Idag spydde Lilla Arg en kaskadspya rakt ut över middagsbordet. En brunlila sak som sen rann nedför hennes haka, mage och gled förbi lammskinnet hon hade på stolen innan den landade mjukt på kokosmattan under bordet.
Nu sitter jag här ensam vaken med mullrande svullen och kokande mage, medan sambon ligger däckad i vridplågor och salivsköljningar.
Förra året spydde som en kalv dagarna efter jul. Det var en liten försenad klapp stortjejerna tagit med sig från sin andra släkt, lagom till nyår. Då blev min syrra så sjuk att hon inte kunde åka hem till Myllan. Hon fick ligga med baddad panna på kammaren i en vecka innan hon repat sig så pass att jag vågade släppa iväg henne på ett x2000-tåg.
Fast en stor fördel med att ha kräksjukan är att man inte behöver gå runt och vara förlamad av skräck inför att få den.
Inget ont som inte för något gott med sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Frågan är: vad är det bra för? Som med fästingar. Varför finns de?
Ja det enda jag kan komma på är att det kanske är personlighetsutvecklande.
Typ som när man är religiös och späker sig själv för att komma närmare den sanna tron. Vinterkräksjukan kanske är vår tids rit; man mår skit, har ångest men överlever och pånyttföds som något större?
Fy faen. God Jul liksom.
krya på er, vännen, tänker på er!
Ett år minns jag särskilt, då fick vi den inte... Aldrig hänt varken förr eller senare. By midsommar var jag typ slut i nerverna av ett helt läsårs förlamande skräck och väntan. Hoppas ni får sjukfritt nyår som kompensation.
Skicka en kommentar