snabba saker i slutet av förra veckan att jag varit för omtumlad för att blogga.

Vi har köpt hus!
Jo, nu blir det flytt. Det blev en liten fantastisk stuga på en spetsig hörntomt med drömläge -tre minuters promenad till tunnelbanan, fyra till dagis och jobb.
Det är helt ofattbart! Som vi letat och ältat och budat och slitit våra hår, för att sen kapitulera och slå oss till ro "nä, nu skiter vi i att flytta, vi har det ju bra här!"

Och det har vi väl visst det. Men livet kommer bli enklare på nya stället. Det blir närmare trettonåringarnas skola, sambons jobb, mitt jobb, dagis och framför allt finns det en skola runt knuten där mina telingar kan gå när det blir så dags. Och det känns grymt!
Inga mer kompromisser "ja men vi kan ju pendla till Söder, det har ju gått bra förr" eller "klart jag kan vara hemma med tre barn nu när det är så långt till dagis, det är inga problem"

Nu kan Lilla Arg promenera till dagis i vår när hon ska börja, och sonen kan vara med sina kompisar där mer än två gånger i veckan
(-VA!? Ska jag på dagis idag igen, jag var ju där i förrgår!)

Och så en egen tomt, med fruktträd. Med egen infart och parkering som inte en enda jävel kan snyltparkera sin firmabil på för att deras garage i längan är full av fyrhjulingar.
Sinnesro för en liten trött kärring som jag.

Sonen:
-Men mamma, varför har du så strävt och liksom hårt skinn på händerna?
-För att jag är gammal.
-Mamma, du är inte gammal. Du är ny!

Godnatt.

Nya tider i jule-bloggen!

I morgon mina vänner kommer det att ske revolutionerande saker i gäddans blogg.

As a very special gift to you all kommer bloggen numer att kompletteras med bilder.

Merry Xmas!

(Jag ska bara lära mig hur man gör, men det ska väl inte vara så jäkla knepigt?)