För övrigt kan jag tycka att köttätandet hos mig själv är det enda barbariska jag ägnar mig åt. Inom två år ska jag bara äta djur jag själv dödat. Typ kräftor.
Gäddan föddes för ett par år sedan som ett nic på ett forum där jag brukade hänga. Hon är mitt alter-ego; lurar i vassen, alltid på hugget.
Gäddan växte upp i Myllan (Fotot på henne och Lilla Arg togs där), och när en hemlig längtan tillbaka dit. Nu bor hon sedan länge i Storstaden, med Herr Piano, Liten Späd, Fina Fyran, Lilla Arg och de tre Stortjejerna. I deras hus råder ett välorganiserat kaos under överinseende av hunden Pytt och katterna Behemot och Surikaten.
Gäddan är en rivig jävel med hjärtat på rätt ställe, hon är envis och segerviss och fenomenal. En dag kommer hon simma ur sin göl och ta för sig av livets goda som väntar på henne.
Efter att ha levt många år som hyfsat tillfreds hemma-patriot med en barnspya på vardera axel, machetar hon sig just nu genom mediedjungeln med stor förtjusning.
Kort sagt -Gäddan är jag!
4 kommentarer:
Det kan bero på att du inte kan tala med hästar eller att vi köttätare äter upp alla djuren så de hinner aldrig säga tack. Eller jag vet inte.
Jag tror du har rätt.
För övrigt kan jag tycka att köttätandet hos mig själv är det enda barbariska jag ägnar mig åt.
Inom två år ska jag bara äta djur jag själv dödat.
Typ kräftor.
Tack gäddan!
Äntligen!
Skicka en kommentar