Koffein-strategi

I morse drack jag lite för mycket kaffe och började freestyla hejvilt i huvudet.
Aldrig är jag så fastbeslutsam som då; så övermodigt bestämd och sinnesrubbat entusiastisk.

Jag såg framför mig hur jag tog hela hösten i besittning och liksom underkastade mig själv allt sånt som jag kan bli helt jävla utled av att ens tänka på.
Jag bestämde raskt att nästa gång jag ska gå på gymmet ska jag gå på pass jag vill men aldrig vågat. Nu ska jag bli en sån som VÅGAR!
Jag ska gå ensam på boxningen och tvingas köra med någon i klassen som jag inte känner. På mammagympan (Som jag också ska börja på) ska jag inte byta om hemma utan där så jag kan förvandlas till en sån som shitchattar i duschen över en fotfil, helt otvunget med de andra morsorna.

Och vem har sagt att jag hatar styrketräning, jag kanske bara inte gjort det tillräckligt mycket! Lösningen är om jag skaffar en personlig tränare. Jag kan också bli en atlet. Okej, kanske inte på OS-nivå, men annars tycker jag det är viktigt att inte sätta upp några mentala gränser för sig själv.

Jag kanske skulle börja med en sport också, på riktigt liksom? Jag har ju alltid gillat dykning (I alla fall i högstadiet) och skateboard åkte jag mycket förr. För 20 år sen. Om jag bara bestämde mig skulle jag kunna bli hur bra som helst på bräda och få massor av kompisar i Björnsträdgård. Jag skulle kunna vara lite så där straight edge.

Det skulle passa mig rätt bra för jag tänker mycket på miljön och sånt. Gillar djur och natur. Jag borde verkligen måna mer om det, sluta äta kött helt och bara handla ekologiskt. Kläder också. Närproducerat.
Var fan hittar man närproducerade kläder? Kanske räcker med maten.

Fast jag skulle kunna klä mig lite mer jordnära, stickat och lager på lager. Det känns i alla fall jävligt mycket Saltåkvarn. Måste struktutera upp min garderob. Som jag inte har. Några urtvättade linnen i en trådback gör ingen till Carrie Bradshaw.

Fast då är man å andra sidan jävligt långt från Saltåkvarn....