Ibland känner jag ett styng av tacksamhet i kroppen.
Det är då som hjärtat är stort och själen öm.
Kanske borde jag syfta på barnen, relationen och min goda hälsa.
Men oftast är jag mest tacksam över annat.
En liten kärleksförklaring kommer här, till dem som kämpar för mig i det fördolda:
-Tack kära sopåkare för att ni oförtrutet tar hand om min skit.
För att ni troget varje vecka hämtar bajsblöjor, glasspinnar, ostskalkar och sillrens.
Tack för att det enda jag behöver bekymra mig om, är att få skräpet i tunnan.
Resten fixar ni.
TACK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar