Idag åkte jag och tre små till Junibacken på utflykt; vi fick blodad tand förra veckan (Plus att det härjar kräksjuka på sonens dagis= lika bra att vara ledig ett par dagar)
När vi kom till Slussen och hoppat på färjan ville jag bara börja grina.
Det var så vackert alltihop!
Vi stod i fören under blytunga moln och tittade ut mot Kastellholmen och Skeppsholmen, såg grönan med sitt virrvarr av karusellskelett som tronade upp sig mäktigt mot skyn och Katarinahissen som försvann bakom oss.
Liten Arg satt med napp-mutan i munnen och tittade upp, upp mot måsarna och trutarna som seglade förbi långt uppe i diset. Lilla Späd sov i sin lift och sa inte ett knyst mer än snus under filten. Fina Fyra höll stadigt min hand och småpratade om ditten och datten men mest om Wasaskeppet och om det _verkligen_ var masten som stack upp ur taket på museumet.
Man kan säga vad man vill om Skåne och havet där, om stränderna, slätterna och bokskogen; men när jag åkte den där färjan idag så kände jag helt tydligt att Stockholm är väldigt fint det också.
Nästan som hemma på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar