Idag har jag fått svart på vitt att jag lever ihop med en pensionär.
Vem skulle annars (ur min generation) säga:
1. En sak åt gången!
2. Var sak på sin plats!
...och sen dessutom drista sig till ett: -Inga leksaker vid bordet!
(Och det var _efter_ att vi ätit klart!)
Antingen har sambon över en natt mentalt blivit 40år äldre och därmed en gnällspik,
eller så är han bara personlighetsrubbad av stressen från att vänta på en budgivning.
(Som ska starta på måndag, och ja! Vi har ett lånelöfte som kan ta oss en bit, men turen måste nog också vara på vår sida)
Apropå pensionärer så har det nya seniorboendet vid tunnelbanan nu slagit upp sina portar.
Där välkomnar man boende som är över 50år.
Tänk vad många spännande tanter och gubbar det finns nu för tiden; Uggla, Madonna och kompisenskompis som i alla fall snart är där (Åldersmässigt, för rumsmässigt hänger han fortfarande i baren på Berns).
Undrar varför kriterierna för att bo på ett "hem" är just åldern.
Jag känner bra många struttar och kärringar som bara är en bit över trettio.
De hade nog gjort sig bra i en lite lugnare miljö, serverade brunsås och liggsårsvänliga madrasser....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mycket bra skrivet, kärringar finns det av alla åldrar och kön, och de kunde man stoppa in tidigt på hem så de inte sprang lösa på stan och ställde till förtret!
Fanken, om jag var rik skulle jag ösa in pengar till budgivningen bara för att få läsa om renovering och studiobygge och kanske få en liten bronsplakett med ett hästhuvud på dörren till källaren! Ska spela på travet som vanligt i helgen, så vem vet... Hmm.
"Ordning och reda pengar på fredag". Om maken skulle dryfta den frasen så tror jag att det är mentalt.
ja ja
Jag lovar dig Godiva; om du finansierar vårt hus ska du få bra mycket mer uppkallat efter dig än en liten fjuttig plakett!
I så fall byter vi namn på en dotter och namnger henne efter dig.
Skicka en kommentar