Liv och död och Fina Fyrans fina alster

Fina Fyran och jag gör trolldeg.
Han är totalt besatt av dinosaurier just nu så det blir mest såna han gör.
Jag sitter brevid helt betagen av hur säker han är på att forma de allra mest underbara små monster.
Självklart har han lärst sig namnen på dem också och babblar på medan han intensivt knådar kroppar och drar halsar.
Plötsligt hejdar han sig och tittar på mig.
-Mamma, alla dinosaurierna är faktiskt änglar nu.
Han fingrar på leran innan han tillägger:
-När jag blir en ängel, kommer du ändå att vara min mamma då?

Det finns så mycket jag inte vill att han ska fundera över, som jag vill skydda honom ifrån.
Men eftersom jag inte kan det så skyndar jag mig att säga:
-Det är klart att jag alltid kommer att vara din mamma, till och med när du är en gammal gubbe!
Jag kan inte förmå mig att säga det som han menade "till och med när du är död".
Det är en tanke jag ens kan tänka.